Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Hur långt får man gå när man blir arg?

Allmänna diskussioner
#1

Hej,

Så många kloka människor här! Vore väldigt intressant att höra er syn på var gränsen går för hur man får bete sig när man blir arg eller känner sig kränkt. Jag är på väg att lämna en relation som varit kämpig och slitig i flera år och märker hur jag nu tonar ner det som varit (är väl lite normaliserad). Var gränsen går för hur mycket man kan ta - och var gränsen går för vad som i realiteten är psykiskt våld - är förstås individuellt men tänker att den nog ändå är hyfsat likartad för de flesta.

Vad skulle ni säga om exempelvis följande?

  • ofta bli kallad fula saker, tex idiot, satkärring, surfitta

  • att han talar illa om din ursprungsfamilj, som han vet står dig nära

  • ibland kastar kuddar, tidningar, mat (på golvet) när han blir arg

  • kritiserar dig inför sina egna föräldrar

  • ofta hackar på dig för småsaker, tex att du glömt att handla hem ngn grej

  • kritiserar din dialekt

  • påstår att du inte tar hand om barnen ordentligt

  • tänder taklampan när du ska sova för att störa din sömn

  • saboterar när du, vid få tillfällen, ska iväg på trevligheter

Till saken hör att det varit lugnare det senaste året men tror att det är tillfälligt och kommer ändra sig när livet återgår till det vanliga efter pandemin.

Särskilt intressant att höra vad ni män tänker om detta.

//E

#2

Jag är ingen man, men jag skulle säga nej till allt detta.

Få saker säger så mycket om ens personlighet som hur man beter sig när man är arg. Det är åtminstone vad jag tror.
För även när man är förbannad har man ett ansvar över vad man säger och gör.

Det finns många människor därute som aldrig, aldrig och aldrig skulle göra det som du här beskriver.

1 gillning
#3

En sak kan jag tycka känns ok och det är att dunka ner tidningar och kuddar på golvet när han blir arg så länge det är på sig själv eller tingens allmänna jävlighet men inte ens det är ok om det är på dig han blir arg.

Inget av det övriga är ok någonstans någon gång någonsin.

3 gillningar
#4

Samtliga punkter är ALDRIG ok!

1 gillning
#5

Det låter helt oacceptabelt. En del av sakerna beror väl lite på kontext och syfte. Det kan ju finnas skäl att kritisera någons ursprungsfamilj, eller att bli rejält besviken om man glömt att köpa något viktigt som leder till konsekvenser. Men är det så att man får utbrott och säger sådana saker utan att det egentligen har något rimligt syfte utan bara är för att vara elak, trycka ner och såra, så är det givetvis aldrig okej.

1 gillning
#6

http://www.varningstecken.n.nu/

Läs den listan, så får du svar på dina frågor. Själv kan jag pricka för alla dina punkter utom den första. Skällsorden satte jag stopp för redan vårt första år tillsammans, genom att vända ryggen till och gå därifrån varenda gång. Alla andra punkter är sådant som mitt ex ägnade sig åt. Och nej, det är inte OK. Det tyckte jag inte ens då, när jag var mitt inne i vårt äktenskap, men jag ursäktade honom med att han inte rådde för sitt beteende. Han förstod inte att det var fel, tänkte jag och försökte förklara det för honom gång på gång på gång.

Tona inte ner hans beteende, för det är fel. Jättefel och dessutom skadligt för dig. I längden kommer det att göra dig till ett sjukt och skadat vrak.

5 gillningar
#7

Hej, jag tycker inte att du ska acceptera någon av punterna. Inte ens lite eller ibland. Det låter som att du blir utsatt för någons dåliga självkänsla.
Var rädd om dig, det är inte nyttigt att bli utsatt för detta.

/M

2 gillningar
#9

Tack, det ligger nog mycket i det där med självkänslan. Lägg också till oro och ångest, tror att det bidrar. Så nyttigt att läsa era reaktioner och reflektioner, ens egna gränser suddas ju successivt ut.

#10

Skulle inte accepterat någon av punkterna. Varför skulle man? Blir du inte arg???

#11

Jo, såklart, jättearg, ledsen, sårad. Har några gånger börjat gråta förtvivlat och då mötts av hånfulla kommentarer om att jag tycker synd om mig själv, osv.

#12

Hej,

Jag är man och kan säga att det du får uppleva är INTE ok!

Jag har generellt väldigt stort tålamod, och brusar sällan upp. Det jag själv har upplevt när jag har blivit väldigt arg/ledsen/frustrerad är att jag höjer rösten/skriker ut den frustration som situationen skapar. MEN för mig är det väldigt viktigt att det inte är personangrepp. Att bli osams är en del av en relation, men det du beskriver är inte att vara osams, utan din sambo/man behandlar dig på ett sätt som inte någonstans är ok.

Oavsett vilka positiva sidor er relation har ( dessvärre tror jag de inte är så många, och de som är där, är förmodligen falska, för du spelar ett spel där du till varje pris ska parera hans plötsliga vansinnesutbrott…) så tror jag att du behöver gå vidare.

Ta hand om dig,

2 gillningar
#13

Tack snälla för ditt svar, så värdefullt att höra när gränserna suddats ut.

Just nu får jag ta emot otroliga anklagelser för att jag “väljer” denna dumhet att skiljas, att jag inte istället bara väljer att fixa relationen, att jag slår sönder familjen och förstör för barnen. Tufft men jag biter ihop. Snart så.

4 gillningar
#14

Allt detta fick jag också ta emot. Känner igen det precis. Det kan få en att kastas omkull, men du verkar stå fast förankrad med fötterna på jorden, trots det jobbiga. Att tänka på vem man är, vad man står för, hur man vill leva och vart man vill komma kan hjälpa en att stå stadigt. Du är stark!!

1 gillning
#15

Tack snälla för pepp!

1 gillning