Precis så tänkte jag med. Jag höll på att förlåta henne och önskade att det inte hänt såklart men nu gjorde det de och jag tänkte gå vidare med våra framtidsplaner vi haft tillsammans, men nej.
Mina vänner har sagt samma sak men det är svårt att inte lasta sig själv och nu ser jag minsta fel jag gjort i vår relation som en bidragande orsak.
Jag har försökt få till samtal med psykolog men det är inte så lätt nu i covid tider och jag tycker det känns så opersonligt med facetime.
Åh ok. Det finns ingen möjlighet för dig att fixa annat/tillfälligt boende under tiden tills hon har flyttat? Eller hon, kanske kan bo hos någon kompis eller hyra ett rum eller något under tiden?
Jag har tyvärr mitt kontor hemma då vårat nya är under uppbyggnad. Där vi bor är det extrem bostadsbrist och det finns knappt bostadsrätter att köpa…
Igår ignorerade jag henne fullständigt, då ringde hon mig kanske 15 gånger och tillslut under kvällen svarade jag då hon skrev att de gällde pojken. Skitjobbigt, vi började bråka nästan direkt…
.
Ok. Det suger ju. 
hör hon av sig så mycket varje dag eller var de bara idag? Vill hon prata med dig enbart om sonen o de praktiska eller vill hon även prata om andra saker?
Ja det kommer vara fruktansvärt jobbigt för dig. Jag bodde kvar med mitt ex i 6 månader innan jag kunde flytta ut. Bor i Malmö så bostadsmarknaden är som den är.
Det VAR oerhört jobbigt. Det blir liksom ett vakuum. Man kommer varken fram eller tillbaks. Du får helt enkelt se dom månaderna som förlorade och bara härda ut. Försök undvika henne så mycket som möjligt. Gör ditt så får hon göra sitt.
Facetime (eller annan tjänst) är bättre än inget dock. Pröva Mindler - de gör ett bra jobb.
Jag är i liknande sits. Tappa den man har planerat hela sin framtid med. Jag skulle ge min högra arm bara för att fortsätta vara tillsammans fast med ändringar såklart.
Och min motpart vill bara vara själv. Hur tänker man då på barnen?
Lider med dig, vi har en jobbig tid framför oss men det borde bli bra nån gång. Skriva här är en bra grej
Förövrigt har jag också sökt hjälp men väntar på tid hos psykolog.
Jag mår faktiskt lite fysiskt illa över vad hon gjort mot dig. Förstår att du mår dåligt men hoppas du kan finna styrka att ta dig igenom detta, jag tror du behöver få distans till henne ett tag för att kunna bearbeta detta och hitta ett sätt att sedan kunna ha en relation till henne som medförälder till ert barn. Ge henne inte mer pengar än hon har rätt till, kolla upp allt sånt noga. Men se till att alltid sonen har det bra. Jag hoppas hon inte försöker flytta med sonen till en annan kommun, tänker eftersom hennes mamma bor nån annanstans, hon har inte rätt att bara göra det utan ditt godkännande och det tycker jag inte du ska ge i detta läge. Ja det är mycket för dig att tänka på, hoppas du har stöd från nära och kära i detta.
Jag mår illa jag med…
Att hon ska bo hos sin mamma är för att hennes jobb ligger i denna kommun där hon arbetar och om hon inte bor där kan hon inte jobba kvar på sitt jobb och fortfarande lämna/hämta på förskolan. Därför tror hon att hon har rätt att ta honom 6 mil från mig under sina veckor och då låta han vara hemma från förskolan den tiden. Jag vill inte vara elak mot henne men sorgen börjar nästan vända till ilska och det kommer bli så otroligt problematiskt att lösa denna situationen för oss.
Nu fick jag äntligen träffa min son efter 3 dygn, har aldrig varit ifrån honom mer än 1 natt tidigare och jag har verkligen haft ont i hjärtat av detta. Suttit helt ensam i vårt hem.
