Så kan det ju mycket väl vara. Men att gå från att ha varit världens bästa pappa under barnens hela uppväxt till att bara bry sig om sig själv o häxan (det började ju i höstas) o nu kommer ett nytt barn det är för mig en gåta.
Han tror han ska bli yngre känns det som.
Dottern som är 18 får höra att hon är myndig o när hon går ut skolan får hon inga pengar utan ska börja jobba.
Är lite rädd att han ska sparka ut henne.
Hans egen mor flyttade till ett mindre hus där han inte fick plats efter gymnasiet, han kan mycket väl gå på samma linje.
O häxan vill väl inte bo med barn som inte gillar henne.
Han behöver bekräftelsen att behövas, så är det.
Jag ser föräldraskapet som livslångt.
2 gillningar
Ja, jag ser också föräldraskapet som livslångt, och har levt så med mina föräldrar. Låter som att även dina barns pappa har en helt annan erfarenhet kring föräldraskapet när barnen blir vuxna. Hans egen erfarenhet är att det plötsligt tar slut… och man får klara sig själv, som en fågelunge som knuffas ur boet… Så har det i mångt och mycket varit för X, men det tog tid att se mönstret. X väntar ju inte barn med sin nya, men har verkligen gått all-in för sitt bonusbarn 9 år gammal. Mina väninnor tror att de kommer få gemensamma barn också…
1 gillning
Jag tycker också det är självklart att föräldrarollen är livslång men man spelar olika stor roll i barnens liv under olika perioder i livet. Men jag vill att mina barn alltid ska veta att jag finns där om de behöver vad som helst. Det betyder inte att jag ger dem vad som helst, de måste jobba för det de vill ha, men jag kan hjälpa dem med idéer kring hur de når dit.
Jag vet inte längre hur mina barns far är med dem. Jag tror att han umgås med dem, ställer upp. Men han kan även planera en resa för egen del under veckan dottern ska vara där. Fast å andra sidan vill jag att vi ska ha ett sådant samarbete att det ska gå att ändra dagar, vill han träffa barnen på ”min” vecka så ordnar vi det. De är ju stora. Jag hade gjort samma om de var små. Jag vill inte låta mina känslor över saker och ting påverka deras relation.
3 gillningar
Hur kan man se föräldraskapet som annat än livslångt?
Det är vår uppgift som jag ser det att hjälpa och stötta barnen oavsett ålder.
Sen är det såklart på olika sätt…allt efter ålder och mognad.
Ibland backar man…och de måste göra egna misstag och få ta en och annan smäll…men vi finns alltid där.
Min pappa gillade inte att jag ville göra en tatuering…ett diskret körsbär på ankeln 
Han gillade det verkligen inte…men försvann upp på andra våningen i huset och kom ner med några trädgårdstidningar…“Ska du ändå göra det, så kan du kolla här efter något som du kan ha som mall”
Min barnafader var kass som förälder när barnen var små…och att vi delade på oss, tvingade honom att skärpa till sig.
När han sedan kom och berättade att hans nya flickvän sedan ett halvår hade blivit gravid (hennes högsta önskan…inte hans) så rusade mixade känslor runt i skallen på mig.
Avundsjuk och missunnsam att det barnet skulle få en närvarande pappa (för det tror jag faktiskt att han skulle bli)…och samtidigt ville jag inte att varken barnet eller mamman skulle ha samma miserabla småbarnsår som jag och mina barn hade vad gällde pappa-rollen.
1 gillning
Ja det har du nog rätt i, han vet inget annat o tror att det är det rätta.
Mina föräldrar stöttade mig även när jag flyttade o hade dåligt med pengar.
Jag var 22 när jag flyttade o minns att mamma tyckte det var onödigt, hade en hel övervåning för mig själv.
Det är nog inte helt omöjligt, känns som att det är en regel snarare än undantag att det ska skaffas barn så fort man byter partner.
Skönt att man slipper fundera på det.
