Igår gjorde jag slut!

Har ni barn eller annat som gör att ni måste ha fortsatt kontakt? Är ni på god fot och vill ha fortsatt kontakt?

Jag misstänker att det är lättare med uppbrott om man kan klippa all kontakt och ta bort personen från sociala medier helt direkt, men det är inte alltid man kan eller vill det. Har man kvar personen i sitt liv, om än på distans, kommer den känslomässiga bortkopplingen ske långsammare. Men till slut släpper den. Då kommer hans instagram inte locka eller bära mycket mer känslomässig koppling än någon annans. Men det tar tid att komma dit, och jag tror knappt att det går att skynda på.

Vi har inga gemensamma barn och ingenting som kopplar oss till varandra. Flyttade ut redan för 5 månader sedan så har ingenting kvar heller. Vi är klara med varandra. Men känslorna finns ju där ifrån båda håll, så då är det alltid mycket svårare att släppa taget. Han kollar min insta och fb och jag gör detsamma och vi vet båda om det. Vi har inte varandra kvar som vänner där, men man kan ju ändå se om den andre lägger till någon ny eller om bilderna försvinner på oss. Det gör ont att se! Att blocka helt känns så omoget.

Du blockar honom så att du inte kan se… alt så går du igenom “snoka” fasen trots att du vet att det gör att du mår sämre tills dess att du själv inte vill veta eller struntar i det.

Bra jobbat.
Var på tiden.

Hur vet man att man gjort rätt då? Mår så dåligt över att han kommer att gå vidare snabbt med någon annan, vilket jag vet att han gör. Gör ont!

1 gillning

Det ÄR jobbigt! Lite som att sluta röka! Knepet är att försöka göra annat så att man inte har tid att tänka så mycket på honom. Träna! Börja dejta? Framförallt måste du verkligen låta bli att höra av dig!
Det finns en tråd här på forumet där man kan skriva av sig istället för att skicka. Kolla den! Många bra sms har skrivits där!

Edit: här är tråden!

Var ni kompatibla?
Visade ni varandraömsesidig respekt och lyhördhet?
Fick du ut det du behövde av er relation eller var den på hans villkor?

Men visst, känner du att det var fel, återvänd till honom då och inrätta dig efter vad han vill.

Var det inte där det sket sig?

Och var det inte därför hans ex bröt?

Var det inte så att ni ville ha ut olika saker av relationen som han inte ville kompromissa om?

Ja du har rätt i allt. Jag är isåfall tvungen att dansa efter hans pipa! Det vill jag inte längre och därför tog det också slut. Tack för att du påminner mig.

1 gillning

Det låter som om du har tagit ett väl grundat beslut, och att du har fattat ett beslut helt rätt för dig.
Klokt och insiktsfullt och modigt gjort av dig!

Det är jobbigt att separera men du kommer gå vidare. Att du har vågat lita på dig själv, kommer göra dig både starkare, tryggare och bättre rustad inför framtiden. Har ni inga gemensamma barn heller så kan du släppa taget om honom på ett helt annat sätt, och det minskar också det jobbiga och svårhanterliga avsevärt.

Nu har du bara dig själv att bry dig om, och det är det du ska fokusera nu. Det kommer bli bättre, ta hand om dig :revolving_hearts:!

1 gillning

Du har fattat ett beslut det som känns bäst för dig, även om det är jobbigt… Bra, ett steg på väg framåt. Det tog längre tid för mig men det är pga att vi har ett gemensamt barn men är nu myndig så det var helt ok för myndige att jag tog bort det.

Det kändes bättre att ta bort Instragram och fb och inte är vänner där längre, det kändes skönt och då går man vidare lite snabbare.

Det beror på hur hans inställningar är i fb, kan vem som helst gå in och se ALLT på hans sida?? Annars ser man bara profilbilder och de bilder o notiser då ni var vänner… ingenting i dagsläget.
Jag kan inte se vad som skrivs i dagsläget - så skönt!

