Jag vet inte vad jag ska göra eller förhålla mig

Tack för omtanken allihop!
Jag är fullt medveten om att sex inte kommer få henne att vända på klacken. Det vill jag inte heller att det ska göra. Klart älskar jag henne och vill ju försöka på nytt, men då ska det vara på nya, fräscha och stabila grunder. Jag är inställd på att så inte kommer bli fallet utan jag tar och fortsätter med att bli den bästa jag kan bli och tar lärdom av vår relation så att framtida relation blir mer stabil och bättre på alla sätt. Om det är med henne eller en annan får tiden utvisa.

2 gillningar

Jag tror du har en fantastisk bra grej där. Låt det bara inte färga dig för mkt.

Kör din grej och sen låt tiden utvisa. Troligtvis kommer hon sakna dig mem frågan är om det räcker.

1 gillning

Tack. I detta läget är jag givetvis galet förälskad i henne. Hon är ju kvinnan som jag aldrig trodde men kunde älska så mycket som jag gjort.
Men som det är med det mesta, tiden får utvisa.

1 gillning

En kväll i veckan skrev hon att vår äldsta son saknade mig väldigt mycket och ville vi skulle ses. Trots att klockan var rätt mycket åkte jag till dem för jag ville träffa mina pojkar.
Vi åt middag ihop, sen satt jag med vår äldsta och gjorde läxan. Sen borstade jag tänderna på dem och de gick och la sig. Tanken var att jag skulle ta tåget hem efter det, men vi satte oss i köket och pratade. Vi pratade om vårt förhållande, vad som skavde och vad som kunnat gjorts annorlunda. Jag hade kunnat träda fram mer och avlasta henne mer i hushållet och med barnen. Hon hade kunnat vara mer tydlig med vad hon ville ha för hjälp utav mig.

Hon påpekade att jag blivit så tyst. Att jag innan kunde prata hur mycket som helst om mina känslor och sådant. Jag menar på att jag känner inte att det jag bär på är till någon nytta för henne att höra. Jag vill ju säga saker som att hon är det finaste jag vet, hur mycket jag älskar henne och hur mycket mitt hjärta lider av att vara utan henne. Men också att jag är ledsen och besviken på att det blev såhär när det hade kunnat lösa sig (i alla fall ge det en större chans). Jag tror helt enkelt inte att hon vill höra mina kärlekskänslor för henne så här 2 månader efter separationen. Jag vet inte alls om hon har känslor för mig och vågar egentligen inte fråga henne av rädsla för svaret. Det spelar egentligen ingen roll känner jag. Jag fokuserar på mig oavset hur hon känner, och vill inte att vetskapen ska rubba det.
När jag skulle så skynda iväg till sista tåget för dagen dröjer hon ut samtalet så att jag missar det. Hon säger att jag givetvis får sova hos henne, men inget snusk. Så vi somnar och jag går upp tidigt för att komma med morgontåget. Jag skriver att jag uppskattar samtalet vi hade och hon tycker det samma. Att vi kan prata utan att vi brister ut i okontrollerat gråt var skönt.
Men efter detta samtalet har det blivit lite stelare mellan oss än vad det var i helgen. Helgen var väldigt flörtig och full av åtrå. Men jag visste att det inte skulle vara särslilt länge. Är bara glad att veta att vi fortfarande kan känna så för varandra. Det betyder inte att hon älskar mig, men hon blir fortfarande tänd av mig, vilket ger lite självförtroende.

Igår skulle hon ut. Jag tror hon skulle ut på klubb och slira till det. Visst känns det i hjärtat över möjligheten att hon hittat någon och har sex med, men faktiskt inte så illa som jag trodde. Det lär kännas ännu värre ifall hon inleder ett förhållande. Då är det på riktigt. Sex med en främling är ändå mest styrt av grundinstinkter och behöver inte betyda något.
Mycket tankar och otrolig saknad snurrar runt i huvudet.

3 gillningar