Tack @nuggen - ja snart är det semester och kanske dags att landa lite och hämta andan inför nästa omgång för nu är det snart dags att göra om resan… 
Midsommar.
Ångesten ligger som en våt filt över mig av oklar anledning med små virvlar av panikångest som visar sitt fula tryne - några djupa andetag så ger den sig.
Vissa helger ska man nog bara stanna hemma och inte umgås med familj eller i väg på större tillställningar med massa folk och hög ljudvolym 
men när det är storhelger är det ibland bara att bita i det sura äpplet och stå ut.
Jag kanske ska ta en tur till affären och handla godis, det kanske är rätt medicin? 
3 gillningar
Jag kör lchf = Lite Choklad Hjälper Faktiskt…
Snart är midsommarafton över, och det blir en ny dag. Håll ut! Du kommer snart upp ur detta hål också.
4 gillningar
Vad blev det för godis? Gott och blandat samt en Marabou neutralnöt?
1 gillning
Kloka ord ni skriver om mycket @mordillo @Noomi 
!
Det ligger mycket i detta, känner igen mig så väl o det ni skriver.
Du är stark och klok @mordillo och har kommit långt med dig själv, heja dig! Du fixar livets utmaningar bra 
, du ska vara riktigt stolt över dig själv med arbetet du lagt ned på dig skälv. 
1 gillning
@Uppochner LCHF har jag aldrig riktigt trott på men lchf lät mycket bättre tycker jag! 
Jag får leta rätt på nån choklad jag kan äta - tyvärr innehåller väldigt många (t o m de mörka) mjölkpulver (why?!) men några finns ju. Bra tips!
@Aa86 Både affären och macken var stängd… Blev micro pop istället och tar godiset idag på bilresan.
@Masai Tack för de fina orden! Däremot känns det ibland som om jag inte kommit någonstans…
Jag hoppas idag blir bättre, jag ska ta mig i kragen och försöka tänka mindre på de saker jag bekymrar mig för och njuta av resan vi ska göra idag. Lätt sagt - svårt gjort.
3 gillningar
Vi kämpar på! Känner igen att det är verkligen lättare sagt än gjort, ibland är det svårare och då får man försöka rida igenom det som utmanar.
Igår morse var jag lite nedstämd och dyster, det var väl mycket också att midsommar är så traditionsbetonat och att jag ibland hamnar i en grubblande loop som är svår att ta mig ur. Men så blev det ändå bra, bra på vårt vis. Jag tog också med mig många goda råd jag fick här. Det hjälpte mig!
Hoppas ni får en fin resa, dit ni ska åka idag!
Och var snäll mot dig själv 
1 gillning
Blir det en påse Ahlgrens Bilar och ett gäng peacemärken?
Ha en superduperbra road trip, se till att ha Bon Jovi och Madonna på spellistan
Ja, du har rätt. Idag har jag redan kallat mig själv idiot, svag, utan självrespekt osv - saker jag aldrig skulle säga till en vän om hen vore jag. När jag blir nere fungerar inte mina strategier utan jag bara flyter med och låter mig vara elak mot mig själv, det är ffa svårt att använda sig av de nya som handlar om att lägga märke till de fula epitet jag använder mot och om mig själv.
Jag har fortfarande svårt att vara snäll mot mig så jag börjar med att lägga märke till de svarta orden och fråga mig om jag skulle ha sagt så till en vän - när jag väl vant mig vid det tänkte jag gå vidare med nästa teknik.
Hur går det för dig med självmedkänslan?
1 gillning
Bilar och nappar blir det. Och banan. Och kaffe.
Min musiksmak är M Y C K E T bred så de kan finnas med på min lista (förutsatt att ressällskapet godkänner det. Mest troligt får jag inte bestämma musiken… 
)
Det låter klokt och det är ju där man måste börja, att bli medveten. Det är ett jättefint jobb du gör med dig själv .