Det är fruktansvärt. Önskar jag gjort något bättre men helt ärligt vet jag inte vad jag kunde ha gjort för hon vägrar säga något.
Pratar ni dagligen? Pratar hon om annat än eran son eller gäller de bara sonen och de praktiska?
Känner igen det du skriver men vet inte hur jag ska skriva för att tröśta.när man lever ihop med den man älskar är det svårt att sluta älska oavsett vad som händer , har hänt när man blir lämnad.
När detta hände mej tog det ett år att bli hel igen. Hoppas att du
Blir hel fortare. Du har ju din son. Lycka till med ett stort hjärta.
Kan dessvärre känna igen mig mycket i det du skriver…
Håll ut. Det här tar tid och kan bli mycket, mycket jobbigt.
Kolla in min historia, du kanske känner igen dig.
Det är sällan jag skriver detta, men spontant får jag en väldigt stark känsla av att hon kommer att vakna upp och ångra sig när hon flyttar ut och verkligheten slår till.
Jag kan tänka mig att det suger. Varit i liknande sits där personen vaknade efteråt men då ville jag inte ha honom tillbaka. Sen gjorde han allting för att bli tsm med mig igen men jag ville inte gå tillbaka och riskera hamna där igen. Det var en mycket tuff tid och tuff beslut. Det lämnar såklart ärr efter sig. Jag träffade senare min man men rädslan att förlora honom finns hela tiden. Jag är inte den jag var förr. Viktigt att du inget dig med människor som bryr sig om dig. Och tänk efter om du vågar ge henne chansen. Vill du leva i den oro och rädsla att hon kanske gör något du ej vet om. Hon kanske ljuger. Det blir aldrig det ni hade förr. Det är en svår situation. Lyssna på din magkänsla vad är bäst. Ibland måste man försöka en gång till för att vara säker att man gjort allt man kunde. Den tanken ger ändå lite ro. Jag hoppas såklart att detta löser sig för er. Ta hand om dig.
Tack för era fina ord, hjälper en del att läsa om andras situationer och att andra varit i samma sits! Jag mår fortsatt dåligt och absolut värst är dagarna nu när jag sitter ensam i hemmet utan familjen, hon och sonen befinner sig på annan ort och det råder radiotystnad… Jag litar på henne till 100% när det gäller vårt barn därav noll kontakt. Nu har vi inte träffats alls på ett tag utan jag har lämnat på dagis och hon har hämtat vice versa när det varit barnväxling. Otroligt jobbigt. Har börjat prata med en annan kvinna som jag delar intressen med. Känns väldigt lättande att någon ger mig uppmärksamhet och bekräftelse.
Det blir bättre man måste bara igenom det som man tror ska ta kål på en.
Försöka fokusera på ens egna behov och framtid istället för exet. Skönt att du hittat någon att prata med. Ingen människa är värd att bli behandlad på det sätt du fått uppleva, det är hennes förlust inte din.
Önskar dig all styrka i detta
Igår träffade jag den andra kvinnan, mat och vin hade jätte jätte trevligt med mycket skratt. När vi kom till sex gick det inte. Var helt blockerad och försökte verkligen, alltså det var 0 action från min sida och jag kände verkligen inte att det skulle gå.
Idag har jag nästan ångest och känner skuld gentemot mitt ex…
Du behöver inte känna någon skuld. Ditt val och dina beslut. Däremot ska du vara rädd om dig och skynda långsamt så hjärtat hinner med. Jag förstår att man snabbt vill hitta någon för närhet och bekräftelse men när man känslorna fortfarande är hos exet är det svårt. Jag önskar ofta att jag bara kunde stänga av och skita i vad exet gör och bara gå vidare.
Hej tack för ditt inlägg men det fins människor som inte har varken heder eller moral och har man även backupp med ekonomin från olika håll lever dessa människor vidare. I deras värd är det andra som felar, dom kan inte göra fel i sin sjuka värld.
Ändå hoppas man att något straff kommer.