Hur gör ni med gemensamma husdjur. Vi har flera stora hundar och jag försöker få till ett schema. Ex jobbar mkt helg och jag tycker det är okej att jag tar dom då men inte på hans lediga helger. Men då kan han inte festa och leva ungkarlsliv med sina vänner och nya flickvän (som han bedrog mig med).
Jag börjar med att säga att jag inte har varken hund eller katt själv, så kanske ser jag för enkelt på problemet.
Min spontana tanke är ju att ni delar på hundarna och har var sin som var och en av er sköter helt på egen hand. De är ju inte barn och behöver således inte ha någon delad vårdnad, eller schema tänker ju jag.
Är väl enklare vid en separation att båda parter har sin hund och förhåller sig till det om man vill ha hund alltså, eller är det en dum tanke?! 
Så ditt ex har typ aldrig hundarna?
När vi var tillsammans och nu under separationen har vi haft ett schema som fungerat. Vi har båda jobb med pendling och konstiga tider. Nu har han träffat en ny och helt plötsligt blev allt jobbigt. Ingen av oss har möjlighet att ha dom heltid.
Den nya kanske inte gillar, eller är rädd för stora hundar 
Känner att det är inte mina bekymmer.
3 gillningar
Självklart så är det inte det… men hundarna lär ju isf bli det 
Ja. Och hans bekymmer är att dom är riktiga ppiller och han kan inte festa.
Tror du han öht kommer att ha fortsatt “delad vårdnad” isf? 
Det tråkiga svaret är att en av er är registrerad ägare för varje hund. Ägaren kan bestämma sig för att sälja, men aldrig att den andre “måste” ta hand om dem.
2 gillningar
Tack för svaret!
Det är verkligen inte lätt med husdjur! De känns ju som ens egna barn 
Ett år innan jag blev lämnad så köpte vi en hund till dottern. Jag hade varit skeptisk länge, väl medveten om hur mycket en hund kräver i synkade arbetstider osv. Vi hade ett rejält snack om att även om det är dotterns hund, så är det vi vuxna som ansvarar, jag för morgnar och han för lunch/eftermiddag, utifrån våra arbetstider. Vad fanns kvar av det ett år senare? Noll och intet!
Så vem äger egentligen era hundar? Och är båda redo att ha ansvaret som det innebär att äga hund? Om båda är redo, så kan ni säkert hitta sätt att hjälpas åt, men ni kommer ju aldrig att kunna tvinga den andre till ett schema.
Jag tänker nog numera ganska lika om barn och hundar: jag är 100% förälder, alldeles oavsett om den andre föräldern tar sitt föräldaransvar eller ej. Jag vill inte bära ansvaret själv, men om det behövs så ÄR det mitt ansvar.
Det är tufft, men jag tror du behöver göra dig fri från exet, även när det kommer till husdjur.
4 gillningar
Vi tog de som vi ägde, det var olika. Nu får han lösa sitt och jag mitt. Nu är det jag och min vovve som ska hela våra sorgsna själar. En dag i taget!
2 gillningar