Blockera - det håller jag med om att det är barnsligt. Jag var tvungen att göra det då fd svärmor var elak.

Varför känns det så svårt för mig?! Hur kan jag inte bara tänka på allt elakt han gjort mot mig? Eller bara att det faktiskt inte har fungerat på så många år och inte lär fungera nu heller. Min enda tanke som maler är att jag vill att han ska höra av sig och säga att han ska ändra sig och bli snällare.

1 gillning

Det är normalt att känna så. Känslor är inte logik. Det är som ett beroende.

Precis som ett beroende kommer det att släppa och du kommer kunna se på livet på ett annat sätt.

1 gillning

Han bad mig ta med alla våra gemensamma bilder på oss som han hade på bild i ramar etc. Men jag ville inte ta med dem när jag åkte i måndags. Idag fick jag ett paket där dessa kom till mig. Varför gör han så? Däremot behåller han mina dyra solglasögon i huset.

1 gillning

Denna tanke känner jag väldigt väl igen!
Vet inte varför det är svårt. Kanske när man känner innerst inne att man länge både velat och kämpat för det skulle funka, men inte fick gehör, så blev man själv tvungen att fatta ett beslut om framtiden. Och då blir det man ensam som står med hela det bagaget. Och då får man försöka, som du också är inne på, försöka plocka fram allt det där som var orsaken till att man fattade sitt beslut.

Jag hoppas (även om mängden hopp tynar för varje dag) någonstans långt inne fortfarande på att barnens pappa ska förstå, komma till insikt, i vårt fall för att förbättra kommunikation och samarbete kring barnen. Trots att det finns otroligt många tecken på att det inte kommer ske, åtminstone inte inom den närmaste framtiden. Jag har olika dagar, ibland finner jag lättare acceptans än andra.

Jag tänker också att er separation är så färsk, att det inte alls konstigt att du tänker, ältar, analyserar, en del av processen. Nu har ju allt blivit definitivt, och då kommer också dessa tankar.

Ja jag ältar varför han tar sig tid att gå till posten och skickar våra gemensamma bilder som han framkallat och som jag inte ens ville ha? vad får han ut av det? vill han påminna mig om vad jag förlorar nu?

usch, jag mår pest. kollar hans insta följare som ökar för varje dag. varför håller han på så när han vet att jag blir ledsen? han har tom sagt att han gör så med flit.

1 gillning

Om han med flit gör så att du ska bli ledsen så är han en stor skithög, ev gränsande till sociopat/psykopat.

2 gillningar

Japp! Han har alltid erkänt för mig i efterhand att han gör saker för att jag ska må dåligt och sakna honom och tänka till så att jag ändrar mig och vill komma tillbaka.

Jag är ganska säker på att han är nån slags psykopat.

2 gillningar

Tycker inte du ska lägga så mycket värderingar i det han gör.
Ni har inga barn tillsammans och är uppenbart inte vänner. Det finns absolut ingen anledning till att ha kontakt öht. Om det finns saker hemma hos honom som du verkligen vill ha, så se till att du får de sakerna.
Kontakta inte honom om saker han gör eller som gör dig ledsen. Det ger ingenting.
Släng bilderna utan kommentarer till honom.

Om han har privat profil på insta så tar du bort honom som vän. Då ser du inte det han lägger upp och blir inte ledsen av det. Annars så blockar du honom. Hur omoget du än tycker att det är att blocka (vilket även jag tyckte i början) så är det väl inte bättre att konstant kolla och sen ge honom åsiktet om det.

2 gillningar

Jag är inte vän med honom längre varken på insta eller fb, men som du skriver så ser man ändå följare etc. Jag har inte och kommer inte kontakta honom. Kommer strunta i mina solglasögon som kostade 2500 kr och inte fråga eller undra saker. Sen att det kommer att göra ont ett tag till är en annan sak.

2 gillningar

Heja dig! Det kommer att bli bra!

1 gillning