Vi har varit på Familjerådgivning i tre omgångar, detta är alltså 3 e försöket. Min man visar inga känslor, pratar bara om ytliga saker eller om sig själv och hans jobb. Vi har alltså ingen djup relation och detta har vi försökt råda bot på genom att gå till familjerådgivningen. Gifta i 10 år levt ihop 13. Nu har det gått så långt att han ska gå till psykolog själv och jobba själv annars kommer vi aldrig att komma någonstans. Detta på inrådan av terapeuten. Han varken prioritera eller verkar vilja detta. Så hur länge hur många år ska jag vänta på att han skall förändra?? Jag orkar inte mer. Detta liv, så otroligt tråkigt. Att aldrig få stöd, att aldrig prata om djupa saker. Vi är i 40 års åldern inte 80. Inget sexliv. Delade sovrum. Varje gång han lovar så tror jag att han menar allvar och vill förändra, för det säger han alltid. Att han vill, han ska, men inget händer.
Det är väl just det, att egentligen ska du inte ”vänta” alls. Ingen människa förändrar sig nämnvärt om det inte finns en inre drivkraft att göra så. Ord är billiga, handling räknas.
Han vill väl inte egentligen, inte på riktigt. Då hade han gjort det.
Så då gör du något åt det och då det du faktiskt kan förändra nämligen ditt eget liv och ditt förhållningssätt.
Innerst inne så vet jag ju det, exakt det du skriver…är nog mest besviken på mig själv. Har varit igenom detta innan så antagligen är det väl det som spökar. Jag vet ju också att livet blev bättre. Tack för att du svarade!
Får tillägga att jag sätter värdet på mig, varför vill han inte göra detta så att han kan leva med mig? Det är mig det är fel på, jag är inte värd det, hans tid, hans kärlek. Det är här det blivit så fel…alla år av att försöka få hans uppmärksamhet och kärlek. Det är nästan som att vara medberoende. Jag har tappat mig själv i detta, ser inte i dimman.
Det är inget fel på dig. Och (ev våld i alla former borträknat) inget fel på honom heller. Ni kanske bara helt enkelt nått punkten där ni inte är rätt tillsammans längre.
Var snäll mot dig själv, du har försökt men inte fått den effekt du önskat. Då är det så och det har behövt ta den här tiden.
Dags för dig att sluta vänta på mirakel, ta tag i saken och skilj dig 
Boom mic drop! Tack för peppen, helt rätt! Inga mirakel så långt ögat når.
Vad du ser är vad du får. Du träffade en man som egentligen inte var riktigt rätt för dig, men du tänkte att han skulle bli det. Han skulle förändra sin personlighet och bli som du ville ha honom. Tyvärr funkar det inte så. Det är inget fel på honom, utan han fungerar bara inte på samma sätt som du. Det är inget fel på dig heller. Ni passar bara inte i hop.
Vad jag såg är vad jag fick! Han var väldigt annorlunda dom första åren, förändring kom efter hand. Han var mer benägen till att prata och mer intresserad av mig som person. Så din tolkning av det hela blir att jag velat förändra honom? Men om en person har ” gjort sig till” då? För frågan för mig är, varför försöker han inte hitta tillbaka? Det var ju därför vi fastnade för varandra från allra första början! Sen kom barn sen kom flykten ifrån äktenskapet. Är det då att jag vill ändra på honom? Nja, jag önskar att han prioriterat sitt äktenskap mer än jobb och andra relationer.
I dina inlägg beskriver du att du kämpat i “alla år” med att få hans uppmärksamhet och du undrar hur många år du ska vänta på att han ska förändra sig - så jag tolkade problemet precis som @Leaf gjorde. Nämligen att han har varit så här i princip hela tiden.
Och då kan du naturligtvis inte förvänta dig att han rätt vad det är ska börja bli intresserad av att ha djupa samtal med dig. Det kommer inte hända
Men om du vet att han egentligen vill och kan mer än vad han visar nu, då ligger kanske problemet någon annanstans. Om ni hade en gundläggande emotionell närhet och en givande kommunikation i det förflutna, då kan ni kanske hitta tillbaka till det. Förhoppningsvis med hans enskilda terapi som en ingång till att förändra saker och ting. Kanske har ni bara tappat bort varandra i vardagen.
Men annars låter det tyvärr som att du kämpar i motvind med att förändra en person till något som han egentligen aldrig har varit.
