Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Jag lever dubbelliv

Vi tar lite bakgrund först. Jag är en 33årig kvinna som levt med min sambo i åtta år. Alltid varit en osäker person och på nåt vis har livet bara rullar på. Det här förhållandet gick jag mest in i med känslan att det var skönt att vara ihop med någon och allt nytt är spännande i början. Men aldrig någon riktig glöd.

Nu har det gått åtta år. Jag har mått dåligt under flera år men inte brytit utan låtit tiden bara gå. Det har gått över tre år sen vi hade en intim stund.

Vi driver ett företag ihop som han nu har störst ansvar över, jag jobbar med annat på sidan om som jag gjort hela tiden. Sambon tycker att jag precis som han ska jobba 24/7, annars är jag lat och värdelös. För två år sedan tog jag mod till mig och böt jobb. Från ett typiskt kvinnoyrke till ett typiskt mansyrke. Trivdes från dag ett väldigt bra och karriären är på väg uppåt. Kände att jag blev sedd som en egen person och inte bara som min sambos tjej.

MEN! Så träffade jag också en man på jobbet. Vi har under ett år (!) träffats och förälskelsen har hunnit bli kärlek. Min sambo vet ingenting, inte heller min familj. Jag har träffat den andra mannens familj och dom vet läget. Han vill såklart att jag ska säga som det är så att vi kan gå vidare. Men för varje dag som går blir det svårare att berätta för min sambo och familj.

Jag vill vidare men något hindrar mig från att våga ta konsekvenserna av hur jag handlat. Jag vet ju hur fel det är. Har svårt att våga prata om svåra saker när det gäller allt. Har tagit upp med sambon att jag inte mår bra och vill vidare. Han vill fortsätta fast vi knappt pratar med varandra. Sen dör samtalet och jag får inte ur mig sanningen. Jag vill inte såra någon egentligen men vet att det jag gör är det största sveket jag kan göra.

Jag skäms fruktansvärt mycket och undrar om någon befunnit sig i samma sits? Som låtit det gå så här långt? Och hur jag kommer framåt, hur får jag ur mig sanningen?!

@Mimmi85 , om du inte kan säga det kanske du kan överlämna det du vill säga i skrift, medan du sitter bredvid. Just nu stjäl du tid från din sambos liv. Som du märker blir sveket bara större ju längre tiden går. Jag har inte befunnit mig i samma sits som du, men jag vet hur det känns att ha blivit bestulen på år och inse att man levt i en lögn. Jag önskar dig all styrka så att du kan bryta tystnaden. För er bådas skull. Skulden och skammen kommer du nog inte ifrån, men efteråt kan du kanske tillåta dig att känna stolthet över att du haft modet att berätta.

8 gillningar

Då jag varit den som varit på andra sidan dvs som din sambo befinner dig nu kommer jag att vara hård mot dig i mitt svar. Du måste ASAP tala om detta och ta ansvar för vad du gjort och inte slösa med din sambos tid. Du kan inte få det ogjort men du kan fr.om nu ändå göra något rätt nu att tala om som det är och ta den smällen vilket du också verkar förstå att du förtjänar ändå. Lycka till nu, tic tic tac!

4 gillningar

Jag sitter i den situationen just nu men jag är personen som har ett förhållande med en kvinna som inte lämnat sin sambo. Vi har planerat framtid och allt tillsammans. Jag var redo för ett nytt liv. Men i början av januari började hon ta avstånd. Hon säger själv att hon inte har ork och att hon måste lägga tid på barnen då en av de har fått lite problem. För tillfället har vi inte haft kontakt på två veckor. Hon skulle vid det här laget redan gått ifrån sin sambo men andra saker kom i vägen enligt henne.

Min fråga är: Borde jag ta kontakt med hennes sambo och berätta att hon haft en relation på sidan av i 8 månader?

Usch fick magknip av att läsa din text…
En fråga? Finns det inte tillräckligt singeltjejer så man måste in och sabba i ett äktenskap?
Inget illa menat nu men jag har just själv insett hur allt gått till bakom min rygg… nästan exakt så som du skriver… fy fan :sob:

2 gillningar

Det finns det säkert men min historia är så mycket längre än så. Det blev som det blev fast det inte va tänkt. Det förhållande hon har, har inte varit bra på fem år. Just nu är jag mer äcklad av att hon inte har kontakt med mig. Hon drog det så långt att vi hade planerat det mesta i detalj hur framtiden skulle se ut och hur vi skulle gå tillväga.

