Hur mycket ska man förlåta?

Hej!
Jag tror det är enklast om jag börjar min historia med en kort beskrivning om hur allting är.
För ca 2 år sedan så träffade jag, vad jag trodde var, världens underbaraste tjej. Jag blev blixtförälskad och vi flyttade ihop efter bara några månader. Jag har två barn på 3 & 4 år sedan tidigare och hon har ett barn som är 4 år. Barnen har en jätte fin relation med både oss vuxna och med varandra. Vi har samma intressen, samma syn på det mesta i livet (förutom anledningen till att jag skriver detta inlägg), samma humor, liknande bakgrund, sexet är helt magiskt, hon är den vackraste tjej jag har sett, hon är min bästa vän. Ja verkligen allting annat förutom det jag nu ska förklara är verkligen helt perfekt.

Efter att vi hade varit tillsammans i ca en månad så skulle vi följa med några kompisar till henne ut på krogen efter en lite för blöt förfest hemma hos sambon. Jag blev för trött så jag la mig och sov istället medans sambon följde med sina kompisar ut och festade. Jag vaknar sen runt 06 tiden på morgonen av att sambon kommer hem ganska väldigt överberusad. Efter att ha hjälpt henne i säng så kollar jag min telefon… Där ser jag både bilder på när sambon strular med två olika personer, filmer när hon och en kille tar på varandra på intima ställen, sms från två av mina vänner att min tjej är otrogen på krogen och sen låser in sig på toaletten med en av dem i ca en timme. Så jag åkte hem till mig utan att säga ett ord till henne. Dagen gick och jag väntade på att hon skulle erkänna för mig vad hon hade gjort men hon låtsades som ingenting. Så efter ca 24h så berättade jag allt jag visste och fick till svar att hon hade försökt komma på hur hon skulle berätta det för mig så det var därför hon inte hade HUNNIT sagt någonting ännu men att hon skulle göra det. Enligt henne så minns hon inte heller någonting alls från kvällen… Men kär och dum så valde jag att förlåta henne.

Sen så är allting jättebra i ca ett år tills en gammal killkompis till henne hör av sig och dem börjar dagligen skriva meddelanden till varandra och hon planerar in aktiviteter med oss alla tre och jag ger han tips och råd gällande hans husförsäljning osv. Det här håller på i ca 2 månader fast jag än idag aldrig har träffat honom. När hon sen ber mig skriva till honom från hennes telefon och ge honom råd gällande sin husförsäljning så skriver han samtidigt ett meddelande och frågar sambon om det inte är respektlöst mot mig att dem har kontakt med tanke på deras förflutna. Jag konfronterar då henne om detta och får mig en utskällning om att “bara för man har en killkompis så behöver man inte ligga med han” och hon hittar på sagor om hur dom alltid har varit som syskon och lovar och svär på att dem aldrig ens har tänkt en tanke på någonting intimt mellan varandra. Jag vill även tillägga att jag verkligen inte är en svartsjuk person och hade aldrig brytt mig om vad hon än hade gjort med honom bara hon var ärlig.

Det går några veckor innan jag för första gången går igenom någonting på hennes telefon när hon sover. Där ser jag bilder, filmer, detaljerade sex sms, att dem hade haft en väldigt grov slags kk-relation med varandra i flera år. Så jag konfronterar henne och hon gråter och ber om ursäkt och berättar vad jag då tror är hela sanningen. Liknande händelser och med andra personer kommer fram på olika sätt (aldrig från henne) med ungefär 2-4 veckors mellanrum i ca 6 månaders tid och jag tror varenda gång på att det hon säger är sanningen och ärligt. Det här har brytit ner mig och fått mig att må så sjukt dåligt och det vet hon om.

