Det du beskriver kan absolut va en orsak men säg att det skulle vara så. Varför är just den otrognas känslor mer värd än dem jag har? Egentligen har inte jag gjort något fel. Det är inte mitt ansvar att hon inte ska vara otrogen. Jag förstår inte varför jag ska ta på mig en massa på mitt samvete som själv inte har något ansvar för. Är det för att hon har barn? Är det för att hon är kvinna? I den hela historien är det inte jag som har behövt ta ansvar. Det ansvar jag hade var att förmedla att något måste göras och att det inte är okej, vilket jag gjorde.
Jag vet inte, jag tycker jag får ta emot otroligt mycket skit här i forumet (Inte av dig, tycker faktiskt du har väldigt vettiga kommentarer) för vad någon annan själv satt sig i trots varningar.
Tycker inte man ska förvänta sig att någon ska hålla tyst om man inte har resonerat så med personen. Hade en diskussion funnits så kanske jag gått med på hennes begäran beroende på anledningar. Hårt men vissa saker, än hur jobbiga de är måste man möta. Jag kan va egoistisk men tänker aldrig ta att barnen påverkats pga. mig. Får sambon reda på det är det hans och hennes ansvar över att barnen inte lider av deras diskussioner och lösningar.
Nähä, så du tycker inte det är fel att inleda en relation med någon som är upptagen?
Där gör du ett ärkefel.
Så länge hon lever i ett förhållande ska du låta henne vara oavsett vilka krokar hon lägger ut för dig.
Det är sant att hennes val inte är ditt ansvar.
Däremot är dina handlingar det.
Nu är frågan om du är karl nog att respektera hennes val eller om du vill sabba för henne.
Är du man låter du henne sköta sitt liv och lämna henne i fred. Hon är inte och har aldrig varit din så du har ingen rätt att ställa krav på henne. Du gav dig in i leken med öppna ögon. När hon nu inte vill mer funderar du på att berätta för hennes sambo eftersom hon inte gör som du vill?
Du är nog mycket äldre än mig. Jag lever där jag förespråkar jämställdhet. Jag tänker inte göra något för att det är manligt. Tänker inte vara maskulin bara för att det ger en fördel för det andra könet. Det där med att vara en man biter inte på mig.
Hon har sagt ifrån.
Hon har angett orsaken som du inte köper.
Då funderar du på att ange henne.
Jag är trött på män som tar ut sina misslyckade relationer på kvinnan och på olika sätt försöker hämnas när kvinnan säger ifrån och lämnar.
Men ok, var en människa då och inte en feg ynkrygg som hämnas sitt sårade ego eller försöker göra något för att hennes man ska förskjuta henne med förhoppningen att a) hon ska komma till dig b) du känner att du har fått hämnas.
Jag förstår inte dig och dina skäl. Eller det gör jag men tycker inte att de rättfärdigar den handling du planerar. Råden du får här har inget med ojämlikhet att göra.
Jag förstår att du är sårad och besviken. Det rättfärdigar inte att dra ner andra, inkl barn.
Jag kan inte förstå att du inte skulle ha ett ansvar i detta. Du har också haft ett val. Du valde att gå in i något där oddsen var ganska höga för att hon skulle lämna. Familj väger alltid tungt. Du hade kunnat välja att inte inleda detta förrän hon lämnat sin man. Vi har väl alla hört av ”min partner förstår mig inte, vi har det inte bra”.
Vi måste alla ta ansvar själva. Om du inte berättade direkt för hennes make, varför nu? Avslut. Nje, det har du väl ändå fått? Brutalt, inte ens ett svar på senaste meddelandet. Hur mycket kärlek och omtanke ligger det i det?
Jag tycker du är väldigt elak om du planerar att ta detta vidare.
Personligen skulle jag nog inte velat veta. Inte om min partner väljer oss.
Det låter galet, för man vill ju egentligen ha total ärlighet, men smärtan och skadorna skulle vara för stora både för mig och barnen. Konsekvenserna.
Om min partner har gjort ett horribelt misstag under alldeles för lång tid men sedan kommer till sans och vi förändrar saker i relationen till det bättre och detta aldrig upprepas. Då förespråkar jag nog strutsbeteende, framför allt för barnens skull. Men även för min egen. Om ovanstående inte händer, då är det ändå inte ditt ansvar att komma med budskapet. Om hon är genuint olycklig och inget förändras så kommer konsekvenserna ikapp, förr eller senare. Oavsett ekonomi osv, man skapar sina egna förutsättningar. Det är också ett val.
