Detta skickade jag till min fru igår på epost, när jag bestämde att jag nu måste få ett sista avslut och samtidigt berätta mina insikter jag fått efter skilsmääsan blev ett faktum. Nu är de upp till henne om hon vill tillbaka eller inte i framtiden. Jag vill ej böna & be, de leder ingenstans.
Jag har bestämt att nu vill jag försöka gå vidare med mitt liv trots att de bara gått 3 veckor.
Kärleken dog alltså ut hos henne… Började parterapi för sent och hon valde att lämna mig.
Hon ringde nästan direkt efter och tackade mig och önskade ännu att få vara min vän, men de vill inte jag har jag kommit fram till de senaste dagarna. Berättade att svärmor ännu vill ha kontakt osv. Vi måste förstå att vi går skilda vägar nu sade jag till henne. Sedan pratade vi lite praktiskt om barnen och hur vi ska berätta det för den äldre på lördag, babyn förstår inget. Det kommer bli väldigt tufft att berätta och och jag hoppas det går bra.
Jag hade dock bråttom till ett möte, så blev ett kort samtal.
OBS! Vissa detaljer har jag tagit bort i texten.
Bästa “namn på min fru”,
Jag har nu börjat förstå, läst på, pratat samt analyserat en massa och t.o.m. sökt professionell hjälp. Vårt förhållande har varit uselt på många plan, vi har varit vänner och familjen AB och det är något jag ångrar djupt, har stora skuldkänslor för och som jag tar med mig in i framtiden och till nästa förhållande. Här förstod och märkte jag aldrig dina försök till kommunikation och hörde inte dina rop på hjälp och att allt ej stod rätt till. Du borde kanske ha varit ännu tydligare, kanske skrivit ett brev…
Jag skulle vilja få en ny chans att förbättra mig, de är väl de enda jag känner att jag aldrig fullt ut fick av dig. Förstår även dig här, för du har redan haft en massa tålamod och du hade fått nog. Jag förstod och visste inget, detta trots att jag vid ******** födelse tyckte att de kändes väldigt konstigt, de var inte samma “kärlek i luften” som när ******* föddes. Jag har levt i ett bubbla och inte ens förstått hur kärlek fungerar. Därför är jag irriterad på mig själv. Signalerna har funnits där men jag har inte sett dem, inte velat se dem och inte heller förstått vad jag behövt göra sista tiden när jag började förstå att allt ej stod rätt till. Jag har förstört vår vänskap, äktenskap, familj samt framtid ihop. Är mycket ledsen. Du ska inte ha några skuldkänslor.
Jag har dessutom inte ens tänkt på att ge dig intimitet och kärlek och tagit dig allt för givet. Om jag istället hade berättat och visat alla gulliga tankar och komplimanger jag haft i mitt hjärta istället för att alltid hålla allt för mig själv så hade du fått en massa kärlek. Varför kunde jag inte ens säga “jag älskar dig” trots att du så önskade det.
Jag har bestämt att jag kommer att försöka bli en bättre jag, hitta gamla jag, samt bli en bättre älskare (på alla punkter) och har nu mer tid för personlig utveckling. Jag vill inte såra en annan person som jag älskar på samma vis som jag har gjort mot dig. Faktum är att jag har även insätt att jag varit “mycket rädd”, haft stor prestationsångest och inte här varit den sexiga man du så längtat efter. Då har jag istället dragit mig undan, trots att jag ärligt lovat förbättring då för stunden, men sedan har pressen blivit för stor.
[Längre text som går djupare in på andra problem i vår relation]
Jag borde ha sökt hjälp här tidigare.
Insikterna har varit allt annat än trevliga, men samtidigt otroligt lärorika och de har öppnat en helt ny värld för mig. Jag förstår nu ditt beslut väldigt bra och jag skäms. Jag håller alltså med om att vi absolut bör begrava det vi hade och hoppas någonstans långt där inne att vi en dag kan göra en nystart/ börja om från början. Samtidigt förstår jag att de är allt för sent och att du inte vill ha mig tillbaka längre, att jag sårat dig allt för djupt, att du omöjligt kan få känslor för mig igen och att du inte tror att jag kan förändras i den omfattning du önskar. Om du vill ge oss en ny chans är det upp till dig att ta kontakt. Jag kommer att gå vidare med mitt liv nu eftersom jag tyvärr aldrig tror det blir vi igen.
Jag kommer dock inte att skriva på skilsmässopappren trots att jag tidigare sade att jag ska göra det. Diskuterade detta på terapin och jag är inte med på beslutet att skilja oss trots att vårt förhållande var uselt. Jag kan inte gå mot min innersta vilja här. Förlåt!
Jag känner nu också, nu när jag har hunnit lite omvärdera min situation, att jag vill inte ha dig som framtida vän utan att ha en romantisk relation med dig. Jag vill inte ha en platonisk vänskap. Jag vill att vi går åt olika håll. Jag vill inte vara din vän längre, annat än det som då är bäst för barnen. Jag tänker inte heller bli din fiende för jag hyser inget agg mot dig. Jag tycker synd om dig, men nu är du fri!
Jag vill samtidigt i allt detta även tacka dig för att du nu har börjat få mig att inse vad som är viktigast här i livet och hur snyggt du har skött allting.
Nu berättar vi åt ******, säljer vårt bostadshus och får det ekonomiska överstökat och går vidare.
Verkligen synd att de behövde gå såhär långt. Förlåt!
Pulvret