Om man ser det ovanifrån och på distans är detta arbete att bli mer snäll mot dig själv, på ett långsiktigt och mer hållbart sätt, men mycket går fortfarande av bara farten, som på reflex. Du har säkert tagit stora kliv framåt fast du märker det inte själv. Sådana här förändringar tar tid (säger jag som verkligen är otålig…), och så får man ha med i beräkningarna att man hela tiden blir påverkad av allt möjligt som sker runt en, som får en att snabbt köra i diket. Det är inte lätt, men du gör det bra!
Tack för du frågar. Jag har tyvärr inte kommit så långt. Det är som om allt som sker i vardagen bara sköljer över mig och jag nedprioriterar mig själv och detta långsiktiga arbete med mig själv återkommande. Jag gör det mest akuta, sedan kör jag på vidare. Vet att detta inte är bra på lång sikt och att jag behöver få till en förändring, att hitta bättre rutiner och strategier för att bli mer snäll låt mig själv och ge mig mer egentid, hur nu det ska gå. Men jag får försöka klämma in det, utifrån de förutsättningar som råder. Det räcker med en promenad per dag, liten kort stunds meditation varje morgon vad som helst, skulle nog hjälpa och göra mig starkare. Men så kan det också ske något som gör att jag faller mer än vanligt och då krävs det energi att komma tillbaka igen.
Jag hoppas semester och lite ledighet ska ge mig lite ny kraft och energi igen.
Vi får peppa varandra!
1 gillning
1/7 2023
Jag tänkte jag skulle skriva en dag när allt inte är neråt för en gångs skull!
Idag har jag klarat av att mota bort helgdeppen som jag så ofta faller ner i. Jag kämpade verkligen idag med att inte låta den ta över utan jag läste en bra bok, gav mig ut och klarade av två viktiga ärenden som fått vänta alldeles för länge.
Jag har börjat planera en resa med en vän (vi måste bara räkna lite på det först) och i kväll hälsade jag på en vän/släkting så dagen som började färgad i moll slutar i dur.
Att ha stoppat deppen när den redan börjat kännas av känns stort för mig, jag känner mig stark i kväll (imorrn är en annan dag förstås ) men idag är jag stark… 
. På så bra humör att musik-påskäggen duggar tätt… 
.
Känns bra att ha fått in en positiv post här. Det är ju ändå så jag känner mig mestadels.
8 gillningar
!Tack!
Ja, tänk att det faktiskt går att stoppa hissen ner i gruvan?
Idag är humöret än så länge fortfarande bra, jag ska iväg till en kompis snart för en långpromenad, lite kaffe och prat.
Semestern väntar runt hörnet och jag ska försöka få in mycket vila, glädje, dans, goda saker att äta och dricka, kompisar.
4 gillningar
Snart oktober 2023
Längesen jag skrev här nu, sommaren och semestern blev precis så kul och fin som jag velat!
Jag laddade verkligen batterierna, skrattade, dansade, träffade vänner, drack lite vin, promenerade, hade djupa och mindre djupa samtal, umgicks med ett av mina barn som stannade hos mig en tid.
Nu är hösten här, det är dags att inleda nästa stora projekt som blev en aning större än jag först planerat.
Kort förklarat; jag hade skrivit på för en annan lägenhet med inflyttning nu om en månad, av olika anledningar har ett barn flyttat till mig så jag kanske måste leta en större lägenhet, vi sa upp barnets lägenhet så den ska också tömmas och städas ur, saker magasineras osv.
Det finns ändå mycket positivt med det här:
- Jag har ett barn boende hos mig igen
- Jag har ett boende med tillsvidareavtal
- Det ska bli roligt att flytta in i den nya lägenheten
- Jag kommer inte vara syssloslös fram till jul…
Jag hade The Split på min lista TV-serier att se, men den har bara gått se fr o m 3 säsongen tidigare. Nu finns den från första säsongen på SVTPlay.