Jag är påverkad men jag tänker även på hennes sambo som faktiskt verkar vara en schysst kille. Trots att han själv varit otrogen tidigare mot henne. Men mestadels tänker jag som jag gör för att jag så klart vill att hon kommer tillbaka till mig…

Ja Jag har som sagt aldrig varit I din sits.
Och jag förstår att du vill ha henne.
Kör på. Varför ska han ödsla tid med nån som går bakom ryggen?
Men av tidigare erfarenheter så ska du ha med i kalkylen att detta kommer drabba dig med.
Har hon kunnat gå bakom ryggen en gång så är sannolikheten att hon gör det igen men denna gången mot dig. Mina barns mamma gjorde så mot mig och sedan likadant mot mannen hon hade efter mig. Just saying…

Hon har alltså brutit med dig, men du tänker dig att hon kommer att bli glad och tacksam för att du berättar för hennes man att du haft en relation med henne i åtta månader utan hans kännedom?!

Och att hon därefter skulle komma “tillbaka” till dig, när du väl har lyckats att få hennes man att lämna henne?!

.
Hur bakfram är inte det där resonemanget :roll_eyes: :see_no_evil:

4 gillningar

Bra att du säger det. Det finns en förklaring i det du säger faktiskt… Även om man inte vill tro det. Det är bra att du inte varit i min sits. Du har suttit på andra sidan. Skulle du tycka det va bra att få veta? Anonymt eller att jag ringer personligen? Jag vill egentligen inte få henne att veta att det va jag som gjorde det då jag tänker mig att det är inträngande att lägga sig i?

Det är bakvänt ja. Men jag vet faktiskt inte om hon brytit. När vi var aktiv under de där 8 månaderna så lät hon telefonen vara framme. Jag i ifrågasatte om hennes sambo skulle se meddelandena då hon nämnt att hon inte raderat en av de. Då fick jag känslan av att hon ville att han skulle se. Hon uttryckte att då tar hon tag i problemet då.

Lite därför jag tänker så nu. Hon nämner även att sambon inte är orsaken till hennes tillstånd att backa.

@kolk ja shit vilken jobbig jäkla fråga…
Alltså skulle hon vara lycklig med mig igen så skulle jag inte vilja veta…

Jag tror att mina tankar bara spinner. Jag har mått dåligt i en månad. Det har börjat gå bättre och bättre men jag får vissa dagar med stark ångest, ilska och att vilja gå i krig för henne. Men jag tror personligen inte det är en bra strategi då jag inte vet hur läget ser ut… Jag får ju som sagt inget veta om hennes liv längre. Tidigare var vi öppen med allt. Talade om både känslor och vad som skede i våra liv.

Ja jag vet bara med mig själv att jag aldrig, aldrig skulle gå efter en annan mans kvinna… hur dåligt hon än mått i förhållandet…
Men vi är ju olika där :blush:

2 gillningar

Hon har brutit med dig. Nu är det upp till dig om du älskar henne så pass att du låter henne välja sitt liv och vad hon vill eller om du är så egenkär att du vill hämnas på och förstöra för henne. Jag betvivlar storligen att hon glad och lycklig kommer att störta i dina armar. Det är dumt att gå direkt från ett dåligt förhållande och inleda ett nytt. Jag tror inte ni skulle ha stora förutsättningar att lyckas.

3 gillningar

Vet du vad… om hon ville vara med DIG, då skulle hon se till att hon kunde vara det. Om inte, då har hon fått kalla fötter och tycker sig ha mer att förlora på att bryta nuvarande relation än hon har att vinna på att vara med dig.