Nu för några dagar sedan så gick jag igenom hennes telefon för andra gången och läste igenom en konversation med hennes bästa vän (fel av mig, jag vet). Där framgick det att hon har ljugit så fruktansvärt extremt mycket för mig under alla dessa bråk som har varit där hon har gråtit, bett tusen gånger om förlåtelse, svurit på att hon har berättat allt för mig och att hon aldrig mer ska ljuga för mig. Det framgick även att hon har pratat skit om mig till två av sina ex och haft kontakt med dem bakom min rygg vårat första år. Hon har även hittat på så mycket saker om mig till sina tjejkompisar och sagt att jag har gjort och sagt elaka saker till henne som jag aldrig någonsin har gjort så hon inte får ta med mig på deras barns kalas och dop osv pga att dem hatar mig så starkt. Hon har haft trekanter i den sängen som vi sover i, hon har sålt både sex och bilder/filmer på sig själv, hon har haft sex med andra killar under tiden som vi pratade med varandra (Vi hade ännu inte blivit tillsammans), ja listan med lögner och hemligheter som kom fram blir för lång för att skriva allting. Saken är även den att jag aldrig har haft något krav eller satt någon press på att hon ska berätta allting om sig själv och sitt förflutna utan 95% av allting är det hon själv som har dragit upp och börjat prata om. Så vad hon har gjort innan vi blev tillsammans bryr jag mig inte om, men jag kan verkligen inte begripa varför hon själv har börjat prata om sakerna och har då gett mig så mycket påhittade sagor och lögner istället för att bara struntat i att själv börja prata om sakerna om hon inte har velat att jag ska veta sanningen.

Jag känner att jag inte alls vet vem hon är, vad som har varit äkta, om precis allt bara har varit en lögn dem senaste två åren och om någonting av det vackra vi har haft faktiskt har varit sant. Jag mår så fruktansvärt dåligt och jag känner mig som en skugga av den jag var för två år sedan. Jag vet att jag nog borde lämna henne. Men hur konstigt det kanske låter så älskar jag henne verkligen och när vi inte har tjafsat/bråkat om lögnerna/sveken så har allt varit helt underbart. Mina barn älskar både henne och hennes dotter enormt mycket. Jag vet inte om jag har hjärta till att såra mina barn så pass mycket om jag skulle lämna. Snälla hjälp, vad ska jag göra?

Sorry för ett väldigt långt och säkert rörigt inlägg men jag var bara tvungen att få ventilera allting på något sätt och förhoppningsvis få några råd och vägledning.

3 gillningar

Destruktiv och tragisk människa som du har råkat i klorna på :cry:

Har dåligt om tid nu så jag ska fatta mig extremt kort den här gången för det finns egentligen bara två ord som sammanfattar situationen:

  • B E K R Ä F T E L S E T O R S K (av både astronomiska och patologiska mått :milky_way:)

  • L Ä M N A…

8 gillningar

Du har ett stort hjärta men i det här fallet måste du vara egoistisk och se till dig själv i första hand.
Hon ljuger om allt och har ljugit så pass mycket om dig för sina vänner att de vägrar träffa dig. Det säger en hel del om din sambo. Är det ett sådant liv du vill leva? Vem vet vad hon kan ljuga om i framtiden?
Lämna henne och när barnen är stora nog kan du berätta sanningen för dem.

3 gillningar

Det finns inget hopp. Du kan inte lita på henne och hon ljuger upprepat för dig.
Fool me once, shame on you
Fool me twice, shame on me…

Låt inte henne manipulera dig mer.

5 gillningar

BRYT BRYT BRYT

Finns ingen anledning att vara kvar tycker jag.

4 gillningar

Alla är vi olika. Jag tror jag hade kunnat leva med någon som hade sex utanför förhållandet, men INTE med någon som ljuger om mig till andra och snackar skit!

Något är trasigt i henne. Rädda dig själv och dina barn. Du kan inte rädda henne.

2 gillningar

Läs på om sexmissbruk… förmodligen har hon det… hon är sjuk och mycket trasig. Rädda dig själv.

4 gillningar

Vilken konstig kommentar. Att behandla varandra respektlöst, ljuga och vara otrogen har väl inget vare sig med feminism eller motsvarande macho-ism att göra. Det är bara väldigt lågt.

5 gillningar

Broder.
Gör en lista.
Strukturera upp dina tankar och känslor.
Antingen en plus- och minuslista eller en swot-analys.

Rita ett kors på ett vitt papper.
Uppe till vänster skriver du styrkor.
Nere i den vänstra skriver du svagheter.
Uppe till höger skriver du möjligheter
Nere till höger skriver du “hot” eller “risker”

Sedan sorterar du upp de styrkor du ser med er relation, de svagheter du ser, de möjligheter du ser och de risker du ser. Då har du förhoppningsvis en överskådlig karta som kan hjälpa dig att fatta ditt beslut.

Dock. I den här röran är du kanske det enda trygga vuxenstöd hennes dotter kommer att ha.

5 gillningar

@Tailor jag tycker att du problematiserar detta och drar väldigt konstiga slutsatser.