TACK alla ni som rekommenderat den! Den var verkligen bra och jag älskar ju Nicola Walker även sen innan men nu har jag även sett henne i en mer normal roll och hon är suverän.
Tror jag ska kolla upp Fiona Buttons också för hon var väldigt bra i rollen som Rose tycker jag.
Serien har fått mig att fundera och jag känner det som att jag går och väntar på att livet ska börja men att jag är rädd för det så jag skjuter det framför mig. Tänker “Jag ska bara… och sen kan jag börja leva”.
Det går ju inte vänta - livet sker ju vare sig vi vill det eller inte.
Jag tycker att jag jobbat hårt på att hitta mitt nya sammanhang, varit öppen för nya bekantskaper, nya och nygamla intressen samtidigt som jag hållit kvar vid det av mitt gamla liv som jag inte ville mista men ändå känner jag det som att jag håller tillbaka.
I vissa fall känns det som att jag har accepterat att mitt liv blev så här men jag tror att min tvekan, ovilja, rädsla för framtiden ligger i acceptans av ffa mig själv.
Jag tycker inte om mig själv, är osäker, övertygad om min fulhet, mina misstag blir jättestora i mina egna ögon, jag har stor prestationsångest och ska helst göra allt perfekt direkt.
Jag har stort bekräftelsebehov och förminskar allt bra jag gör och förstorar allt dåligt. (Låter som en fantastisk profiltext på dejtingsajt va?)
Jag behöver lära mig att acceptera mig för den jag är och att också tycka om den personen. Då tror jag att mitt liv kan börja.
Hur gör man det?
(Och nej - jag tänker inte börja med padel @Aa86 )
7 gillningar
Känner igen mig i detta.
De där bara är i mitt fall inte ens superviktiga saker, det är som en sköld, ett försvar.
Jag blir alltid lite ledsen när jag hör att någon inte gillar sig själv.
Ingen människa är perfekt, alla gör fel ibland och man är en bra människa ändå.
Flera vänner är ”prestationsprinsessor” och de presterar så mycket mer än oss som inte är det och ändå är de mindre nöjda med sin prestation och insats mer oroliga vad andra tycker.
De som minst borde klaga på sig själva gör det mest.
Det är inte rättvist!
Ni duger, som ni duger! Ni är oftast de bästa!
Jag har misslyckats med saker flera ggr men det ska mycket till för att jag ska ta det personligt.
Jag är inte så bra på just den här saken/uppgiften men det säger inget om min person.
1 gillning
Just embrace the dark side young Padawan. 
Men vad härligt med att pyssla om barn och lägenhet! Bäst är du!
1 gillning
Har vi alla, vi är människor! Det är även ingen skam att kräva det heller eller highlighta när man gör något svinbra.
Jag håller med dig @Anine - mina “ska bara” är också sköldar som jag sätter upp för att skydda mig och under tiden rusar livet förbi… 
Prestationsprinsessa - mitt andra namn… Jag är det jag gör och följaktligen blir minsta misstag ett fel på min person men jag jobbar med saken och försöker sänka kraven samt skilja på sak och person. Jag är rätt duktig på det vad gäller andra men INTE för egen del.
When hell freezes over… Här verkar alla padelhallar vara övergivna så det verkar vara en ensam sport eller så är det mer populärt söderöver.
Nä, jag tycker att du har rätt men om jag gjort det nån gång känner jag det som om jag förhävt mig. Jantelagen is strong in this one…
I kväll känns det lite bättre - det var länge sen nu jag kände mig så sorgsen och nere och utan lust att göra nåt kul men nu känns det som att livsandarna är på väg tillbaka och kanske, kanske det blir lite dans i morgon kväll. 
Klart du ska dansa idag! Du kommer 100% att inte ångra dig! ( om inte din partner trampar dig på tårna konstant och du tappar en nagel)