Du är verkligen INTE knäpp. Tror ditt ex kört sitt eget race, inte för att lura dig, utan för att han följt sina egna känslor utan att tänka på hur otroligt mixade signaler de ger.
Vill inte läsa in förmycket men jag känner så igen mig. Och det gör så jävla ont!!! Jag har också dragit ut på det. Vi gjorde ju slut i början på dec, bröt kontakten i slutet på feb när allt var klart med flytten (då hade vi även legat i slutet på dec och hånglat medan tårarna rann i slutet på jan). Sen tog han kontakt i början på april. Jag välkomnade med öppna armar, visste att jag skulle bränna mig men klarade inte att stå emot. Vi chattade varje dag hela månaden, alltid på hans initiativ. Han skickade bilder och videor på katten, vad han gjorde. Frågade hur jag sovit och ätit, stöttade när insättningen av mina antidepressiva var hemsk.
Sen när vi träffas irl efter fyra veckor av konstant prat får jag en panikattack av alla känslor som väller över mig och han lägger sin hand på min och säger “jag vet inte om jag ska hålla om dig för jag vill inte enabla att du får känslor för mig”. ?!?!?!! Du tycker inte att skriva som vi gör kanske gör det? “Nej? Jag är trygg i mina känslor.”
Som min vän sa: Sånt. Jävla. Kräk.
Han visste att jag var kär när vi gjorde slut. Kär i december. Kär i januari. Hur fan tänker man då när man börjar prata med sitt ex, som man vet mår riktigt dåligt.
Jo, man utgår bara utifrån sina egna känslor och har inte förmågan att sätta sig in i hur ens egna handlingar får någon annan att må - för jag mår ju bra av dem!
Sorry för svammel. Det gör bara så jävla ont att älska någon som inte älskar en tillbaka. Fyfan vad vi förtjänar bättre.