Det låter mer som hämnd, oavsett vad du säger. Du säger dig inte ha ett ansvar för att hon var upptagen, men nu är det ditt ansvar att informera partnern. Det går inte ihop.
Det är inte ett värdigt avslut för dig. Det är en försmådd älskare som agerar. Trist för dig, absolut. Gå vidare.
@kolk nu blir jag bara riktigt irriterad på dina dumheter. Skit då i att vara man men var åtminstone en medmänniska. Bara inse att loppet är kört. Lägg ner alla tankar på hämnd och bestraffning. Oavsett dina fagra ord om avslut handlar detta bara om en liten människas sårade ego och hämndbegär.
Jag må vara ovanlig, men jag skulle nog vilja veta om min partner varit otrogen. Oavsett före detta älskaren/älskarinnans motiv hade jag hellre fått brevet än levt i ovisshet.
Jag förstår ärligt talat inte vad detta har med feghet eller själviskhet eller annat som läggs på den tredje parten när huvuddelen av ansvaret för en eventuell krossad familj ligger hos den som aktivt valt en otrohet.
Om jag avslöjar en hustrus otrohet för hennes man för att jag inte accepterar att det är slut när hon säger att hon bryter med mig för att hennes barn har problem med förhoppningen att han kastar ut henne så att jag antingen får ta hand om henne eller åtminstone får ge igen för att hon dumpat mig skulle jag säga att det är själviskt och av hämndbegär.
Nu skiter jag högaktningsfullt i de vuxna i det här, det är barnen jag tänker på. Ja, det borde hon också ha gjort innan hon gav sig in i det. Men det kanske visade sig att barnet tog det hårdare än hon trodde, att något hände som gjorde att hon för barnets skull backade och bröt.
Vill jag då försöka tvinga henne tillbaka med hot och maktspråk eller hämnas genom att skvallra med förhoppningen att ställa till det för henne förstår jag att hon lämnade en sådan relation. Jag skulle inte heller vilja bygga en framtid med någon som kom med hot om konsekvenser om jag bröt. Det är enligt mig inget bra murbruk för en relation.
Och visst borde själviska vuxna tänka på barnen lååångt innan en vuxen av ren egoism kommer på att “skydda” en familj.
Men jag lägger ändå störst skuld på den otrogna parten, och att hon ska kunna gömma sig bakom sina barn för att rädda sitt eget skinn känns inget vidare, direkt.
Motiven den här killen har för att vilja släppa bomben vet jag inte och tänker inte sia om, men för egen del finns det troligen inget han kan vinna. Det handlar snarare om den härva av lögner som verkar genomsyra familjen i fråga.
Därom är vi helt överens. Om barnet är ett svepskäl är det illa men något jag tycker ännu sämre om är att inte förstå, respektera och ta ett nej utan att då på något sätt ändå vill påtvinga någon sin vilja eller förstöra för den personen för att ge igen.
@kolk livet är inte lätt, inte rättvist, inte ens rimligt ibland. Min dotter har drabbats av återkommande depressioner sedan hon var 10. Det har krävt båda föräldrarnas samarbete, min man och jag. Hennes mående är viktigare än något annat. Vi är hennes föräldrar och det är ett större åtagande än relationen mellan oss vuxna. Det har tagit fyra år av utredningar, kollat hjärta, sköldkörtel, glutenintolerans osv. Sedan kö till BUP. När vi äntligen fick hjälp, då begärde min make skilsmässa. Han sa att han varit missnöjd länge. Det kanske faktiskt är sant, även om han aldrig sa något. Sen träffade han någon som gjorde att han tog steget. Men också att det faktiskt fanns hopp för vår dotter, äntligen fick vi hjälp. Och då kunde han bejaka dessa känslor. Jag har på sistone funderat över en del tecken på otrohet som fanns tidigare. Det kan vara så att han träffat andra redan för flera år sedan, men då mådde dottern så dåligt att det gick inte att lämna. Exakt hur det var kommer jag aldrig få veta, och det är jag tacksam för. Vi var trots allt främst föräldrar. LÅT DESSA MÄNNISKOR SOM DU RÅKAT BLI INBLANDAD MED VARA FRÄMST FÖRÄLDRAR. Det är för djävligt när ens barn mår så dåligt, man orkar inte hur mycket som helst. Tvärtom orkar man nästan inget mer än just detta. Låt dem ha lite ro. Med makt följer ansvar. Du har makten, ta ansvaret!