Jag förstår inte hur jag ska kunna gå vidare. Jag ältar detta dagligen och har hamnat i en djup depression. Har även legat inlagd på psyk. Under flera år har jag gått och funderat på att separera och tillslut gjorde jag det. Allt var frid och fröjd till en början men efter en månad träffade mitt ex en ny tjej. Och då slog svartsjukan till och jag ångrade mig. Jag har ångrat mig så sjukt så jag kan inte ta mig vidare. Det här har pågått över ett halvår. Mitt ex vill inte tillbaka och han ville aldrig separera från början men nu har han tydligen insett att vi inte hade det så bra. Vi har en son på 9 år som vi har delad vårdnad av. Och nu får jag bara tillbringa hälften av hans uppväxt med honom och det gör så in det gör så jävla ont. Jag kan inte fatta hur jag tänkte. Hur FAN kunde jag välja bort mitt barn??? Och nu har exet blivit värsta superpappan som han inte riktigt var förrut. På det hela har vi båda blivit bättre föräldrar åt våran son och men jag önskar vi kunde vara bättre föräldrar tillsammans. Jag e så jävla svartsjuk på mitt ex nya så jag går sönder. Jag har konstant ångest och gråter hela tiden. Framtiden känns otrygg och ensam. Har förlorat hans sida av släkt och vänner. Och det enda jag tänker är att varför gjorde jag slut? För att jag trodde gräset var grönare på andra sidan?? Jag skulle vilja slå ihjäl mig själv. Fyfan vad jag hatar mig. Jag kommer aldrig komma över det här…
Vill absolut inte förminska det du känner - jag förstår så många av dina känslor. Men samtidigt är det på något sätt glädjande för mig att nån på andra sidan kan känna som du. Vi tror nog alla att ni aldrig känner tvivel eller ångrar er. Tror det är många med mig här inne som har önskat att deras X ska känna så, dock tidigare - mycket tidigare tyvärr.
Vad kan du göra nu? Tyvärr inte mycket annat än att göra klart vad du vill och känner och att respektera hans vilja.
Finns inte så mycket jag kan göra. Dom kommer med största sannolikhet flytta ihop till sommaren. Då kommer jag dö. Jag kommer aldrig palla det här. Sen kommer dom skaffa barn och min son kommer få ett syskon. Asså nej… Det gör så ont. Mitt liv e slut. Naturligtvis har jag min son att leva för men vi kommer vara ensamma för alltid och jag kommer aldrig få njuta eller skratta åt nåt han gjort tillsammans med hans pappa längre. Han kommer tycka det är roligare att vara med sin pappa och hans nya familj för jag är bara ledsen och tragisk. Hur kan en människa känna såhär stor sorg? Och det värsta av allt är att jag orsakat det själv…
Just den delen kanske inte stämmer, även om du har frågat honom. Ni kanske hade det bra men att han nu inte längre litar helt på dig och då inte kan/vill gå tillbaka. För det blir ju aldrig som det var innan utan annorlunda, som en nystart då. Kan bli bättre/sämre, vem vet?
Men att försöka förändra någon annan går ju inte, inte om han inte vill. Har du själv haft någon ny efter delningen? Lyssnar han på dig? Annars så får du försöka på något sätt gå vidare. Jag vet inte men kanske @Restenavlivet eller @Noomi har något bra svar.
Jag har varit här i två år. Och ska jag säga: Hade ALDRIG sagt så här för två år sedan då jag såg allt svart efter ha en tjej som lämnat mig.
Samma här!
Skjønner du har det helt for jævlig, lei for det. Noen ganger skal man faktisk være forsiktig med hva man ønsker seg. Og velger man en handling velger man jo dessverre også muligheten for de verst tenkelige konsekvensene.
Heldigvis så er det jo sånn at det er ikke bare et menneske som er rett som partner, det finnes mange rette der ute. La oss håpe at du også, som alle oss her inne, finner igjen jevn pust og indre ro (og kanskje lykke/kjærlighet) i 2019.
Klemmer 
Jag har följt dig mycket… och många därvid som hamnade här ungefär samtidigt. Nu är jag kvar för jag inte VILL ha något förhållande, men ändå träffa likasinnade som varit med om en skilsmässa.
@Sorgsen1
Du är välkommen hit och skriva av dig så mycket du vill på din rad. Många som är “på andra sidan” av vad du är och är nyskilda ser bara svart inom sig själva och på SIN skilsmässa, och lägger över det på dig. Så även om mycket stämmer in så är alla skilsmässor olika!
Hej @Sorgsen1
Ledsen att se dig här, oavsett om man lämnat eller blivit lämnad.
Precis som @Johan40 skrev så skulle jag nog säga att det är lite ambivalent att se ett sådant här inlägg.
Vet att en del i början önskade att mitt X skulle må dåligt, men inser samtidigt nu att det inte hjälper mig.
Utan blir nästan värre om ett beslut renderade i att två personer blev olyckliga varav en av dessa genomförde allt detta utan att det blev som hon tänkte då hon skulle bli lycklig.
