Jag vet fortfa inte vad jag vill med denna tonårs kärlek .
Vi har det mysigt när vi ses . Skrattar och har det trevligt .
Till hnm säger jag att jag inte vill ha ngn relation men innerst inne vet jag inte. Jag tycker om hnm.
Men så mycket annat i mitt liv måste falla på plats .
Han har ungefär samma historia i bagaget som mig .
jag är livrädd för att falla .
Ibland vill jag bara avsluta för jag är så rädd . Ibland vill jag bara ligga brevid hnm o få tröst . Ibland bara mysa .
Jag vet inte… jag var inställd på att strunta i relationer. Men tydligen är jag för nyfiken. Och jag tycker faktiskt att det är roligare än hemskt. Och kanske är det så man ska se på det? Om
man har roligt, känner sig glad, nyfiken, fnittrig, vad stoppar en då från att leva lite? Ska rädslan för ”om” hindra en från ett ”varför inte”? Fråga dig själv vad det värsta är som kan hända. Och sedan frågar du dig själv, kan jag leva med det? Sedan lever du lite 
8 gillningar
Hej Caritairene !
Känner igen mig i vad du skriver, tror att du vill vara längre fram i läkeprocessen.
Vill kunna känna mer, kunna älska, känna tillit.
Det tar tid olika lång för olika personer då vi är olika, men att inte vilja vara i känslan av ovisshet, oro, ångest gör ju att de flesta önskar sig fram i tiden, vilket i sin tur kan skapa prestationskrav mera ångest etc.
När du är klar är omöjligt att säga men att acceptera att det är som det är är en början.
Jag själv har haft både topppar o dalar under det 1 1/2 år sedan min fru gick bakom ryggen på mig o vi separerade. Skilsmässan klar först nu i januari.
Låter klyschigt men du kommer känna när du är “klar” att gå vidare.
Jag är det inte varit ut o dejtat och hade ett “förhållande” i 4 månader med en trevlig o glad tjej.
Men jag var inte “klar” ännu då, är fortfarande inte färdig.
Vi hade det dåligt i 4 år innan separationen och riktigt bedrövligt ett halvår innan hon flyttade.
Så ja, för mig har det tagit tid, och det kommer ta mer tid innan jag är “klar” för en ny relation.
För en ny relation vill jag ha, men det får ta den tid det tar.
Kram på dig och lycka till med ungdomskärleken, förväxla inte känslorna du har med känslorna som du vill känna bara!
2 gillningar
Fint skrivit
Jag känner så här just nu;
Vem kan älska mig?
Vem vill försöka dejta mig?
Tänk om dejten tycker att jag är för ful, för rynkig?
Måste jag klä av mig naken för en ny man, med mitt häng? Hängbröst?
Jag har även fött tre barn som påverkat bröst, mage mm.
Jisses, jag har mer ångest för detta än att våga lita på någon igen. Eller kanske går dessa två hand i hand?
2 gillningar
Du är fantastisk precis som du är, och det finns helt säkert någon därute som vill dejta dig. Och när det blir dags för avklätt är det lyckligtvis så att mäns kroppar också åldras och förändras! Om du inte tänkt dig en väldigt ung dejt förstås. 
Jag ser ärret efter mitt kejsarsnitt som ett minne från striden, som jag bär stolt även om det inte precis är vackert. Min kropp är fantastisk, inklusive häng och extrakilon - den har ju “bakat” de två mest fantastiska människorna i världen - mina barn!
2 gillningar
För mig är det alltför tydligt vad det värsta skulle vara: att återigen få bekräftelse på att jag inte är värd att älska. Jag vet inte om jag skulle klara att än en gång inleda en relation med någon som säger sig älska mig och vilja leva med mig och sedan snabbt tröttna och behandla mig som skit.
Jag är rädd för att det ska bli mitt öde från födsel till död
2 gillningar
Vi bestämde att vi skulle vara vänner och ha sex . Jag fick lite känslor , jag var ärlig . Han var ärlig , han ville inte ha mer än vad vi bestämt.
Han tyckte jag bara skulle bestämma mig för att ha jätteskön sex och njuta av livet .
Han är väldigt snäll och jag är inte arg på honom på något sätt . Men känner ändå lite irritation att han ville fortsätta trots att jag har fått känslor.
En bra kille . Som inte vill såra mig . Sjukt bra sex .
Som säger att jag är fin , sexig mm .
Men nu fick jag känslor . Inte jätte kär lite betuttad kanske …
Jag är så jävla rädd för att bli bränd igen .
Tilliten är så skadad .
Att fortsätta känns fel när känslorna börjar krypa fram . Jag vet att jag inte är redo för ett förhållande. Jag måste bli hel. Han fick mig att känna lite glädje igen . Att jag var åtråvärd.
Men @Caritairene, i det stora hela så är det goa positiva känslor, tänk tillbaka då alla mörka negativa tankar åkte runt i din skalle.
1 gillning
Gjorde jag fel att bryta ? Klarar jag av att bli sårad igen ?
Jag var ju glad .
Så ledsen att jag bröt med hnm . Tycker om . Men han velade inte vilja samma som mig . Fast jag vet inte vad jag vill. Så jobbigt . Känner mig smått förälskad , men han verkar inte vara det i mig . Jag vet att han bryr sig om mig och inte vill såra mig , vet också att han blivit sårad två ggr på rad .
Nu undviker hqn mig . Vi skildes åt som vänner , men han verkar ha blivit sårad - på något sätt .
Jag är ledsen , känner jag öppnade mig ville vara ärlig lägga korten på bordet … och nu är han borta .
Jobbigt som attans