Hej jag vet att detta är ett forum om skilsmässa och jag är inte gift men behöver ventilera lite och få hjälp med ett dilemma. Hoppas det är OK.
Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 4 år. VI älskar varandra väldigt mycket och möttes när jag var 19 och han 23 år. VI har haft våra ups and downs som alla givetvis men det senaste har vi haft ett helt fantastiskt förhållande.
Häromkvällen var jag ute med några kollegor och drack lite för mycket… Jag och en kollega har väl spanat in varandra lite ett tag men det har liksom inte varit mer än så förens denna kvällen. Vi började helt enkelt prata i vår fullhet och bekände att vi bägge hade en crush på varandra. Han är gift också. Han försökte kyssa mig men jag sade nej. Jag har alltså inte varit otrogen men funderar ändå på om jag borde berätta detta för min kille?
Jag vill absolut inte vara med den här kollegan utan älskar fortfarande min kille och fattar inte ens hur det här kunde hända. Alkoholen är ju en stor del utav allt och det känns bara så dumt hela grejen. Vad gör jag?
Spring för livet. Lägg den andre bakom dig. Gör din kollega så nu när han är gift kan han göra det mot en annan om han nu får aschlet ur vagnen och skiljer sig vilket jag inte skulle satsa på såvida inte hans fru kommer på honom och kastar ut honom med huvudet före. Om inget hände överhuvudtaget och du har bestämt dig för (vilket jag innerligt hoppas) att inte ha någonting med honom att göra annat än rent professionellt ser jag ingen anledning att du skulle behöva berätta för din kille. Om du nu inte vill säga att din kollega försökte kyssa dig men att du sa nej. Jag ser dock ingen orsak till att du skulle behöva göra det så länge du håller distans till din kollega vilket jag varmt rekommenderar.
Håller med föregående talare.
Din kille behöver inget veta då skadan inte är skedd.
Men rannsaka dig själv om varför du tittar åt annat när du älskar sin kille så mycket… Detta var orsaken till min skilsmässa och det hände 3ggr på 8 år. 3:e gången gick ej att laga.
Det behöver inte vara hela världen om man har en liten crush på någon annan. Det kan ju vara rätt svårt att gå genom hela livet utan att någonsin spana in någon annan än sin fasta partner.
Men min erfarenhet är att det lite oftare än önskat går åt fel håll. Att man inte alltid har så bra kontroll över läget som man vill intala sig. Särskilt när man börjar prata om situationen med objektet i fråga och han besvarar det hela och dessutom driver på. Då finns det inte längre någon skyddande distans.
Som jag ser det är det skillnad på att kika lite på en snygging på håll, och på att börja bekänna känslor för varandra. Det är en sak att slänga en extra blick efter “den snygga killen på marknadsavdelningen” som man kanske inte ens vet ifall han är upptagen eller ej, och på att sätta sig ner tillsammans och prata om känslor.
Jag får intrycket av att det då redan är aningen för allvarligt. Era känslor kanske inte är så allvarliga i sig, men jag tycker att det finns ett problem med gränsdragningen.
Att få en crush är inget konstigt. Vi är människor, att bli attraherad och/eller småkär är inget ovanligt.
Däremot är situationen du är i big no-no, allt är fel, kollega, gift, prata känslor, försöka kyssas. Backa undan så långt du bara kan!!!
Håll distans, undvik situationer på tu man hand, prata enbart jobb osv osv. Och inga situationer med alkohol. Skippa drickat, hitta på ursäkter för att avvika.
En crush går som regel över bara man inte göder känslorna.
Det hände mig när jag var gift, förutom då att jag inte fick något gensvar från mannen ifråga. Tack och lov.
Jag tror att jag behövde lite drama, lite småstormar i mitt liv. Jag har inte fattat förrän idag hur otroligt uttråkad jag var av samlivet med min man. Inte sexuellt, det funkade, men emotionellt befann jag mig i en öken utan att förstå det.
Det där pågick rätt länge i mina fantasier. Så hamnade mitt ex och jag i en kris, vi ifrågasatte rejält vårt äktenskap. Och då hände något. Min crush gick över som i ett trollslag. Jag tittade på honom och undrade HUR i all sin dar jag hade sett något attraktivt hos honom. Han var snäll, typ, absolut ingenting mer, inte det minsta attraktiv. Jag tror att mitt undermedvetna valde ut en man som inte skulle besvara min crush, för att skydda mig. Jag såg helt enkelt till att välja en man som garanterat inte skulle besvara mina känslor.Tänk om han hade hakat på mina inviter - det hade varit katastrofalt. För alla inblandade.
Och där är du nu, i katastrofen, eller hur? Med tanke på att känslorna är besvarade? Mina tankar kring detta:
Håll dig borta från det där nya. Du kommer att bli rejält bränd. Aldrig, aldrig, aldrig inleda en relation med en man som redan är i relation. Jag borde inte moralisera och gör det inte heller, men jag har bittra erfarenheter av det där. Tilliten är skadad redan från början.
Skippa alkohol under ett tag. Det skapar så många onödiga beteenden. Du behöver inte bli nykterist, bestäm dig bara från att avstå tills du har kontroll över situationen.
Om det inte händer mer, berätta inget. En gång är ingen gång.
Red ut dina känslor för din sambo. Är det verkligen så fantastiskt som du säger? Eller finns det behov som du inte tillgodoser? Försök att hitta de behoven och ventilera med någon (terapeut eller vän kanske). Formulera dig, sätt ord på det. Närhet? Glädje? Egentid?
Om du fattar beslutet att undvika din crush och satsa på ditt förhållande så hjälper det att prata om ditt beslut någonstans. Du får speglingar av andra människor som gör det lättare att orientera dig mot ditt mål. Jag är i en beslutsprocess nu och det är så otroligt mycket lättare att fokusera på målet när jag får stöd av andra.
@Kristinaa Hahaha det där låter som en typisk crush…! Ena dagen klarar man knappt att gå bredvid mannen utan att svimma, en månad senare undrar man vad i hela friden som var så attraktivt med den mannen som genom ett trollslag går det över, så sant.
som genom ett trollslag går det över, så sant.