Där fanns en emotionell kontakt @Trassel @Leaf från början, men jag förstår hur du menar. Det är just därför jag skriver här, hur länge ska jag vänta?? För det är det jag gör, väntar och har tålamod på att det vi en gång hade skall komma tillbaka. Men han verkar inte vilja, som jag själv också förstår. Men det är ju inte så kul för själen att inse att man inte är värd mödan. Vände mig hit för att träffa likasinnade och kanske få lite kloka råd och stöttning. Jag vet att man inte kan förvänta sig en förändring av ens personlighet om den från början alltid varit på ett visst sätt. Att sedan ställa krav om förändring känns ju för mig galet. Men om jag varit djup som person och delat närhet för att sedan ta avstånd och vara emotionellt avstängd då kan jag tycka att man som gift ska pröva allt för att slippa skiljas. Man ska väl inte ge upp så lätt. I mitt fall har jag under många år tyvärr hoppats på förändring som bara uteblir. Det skapar bara mer frustrationen och avstånd mellan oss. Att lova med ord att man skall sen bara skita i det och sticka huvudet i sanden känner jag är fegt. Han säger att han inte vill skiljas, han säger att han älskar mig. Han lovar att han ska gå till psykolog. Det är han som lovar, inte jag… jag är mer realistisk och förstår att han antagligen ” gjort sig till” i början och sedan inte kunnat hålla upp denna fasad. När verkligheten kommer ikapp. När man ska dela sin kärlek med både partner och barn. Jag föll bort, han flörtar gärna med andra kvinnor. Har kontakter bakom ryggen med kvinnliga arbetskollegor. Så varför lova? Åter igen, hur länge ska jag vänta?
Jag tänker såhär:
Hur länge ska man vänta på att någon ska byta personlighet? Inte ens en minut.
Hur länge ska man vänta på att ens partner ska börja visa intresse för att förbättra relationen? Så lång tid som det tar för en själv att framföra önskemålet om att göra något åt problemen.
Din man prioriterar inte detta, skriver du. Han lovar att genomföra förändringar, men inget händer. Han är inte särskilt pigg på att gå i terapi men däremot på att flörta med andra.
Du säger att han har ändrats men det som han visade i början av er relation var kanske det han visar dessa kvinnor idag. Han klarar kanske att vara uppmärksam och intresserad av nya, spännande personer en tid. Men han tycks inte vara typen som delar dina värderingar om att man ska lägga sin energi på sin familj, att man ska stå för det man har lovat och att man inte ska ge upp sitt äktenskap så lätt.
De egenskaperna tror inte jag är något som har förändrats hos honom med tiden. Det är antagligen så han är och fungerar.
Jag har själv stångat mig blodig med att försöka få män att fatta saker som för mig är helt självklara. T ex att när man får barn så måste man ställa om sitt liv. Och att när man har en relation så låter man inte alltid sin partner komma sist på prioriteringslistan.
Det lyckades inte i något av fallen, dessvärre. De var som de var.
Du är inte ensam här på sajten om att vara med om det. Man träffar drömpartnern, som är uppmärksam och omtänksam. Som lyssnar när man vill prata och gärna går in på djupa ämnen. Sedan, när man fastnat på kroken, då visar han/hon sitt rätta jag. Inga fler djupa samtal, ingen uppmärksamhet. Bara ett avstånd och en tydlig brist på bry-sig-om. Man är inte intressant längre, utan partnern vänder sig åt ett annat håll för att hitta nya offer.
Så går år efter år medan man försöker hitta tillbaka till det man hade en kort tid där i början. Man tänker att det där i början var den “riktiga” partnern, utan att förstå att det är nu man ser personen som den är.
Det är dags för dig att sluta vänta. Jag väntade i över 25 år …
Tack för fint stöd @Leaf 
Tack för att du tar dig tid att svara…du har så rätt i det du skriver! Jag vill inte vänta mer…
Låter verkligen som du försökt allt o kämmpat !! Jag är en person som verkligen tror på o kämpa ! Men i ditt fall tror jag inte det fins så mycket o kämpa för ! Är nog dags o gå vidare o tänka på framtiden o vad du vill att den ska ge dej stor styrke kram
Tack! 
En till som kan intyga att vänta på att någon ska förändra sig inte fungerar 
Visst om personen kämpar med att bli bättre så hade man ju kunnat ge den en chans eller två, kanske tre tillomed! Men att spendera sina år med att vänta och vara olycklig, neh det går inte.
Det här är viktigt att uppmärksamma. Ord betyder absolut ingenting. Finns inte en handling att backa upp med så är det tomma ord som äter upp tilliten.
Helt rätt! Detta tar så enormt mycket på mig, dessa tomma ord om och om igen. Tack för att du tog tid att kommentera.