Precis det är ju det man vill att de ska känna oavsett om de blivit stora.
Verkligen. X har varit exemplarisk som pappa redan från start, det är nu på slutet han har fallerat.
Det nya barnet kommer säkert att bli väl omhändertaget.
Den blivande modern gillar tecknade filmer, gunga, åka karusell, bygga kojor etc så det finns ju en lektant om gubben blir trött.
På nästan alla filmer från när barnen var små sitter el ligger x o sover, helt slut.
Då var han lite över 30, nu är han snart 50.
Hon behöver däremot lära sig hur tonåringar fungerar, för hon har visat dem noll respekt genom sitt agerande.
Oansvarigt att bli gravid efter någon månad o barnafadern fortfarande är gift långt in i graviditeten.
4 gillningar
Hahaha! Ja, för egen del så är det inte aktuellt, och din expartner har funderat ”fort och fel” så att säga. Men min flyttgubbe har säkert en del framför sig… 
Tänk att det kan vara skönt att vara kvinna och kunna definitivt stänga dörren om ett avsnitt i livet. Glädjas åt de barn en har fått och slippa förvillas till att barnavlande är att manifestera kärlek.
3 gillningar
Ja men verkligen, är så nöjd på barnfronten.
Och tragiskt nog är jag nästan aldrig med på foto eller film när barnen var små… däremot pappan. Jag stod alltid bakom kameran.
Det var så viktigt för mig att barnen skulle se att pappa faktiskt var med.
Ibland iallafall.
Nåja, jag kan väl Photoshoppa in mig😀
1 gillning
Vaknar för tidigt, igen! Men full av energi och lyckobubblor. Ni vet som kolsyra i kärlen så man bara måste göra något. Mina kolsyror tycks cirkulera främst kring fingrarna. Jag pratar med ALLA som slagit upp sina ögonlock och orkar med denna våg av energi. Jag tror att jag kommit ur min dipp. Idag skulle jag minsann kunna göra hoppsasteg med min fd man hand i hand medan vi skrattar åt alla tokigheter livet för med sig. Jag skulle kunna artigt hälsa på hans tjej och vilja att vi tyckte om varandra.
VAD händer med mig? Jag är som hög på livet denna morgon och jag har inte ens druckit kaffe.
Ja, jag ville bara meddela alla som behöver det, allt ordnar sig! Kärlek kan omöjligen vara kopplad till endast en person, likaså hjärtsorg, mod, rädsla, ensamhet, ALLA känslor. De kommer och går. Jag tänker ta tillvara morgonens strålande känslor trots min ensamma morgon. Och hur ska jag göra det? Hm…
6 gillningar
Men WOW!!! Vad härligt! Glad för din skull, det är du sååå värd!!! 
Jag är fortfarande där i fasen, nämen låt honom gå vidare.
Det är så skönt att slippa vara så fixerad vid andras liv. Undra om det livet är bättre än vårt och så vidare. Alla de tankarna försvann. De försvann när jag råkade se henne när jag skulle hämta sonen. Hon vinkade tveksamt åt mig. Jag fattade först inte vem den där tjejen var på garageuppfarten men vinkade artigt tillbaka. När hon hoppade in i fd mannens bil fattade jag både vem hon var OCH att min bil stod i vägen. Jag backade för att släppa fram henne och DÅ! Fullkomlig lättnad! Jag fattar ingenting. Hon blev en vanlig människa. Och hon har absolut inte gjort något fel. Hon blev ihop med min fd man bara. Det är ju naturligt att man går vidare.
Idag ringde min dotter som är hos sin far. Hon har ringt ett par gånger när hon är där för att fråga om recept och lite köksråd. Djävulen och ängeln har över mitt huvud försökt ge sig in i en diskussion om vad som är värt mest tankekraft. Att jag, med all min förträffliga erfarenhet i köket, inte borde dela med mig för att berika deras middag eller om jag ska vara glad att dottern ringer mig för köksråd. Ängeln vinner men trots att frid har lagt sig över mitt bröst så kan jag inte påstå att jag inte hörde djävulen viska, “ska du inte säga liiiite högre grad på ugnen så att bröden bara blir liiiite brända”…
Självklart lyssnade jag inte.
