Kan man kalla detta kommunikation? Separera?

Partner som kommer hem idag…
Hela kroppen är i uppror, har ont överallt, kan inte fokusera kan inte jobba kan inte göra något. Helt apatisk.
Har inte blivit bemött på ett par veckor utifrån vår senaste bråk. Utan han har fört en “vanlig dialog”. Är så trött mentalt. Orkar inte ta ställning, mest för att jag inte orkar genomföra, varken stanna eller lämna.

Pratade med nära vän, som inte ville eller kunde bemöta, tappade all ork. Vill bara få lite kraft!

Läst väldigt mycket om Passivt aggressivt beteende, och det var som polletten föll ner. Det är denna dans vi har hållit på med i flera år. Jag som alltid haft nära till känslor och uttryck har anammat hans beteende och blivit likadan… sorgligt! Jag ser alla subtila bestraffningar han gett mig under åren. Jag ser hur han hela tiden hållit trygghet oc stabiliteten i relationen som ett mål som jag ska förtjäna. Jag ser hur alla dialoger vänts på. Allt är väldigt tydligt. Hur kunde jag missa detta, hur kunde jag bli indragen.

3 gillningar

Då sitter man här ensam i en lägenhet utan möbler.
Trodde det skulle kännas annorlunda, trodde jag skulle känna mig lättad kanske stolt över mig själv. Men det gör jag inte… kan inte gå ut för jag bryter ihop titt som tätt. Stod på Ica och började gråta i kassan igår.

Efter jag berättat att jag ville separera så var det 15 min gråt stund sen har han kört på. Han ringde mäklare samma dag, bokade in en värdering. Hjälp till med att flytta grejer. Börjar tömma huset själv på sina saker. Ringt hela sin sida för att berätta.

Här står jag kvar och känner bara sorg och misslyckande. Jag är ju den som lämnar!

6 gillningar

Syster.
Det är en sorg.
Det tar tid.
Uppbrott, hur nödvändiga de än är, kan vara smärtsamma.
Du fixar det.

Du ska se att det inte tar så lång tid för honom att leta upp ett nytt offer han kan manipulera, emotionellt parasitera på och dränera på all energi. Hans personlighetstyp kan inte vara ensamma då de håller sig vid liv genom andras känslor. Empati, glädje, styrka, driv, kärlek - allt som de själva saknar.

Du är just nu helt slut. Urlakad och trött. I sex år har du försökt fylla ett hål utan botten med allt ditt bästa.

Det är så otroligt jävla starkt av dig att du orkade göra dig av med honom. Ditt framtida jag kommer att tacka dig! En vacker dag kommer du att till fullo veta vem han är och du kommer att veta varför du involverade dig med en sån person. Du kommer att förstå varför du försökte förstå och förlåta in absurdum. Därefter kommer du att kunna jobba med acceptansen.

Att hitta sig själv igen efter den här sortens relation är som att bli frälst. Jag är genuint glad för din skull :heart:

5 gillningar

:revolving_hearts: hoppas du mår böttre nu
Att det har hått bra för dig