Dåligt beteende är väl inte en könsfråga?
Det kan inte vara förvirrande att man inte ska bedraga o ljuga?
Vad är det som är negativt med att vara maskulin och vad är manlighet egentligen? Det är väl inte att ljuga o vara otrogen i alla fall.

4 gillningar

Så bra då.
Då behövs ju inte #metoo.
Det kvinnliga klientelet tackar säkert och tar med öppna armar emot oönskade, sexuella inviter och trakasserier från maskulina män som gärna drar över så många som möjligt.

Skulle inte tro det.

8 gillningar

Jäkligt långsökt skulle jag säga. Du hade lika gärna kunnat klandra preventinmedel och sexualundervisning eftersom det innebär mindre risk för graviditet och könssjukdomar och därmed sänker motståndet. Eller teknikutvecklingen som gör det lättare att få kontakt med motsatta könet. Du verkar vara inne på att knyta feminism till omoraliskt beteende. Men oavsett, sidodiskussion som isf kan tas i annan tråd.

6 gillningar

Nja @Tailor , det du skriver låter jävligt suddigt hörru.

3 gillningar

Hmm eftersom otrohet är fel, män har i regel varit mer otrogna, och med jämställdhet ökar även kvinnornas otrohet och därmed är något negativt enligt ditt resonemang… Logisk följd: Förtryck alla för att minimera otukt. Vi kan begränsa teknik och allmän liberalism när vi ändå är igång, då det också kan påverka. Fast, en sån samhällsbeskrivning känner jag igen från någonstans.

För du måste väl ändå mena att något är fel och ska ändras när du pekar ut feminism, för

1 gillning

Nej, nej och nej ! Det är inte värt det. Alla gör vi misstag, alla har vi ett förflutet med saker vi är mer eller mindre stolta över. Men dessa eviga lögner och historier ? Lämna! Det du känner idag kommer förändras när du får tillräcklig distans. Att barnen trivs med er och varandra räcker inte långt, för du kommer brytas ner totalt om du stannar, och då kommer också barnen att bli lidande. Ledsen, men som jag ser det är det enda du ska göra att lämna.
Styrka till dig!

6 gillningar

Sluta då klandra “feminismen” i vaga ordalag för allt negativt högt och lågt och tillskriva den anledningen till allt ont… för vilken ism’s fel är det isf att män historiskt har betett sig på samma sätt och fortfarande gör det?

Ibland blir jag så less på det där att jag har lust att skriva att det äntligen är pay back time :muscle: :facepunch: :v: :joy:

.
image

Men skitbeteende är skitbeteende oavsett kön, på samma sätt som snus är snus om än i gyllne dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor… simple as that :wink:

8 gillningar

Då är det dags att du blir bli tydligare och inte konsekvent brukar begreppet både illa och slarvigt för det om något börjar anta drag av misogyni…

Men misogyni är inte detsamma som det män genom historien har ägnat sig åt, de har inte hatat kvinnor i gemen utan de har tagit för sig för att de har haft födslorätt till det.

Så att kvinnor nu har samma rätt att ta för sig på samma sätt utan att bli offentligt “stenade” och dessutom gör det är inte toxiskt, faktiskt inte :index_pointing_at_the_viewer:

Och som sagt, det finns skitstövlar av båda kön men det har inget att göra med feminism.

1 gillning

Nu kapar vi tråden igen så detta får bli min sista replik i ärendet annars haffar kommisarien mig… men vad tänker du att män generellt har varit genom historien om inte otrogna :woman_shrugging:

För att de hade rätt till det enligt sig själva, enligt norm, tradition, födsel och ohejdad vana…

Over and out för den här gången :sweat_smile:

5 gillningar

Detta kallas “trauma-bonding”. Googla det och lämna henne sedan. Hon ljuger och manipulerar och där finns absolut inget att bygga ett bra förhållande på.

En dag drar hon kanske hem en snubbe som förgriper sig på dina barn. Din “flickvän” har inga spärrar alls.

5 gillningar

Oavsett vad hennes beteende är eller kallas så har hon ju behandlat dig sinnesjukt illa…
Och det låter som att du har börjat förhandla med digsjälv om du ska stanna för barnens skull. Precis som i vilken familj som helst kommer barnen snabbt se att allt inte är rätt om du stannar för deras skull. Du behöver ta ett beslut för din skull, och barnen kommer vara lyckliga om du i slutändan är en lycklig stabil förälder.

Och ja… lämna :pensive:

8 gillningar