Nu verkar ju mitt X vara ganska glad och lycklig, och jag själv sett nya sidor av mitt X som jag tidigare accepterat eller blundat för. Vilket också fått mig att inse att jag inte längtar tillbaka till henne.
Det vi hade är dock ngt helt annat, saknar av hela mitt hjärta samvaron, känslan, det gemensamma.
Mitt råd till dig är att faktiskt reflektera och tänka över vad det var som gjorde att du lämnade honom?
Du skriver att du funderat under flera år att separera…
Uppenbarligen så fanns det ju en del saker som inte var bra?
Fanns det ngn ansats till förändring under dessa år?
Min tolkning är att det inte gjorde det då du valde att separera?
Att inte få träffa sonen på 100% måste ju ha varit med i beräkningarna och det dåliga måste ju då ha vägt över eftersom att du fattade ett sådant beslut?
Är det att mannen har gått vidare som gör att detta triggas hos dig?
Ja jag träffade en kille ett tag men det gick ju inte eftersom jag är så besatt av mitt ex. Eftersom han är en av dom snällaste människor jag träffat så lyssnar han men jag vet att han har bestämt dig. Han litar helt enkelt inte på mig längre.
Jag har tänkt så mycket så jag vet inte ens vad som är en riktigt tanke och vad som är min 'fantasi. Det var inte bra mellan oss. För mycket alkohol och ingen som orkade ta tag i nåt. Vardagstristess… Jag har slutat dricka och exet har minskat på sin alkoholkonsumtion. Vår son har fått det mkt bättre. Han har vuxit till sig och verkar vara tillfreds med livet. Förutom att han har separerade föräldrar.
Man kan säga att jag och exet inte var bra för varandra. Vi drog ner varandra. Men jag älskar honom fortfarande och vill börja om som en gemensam och bättre familj. Utan alkohol och mer engagemang för sonen.
Jag vet inte om jag triggas av att han har nån ny. Min sanning just nu är att det inte är så utan att jag verkligen vill ha honom.
Glöm aldrig varför du ville skilja dig från början. Ibland är det svårt att komma ihåg det dåliga när man bara fokuserar på det som varit bra. Vad var anledningen till att du ville skilja dig och tänkt på det i flera år?
Och vad är det som gör att du blivit svartsjuk och så fäst vid ditt ex och hans nya i efterhand? Trodde/hoppades du kanske på att han skulle hamna i någon slags depression och bli helt ledsen och sörja en lång period.
Tror du kan känna lite panik över att han lyckats gå vidare men inte du, när det faktiskt var du som valde att lämna det ni hade.
Det kommer att bli bättre, försök att inte fokusera allt för mycket på exet. Var glad att han mår bra och blicka framåt nu. Ditt liv är långt ifrån över. Det är nu sin andra resa startar. Våga tro på dig själv, det kommer bli bra.
Jag är rädd för att jag trodde gräset var grönare på andra sidan…
När jag läser dina beskrivningar så blir min spontana reflektion att du (och troligen även ditt ex) kan ha en del personligt att jobba med. Ni verkar båda ha personliga problem som resulterat i överkonsumtion av alkohol och kanske även en viss psykisk instabilitet med depression etc. som följd.
Mitt råd är att du försöker få till en aktiv och regelbunden psykodynamisk terapi med en välrenommerad psykoterapeut.
Jag kan inte säga vad som är höna och vad om är ägg i ditt fall, men det kommer din terapeut att lista ut vad det lider…
Ja jag har redan kontakt med psykvården. Jag klandrar mig själv. Var det jag som drog ner honom i träsket? Troligtvis… vet inte…
I vilket “träsk” menar du att ditt ex är nu?
Om jag inte missförstått dig så har ditt ex en ny relation och du tror dessutom att de kommer att flytta ihop i närtid. Så hur menar du när du skriver att du har “dragit ner honom i träsket”?
Då när vi var tillsammans.
Okej, men nu när han är i en relation med någon annan så är han väl inte kvar i nåt sånt träsk, eller hur tänker du annars?!
Okej släppt det där med träsket. Det är inte relevant…
Kära Sorgsen1.
Ni var inte bra för varandra. Du har en idealbild av hur det borde ha varit. Men ni hade problem. Skulle det bli ni igen kommer kanske problemen tillbaka. Mitt ex och jag fungerade inte tillsammans. Vi lockade fram våra sämsta sidor och vårt barn for illa. Det kan ha varit han som drog ner dig fast troligast att ni drog ner varandra. Är det honom du älskar eller en dröm om hur det borde ha varit? Det finns massor av härliga, ensamstående killar därute som undrar varför de är ensamma när det finns så många underbara, ensamma kvinnor som längtar efter sällskap. Någonstans finns den man som kan driva ur exet ur ditt hjärta. Jag har på kort tid träffat två som dessvärre inte är tillgängliga men det har i a f lärt mig att aldrig säga aldrig och att någonstans därute finns hon som kommer att få mitt hjärta att dansa och mitt blod att sjunga men frågan är om vi någonsin kommer att träffas.
Tack