Hej!
Jag har en innerlig längtan att kunna ändra min inställning gentemot mitt ex. Jag kan inte se honom utan att må illa, få flyktbeteende och bli ledsen. Det har gått 9 månader och jag håller mig ifrån allt som har med min exman att göra. Skulle så gärna vilja kunna ha en naturlig kontakt utan dessa känslor som stör. Han har lämnat familjen och hela vårt liv utan att ge det en chans. Han bygger sitt liv med sin nya sambo och det livet påminner så starkt om vårt. Han är kylig när vi har kontakt och jag klarar inte att se att han inte har sörjt, varit ledsen eller mån om relationen. Vi har inte haft det dåligt i mina ögon, men det har funnits knutar att lösa emellanåt. Jag har upplevt honom introvert och jag är nog extrovert.
Jag har ett rikt liv utan honom men saknar familjen och huset med allt det innebar. Vill ha en familj. Dottern 16 år bor bara med mig och träffar sin pappa sporadiskt. Alltid med dåligt samvete gentemot mig som varit så ledsen. Hon har också fått lida då han varit frånvarande de första 6-7 månaderna. Nu försöker han ta upp deras kontakt. Jag VILL kunna se honom som en gammal vän, som hennes pappa och som en människa i mitt nätverk. Jag är bättre än så här. Finns det någon där ute som kan berätta hur hen lyckats vända sitt sinne? Vore oändligt tacksam om du ville skriva några rader.
Jag känner jättemycket som du. Ungefär 9 månader sedan för mig också. Och 4,5 mån sen jag fick veta att han hade känslor för en annan. Och sen jag insåg att det var allvar mellan dem (3 månader)har jag inte sett och inte pratat med honom. Kan inte med att se honom. Så mycket falska ord och svek längs vägen. Länge.
För egen del kan jag känna som du. Klart jag inte vill ha det så här. Men samtidigt. Jag känner min gräns så tydligt. Det får vara så här nu. Kanske om år, att jag kan känna annorlunda. Men inte nu. Jag bråkar ständigt med mig själv om detta men ger mig dispens ett bra tag till.
Inte alls svar på din fråga. Lyssnar gärna om det finns någon metod.
För de flesta kommer det per automatik. Nio månader är inte tillräckligt lång tid. En vacker dag vänder känslan (för de flesta). Tror att man är för snabb i tanken att oj, nu borde jag klara av det här, nu tycker andra man ska ha sörjt klart. Du är troligtvis inte färdig i ditt sorgearbete än… men plötsligt är du där och speciellt när du redan nu har insikt om att du vill att det ska bli så, att ni ska kunna ha en relation där man ser varann som något fint man haft tillsammans, men att man faktiskt bara vill vara kompis…då är chansen mycket stor att ni får till det…till slut! Kämpa på! 
Jag tänker att det inte finns något allenasaliggörande sätt som funkar på alla och alltid… inte annat än tiden i sig självt.
Och tiden jobbar långt mkt långsammare än någon önskar, iaf så länge man inte väljer att bedöva sig med något som exv en annan relation eller något liknande som förflyttar focus.
Hur trist det än låter så är ju nio månader absolut ingenting i de här sammanhangen, så mitt svar är att tiden kommer att göra sitt, kommer att sätta allt i perspektiv, kommer att gjuta olja på vågorna, kommer att hela och läka så pass att en hygglig föräldrar-till-gemenssamma-barn-relation så småningom kan utvecklas.
Det finns inga effektiva shortcuts, inte enligt min uppfattning och erfarenhet iaf.
Ge dig själv tid att bearbeta, smälta och faktiskt själv under tid få chansen att själv tillägna dig ett annat perspektiv… men sådant kommer varken på kommando, eller för att både omgivning och du själv tycker att det borde vara dags så sluta pressa och stressa dig själv 
Jag har inte heller något svar men undrar det samma som du. Jag vill bli av med honom på alla plan. Hatar att han finns som en mörk skugga i allt jag gör.
Är rädd att det inte finns något enkelt knep. Min största fasa är att jag ska bli en av dom där som aldrig riktigt kommer vidare. Om det bara funnits något magiskt knep så hade jag använt mej av det om det så innebär att skära ballarna av exet och äta upp dom. Men näää det är nog lida ut som gäller.
Du skriver att han är kylig när ni har kontakt. Tycker att allt ansvar inte ligger på dig att vända ditt sinne så att ni kan ha en bra kontakt i framtiden. Inte så lätt när inte han heller försöker. Hans kylighet visar att han inte heller är mogen ännu för en vänskaplig kontakt.
Samma här… vill inte se och inte ha kontakt orkar inte det, men bara gått 4 veckor sedan jag kom på otroheten. Han vill vi ska vara vänner
Vi har två barn en med diagnos så vi måste ha kontakt tyvärr. Bra med sms då.
Raderat…
Ja det önskar jag med att jag kunde.
Sjukskrev mig idag för tankarna bara snurrar.
Vill inte må så här vill inte heller slösa energi på någon som behandlar mig så här .