Jag flyttade helt ifrån honom för några veckor sedan. Han ville såklart, precis som alla andra gånger att jag efter en vecka kommer tillbaka och vi låtsas som ingenting. Denna gången blev det inte så!! Jag står på mig. Han frågade senast förra helgen om jag ska komma till honom, som att det vore helt normalt. Att vi ska tala med varandra face to face. Så har han gjort tidigare, och det har blivit så bra återseende och bästa sexet och kärleken…men så går det några veckor och det är ännu värre än sist. Jag sa till honom att vi bara sticker huvudet i sanden om jag skulle komma till honom nu.
Jag föreslog därför att träffas på neutral mark, som lunch, ta en promenad eller middag ute…om det nu är så att han vill ses face to face. Detta var inte intressant i hans värld, utan det ska alltid vara hans väg or the highway.
Jag vill “lösa” problem och vill att vi ska träffa en parterapeut ett par gånger så att vi iallafall får ett avslut eller något tips på hur man kan göra små förändringar. Han är inte intresserad, eftersom han vet att de kommer föreslå särboskap. Det vill inte han höra talas om!!
Jag sa att vi ska testa träffas som särbos i några månader och känna efter hur det känns. Alternativt inte ha kontakt alls på några månader, så att vi båda känner efter och sedan hörs!! Han sa att han isf inte vill höras och att jag då flyttar tillbaka igen om 3 månader. Han har ju inte förstått någonting!!!
Jag vill inte förlora honom, men vill att han ska tänka till och sakna mig, vilja göra förändringar själv också och inte bara skylla på mig!