Jag är god, jag är god, jag är god…
Och såå nöjd med denna fas av “let it goooo”. Jag tänker uppmuntra den till att stanna.
4 gillningar
Haha, särskilt god är jag inte men jag stöttar mina barn genom eld och vatten, oavsett om deras fars nya fru kan dra nytta av det!
Om de får lyckas och skina - gärna så att den nya inte undgår att notera det - då växer sig min belåtenhet till omätbara nivåer. 
2 gillningar
Jamen så klart! Jag åker ju inte direkt dit och lagar middagen åt dem. Jag må vara kärleksfull men några gränser har jag ju. Just nu. 
Dessutom har jag tappat mitt kreativa flow i köket. Det är inte kul att laga middagar längre. Kanske kommer inspirationen åter till hösten? Jag kanske kan locka fram den med mysiga middagsbjudningar? Eller temaveckor i köket? Eller, nej, jag vet inte.
2 gillningar
Sorg idag. Det är så svårt att veta säkert när jag kommit ur en svacka. Men kanske är det här mer händelseutlöst? Idag åker mina barn på en resa. Alla åker med. Det är bara jag som är utbytt. Så mina gråtattacker avlöser varandra. Det har inte gått ett år ännu så det är fortfarande första gången för allt. Jag visar inte mina barn min sorgliga uppsyn. Jag vill bara att de ska ha roligt på sin resa.
Jag tänkte skriva att jag längtar efter ett stabilt känsloliv. Men nu när jag tänker efter så är jag mer i kontakt med mina känslor än på många, många år. Det vill jag faktiskt inte förlora.
Så jag fulgråter vidare medan jag rensar rabatter.
7 gillningar
Åh, jag känner så med dig! De där familjeutflykterna, resorna… Hittar inga käcka tillrop att ta till för att trösta. Jag fick syn på bilder från vår Barcelonaresa för ett par år sedan. X glad och nöjd med livet, liksom vi andra. Familjen tillsammans.
Bra med terapi i blomlanden, sneglar själv på en nästan igenvuxen del av kryddlandet. Men här är det regn så det blir bakning istället. Vi håller ut och imorgon är det bättre. Och blomlanden får i alla fall tonvis med kärlek, om än med lite salta tårar.
5 gillningar
Tror absolut att det är som du säger…händelseutlöst!
Därmed inte sagt att sorgen inte hade kunnat välla över dig ändå.
Det är ju så med sorg…den ber inte om lov att få komma och hälsa på när det passar…nä, den våldgästar hej vilt!
För många år sedan såg jag en film, där någon klok gammal kvinna sa något om att hon föredrog att åka berg- och dalbana istället för karusell.
Hellre ett liv som går upp och ner än bara runt-runt-runt.
Jag har tagit med mig den metaforen och ibland förbannat den…men oftast känt att hur som haver…det ÄR viktigt med känslor och att känna även de dåliga.
Det roliga var att igår kväll när jag trillade ner i soffan och hoppade in i en film på TV…så var det just den filmen. Och jag kom in typ en fem minuter innan den här gamla mormodern (visade det sig) sa just de orden 
Har inte heller några klokord att trösta med…utan skickar en kram! 
2 gillningar
@Uppochner det är inte alltid det behövs tröstande ord. Det är bara skönt när andra förstår. Och när jag får bekräftelse på att det går över. Mitt i den fulaste fulgråten är sådant inte helt tydligt. Tack! 
Tänk att det kan vara skönt att vara kvinna och kunna definitivt stänga dörren om ett avsnitt i livet. Glädjas åt de barn en har fått och slippa förvillas till att barnavlande är att manifestera kärlek.