Sorry, men lämna henne bakom dig och låt henne rodda med sitt eget liv/relation. Hitta en kvinna som är fri och villig/redo att förbehållslöst inleda en seriös relation med dig av egen fri vilja och utan någon skyttegravskrigföring från din sida :+1:

1 gillning

@kolk jag ska måla upp ett senario om en krossad man som blivit lämnad för en kille som du. Han har planer I sin hämndkrävande hjärtesorg.
Du är ju killen och du har min fru…
Efter en skilsmässa delar man på allt typ.
Det skulle ju kunna vara så här att han har blivit galen… vet att frugan varit hos kronofogden och skuldsanerat. Han då den andra krossade mannen som blivit galen som inte varit hos kronofogden beslutar sig för att inte betala på skulderna mer.
Då står du med en fru med skulder som troligtvis åter kommer hamna hos kronofogden… det drar med sig att de gör utmätning på era gemensamma inkomster och allt. Hur skulle du då ställa dig till att ha en skuldsatt kvinna som du kommer få försörja?
Skulle erat kärleksliv vara lika underbart?

Jo jag vet. Det är rätt självklart. Det är mina känslor som pratar…

Jag har inte varit i din situation, och känner en instinktiv skepsis mot att vara “den andra”. Men jag förstår att det är en tuff situation och troligen inget som var ditt förstahandsval heller. Om jag förstår din text rätt blev du helt enkelt förälskad och fick hela detta triangeldrama på köpet.

Huruvida du känner att du vill berätta för hennes smabo om er situation beror lite på vad du har för motiv?

Är det för att påskynda att de bryter och att hon därmed blir fri att leva med dig? I så fall får du vara beredd på att det kan få motsatt effekt. Risken är att hon upplever det som ett svek från din sida och kanske känner ilska för att du tvingar fram ett uppbrott innan hon känt sig redo för det. Dessutom är det möjligt att hennes sambo väljer att stanna och kämpa, och att det därför kan leda till att de två istället stärker sin relation och sedan väljer att fortsätta tillsammans för barnens skull. I detta fall, där han själv har en historia med otrohet, torde det ju vara rätt stor chans att han vill fortsätta deras relation oavsett vad, eftersom allt annat vore en studie i dubbelmoralens konst.

Är det istället av moraliska anledningar, dvs. att du känner dåligt samvete inför hennes sambo? Det kan jag absolut förstå, och det är i grund och botten en policy som jag stöttar. Men priset kan komma att bli högt för dig, och det är ett pris som du i detta fall betalar för inte bara en utan två personer (både kvinnan och hennes sambo) som själva inte har några skrupler gentemot otrohet och smussel bakom en partners rygg. Med andra ord, du riskerar att offra dig av moraliska grunder för två personer som själva inte tar moral på så stort allvar.

Jag är alltså rädd för att den stora förloraren hur du än gör blir du själv. Även om det finns en chans att det blir du och hon till slut skulle ert förhållande starta på rätt skakiga grunder och kanske inte ha de bästa förutsättningarna för en stabil och trygg relation.

Det är svårt ibland att undgå att bli förälskad, men var rädd om dig. Kärlek är svårt nog även under de bästa förutsättningarna.

1 gillning

Nej det är klart… Det skulle inte bli samma…

Tack så mycket för dina ord <3

De stärker och jag håller helt med dig. I början när vi träffades hoppades jag så innerligt att jag inte skulle falla för henne. Jag var ändå nyfiken på henne. Till det hela hör att jag bara blivit kär två gånger. Det här är en av gångerna och jag är rädd att det ska ta minst 5 år till innan jag hittar en ny. Känner att jag inte har tid eller vill det. Jag är redo för hela familj och förhållande grejen. Den har jag längtat efter länge.
Nu låter det som att det bara har med vad jag vill men det handlar i grund och botten om att jag verkligen är förälskad i henne. Hennes personlighet är underbar och jag känner mig så trygg och bra med henne på alla sätt och vis. Jag är så förvånad att hon bara vände…

När det kommer till att berätta till hennes sambo så har jag en del skuldkänslor men de är absolut inte på samma nivå som att jag vill bevisa att hon gjort fel. Enligt mig då. Men det vet jag i grund och botten inte är en bra idé.

Jag önskar jag bara kunde gå vidare… Men en så underbar person oavsett vad hon gjort tidigare är något jag inte vill mista… Nu har jag det och måste acceptera men jag har nog aldrig mått så dåligt psykiskt. Jag blev till och med hemskickad av mina kollegor som såg på mig att jag inte mådde bra. Det är första gången jag spyr bokstavligen pga. ångest. De senaste dagarna har det gått relativt bra fram tills igår kväll då jag fick en djupare svacka.