Nu har ju även den blivande hustrun insett att skilsmässa inte är en dans på rosor.
Jag kanske flyttar ut inom kort -i varje fall före henne.
Det skapar ju ett ekonomiskt problem som jag behöver er hjälp med att uttolka (eller kanske varit med om själva)
Enligt Äktenskapsbalken Kap6, 7 paragrafen gäller följande:
"Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning.
Om den ena maken behöver bidrag till sitt underhåll under en övergångstid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till denna makes förmåga och övriga omständigheter.
Har den ena maken svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt äktenskap har upplösts eller finns det andra synnerliga skäl, har den maken rätt till underhållsbidrag av den andra maken för längre tid än som anges i andra stycket.
Vid prövning av den rätten skall hänsyn tas till om den ena maken behöver bidrag för att skaffa sig pensionsskydd."
Vi har varit gifta i över 20 år, har t å hemmaboende barn (12 och 16) och min blivande ex-fru är sjukpensionär.
Flyttar jag ut så står hon ensam kvar i Bostadsrätten med lån och hyra.
Det är ju en gemensam kostnad och vi är fortfaeande gifta så den smällen får jag ta fram tills dess att äktenskapet blivit upplöst (minst 6 månader) eller fram tills dess att bostadsrätten sålts.
För att den skall säljas måste blivande x-frun hitta en ny bostad och det kan ju ta längre tid än 6 månader.
Under den tiden har jag mao dubbla hyror!
Det tär ju i så fall enormt på mina knappa besparingar och då blir det inte mycket inköp till nya lyan.
Efter försäljningen kan jag kankse anse att mitt försörjnkngsansvar är över då hon ju äbdå får halva vinsten av försäljningen -eller?
Kan hon få MER pengar under en längre period (i så fall hur länge?) utifrån Äktenskapsbalkens tredje stycke?
Men var det inte hon som var berättigad till försörjningsstöd och hyresbidrag (eller hur det nu funkar) mtp. sina multipla NPF-diagnoser?
Varför ska du försörja henne isf, räknas hon inte kunna betala någon hyra, fasta utgifter, uppehälle från sin egen pension? Om du sörjer för barnen, något måste hon väl kunna betala själv då hon iaf uppbär pension, även om den sannolikt inte är så stor då hon kanske aldrig har jobbat just nåt.
Rimligt kanske att du står för lånet till dess det är sålt, men månadsavgiften bör hon kanske klara själv, eller?
Har hon undersökt vad hon får för bidrag när du flyttat ut? Hur det ligger till med lägenhet för henne etc. ?
För isf så kanske det är bättre att hon är den som direkt flyttar ut till något som hon med sina ekonomiska förutsättningar klarar av och du bor kvar till du sålt lägenheten… låter ju som att det borde vara lättare att få fart på hela bidragscirkusen, om det handlar om hennes egna permanenta boende direkt
På själva pensionen -inte långt. Men med bostadsbidrag och bostadstillägg. Tillräckligt.
Men det förutsätter ju att hon FÅR dem. Enligt henne får hon samm dag jag flyttar ut (efter tre mån handläggningstid) -men jag vet ju inte om det finns en bugg i systemet maa Äktenskapsbalken. Kan ju tycka att de på myndigheten borde känna till det så att det blkr rätt men man vet ju aldrig…
Jo, om hon inte får bidragen/tillägget enligt ovan så klarar hon inte avgiften men väl lånet (precis som idag). Då blir i så fall avgiften mitt ansvar och då står jag med liiiiite mer utgifter än lönen medger…
Ang bidrag -svar ja! Se ovan.
Hon har fått kopiera nästan alla mina köpoäng så hon har en del hos den ena firman. De andra är hon precis inskriven i så det tar nog ett tag.
Jag har ev en lgh på gång med mina poäng. Har varit på visning och kankse tackar ja om jag erbjuds.
Så det blir nog precis tvärtom -men jag får då komma iväg vilket varit målet i 4 år.
Så det lutar åt att HON blir kvar i bostadsrätten ett tag.
Bodelningen blir i så fall en senare fråga.
Men… ska jag sitta med dubbla hyror för att nån bidragsregel går emot äktenslapsbalken så blkr det… kärvt… minst sagt…
Kanske lugnast att du själv ringer och kollar exakt vad som gäller med den myndighet som handlägger hennes bidragsrättigheter för det är ju ändå inget att mörka, de kan ju hämta in alla uppgifter oavsett.
Som jag har förstått är det oerhört ovanligt att någon tvingas bidra till försörjningen av sin x-partner efter äktenskapsskillnad. Det är isf en kortare tid (mindre än ett år).
Nu spekulerar jag också, men av lagtexten du citerar tolkar jag det som att underhåll ska betalas om löneskillnaderna är jättestora! Om du har en ”vanlig” lön kommer du också att få uppleva att ekonomin blir tightare efter separationen. Knappast så att du blir dömd att betala alla hennes utgifter också. Bostadsrätten är en gemensam ägodel, så räkna med att få betala för den tills hon tagit över den alt den är såld och borta.
(Sen tycker jag att det verkar vanskligt att bygga upp sin tillvaro på bidrag, sådana kan ju förändras i rask takt med fel politiskt styre, men det är ju jag det)
Se till att skicka in skilsmässoansökan. Driv på om att sälja er gemensamma bostadsrätt. Det som händer sedan, händer. Vad har du egentligen för alternativ?
Mmmmm… så kan man ju tolka den. Bra att nån annan läser texten och ser den från en annan vinkel. Tack
Så är det. Det är med i beräkningen men det är hon som bor i den så att betala mer än hälften av den kostnaden (jämfört med 2/3 idag) blir svårt.
Jag har ju trots allt en egen hyra att betala också (om jag får lägenheten vill säga).
Det håller jag med dig om -men det är hennes sak. Inte min. Hon har ju trots allt bara sin sjukpension att leva på så kan hon få bidrag och tillägg så…
Jajamen. Ligger på det för fullt.
Vi ska sälja (vi har trots allt planerat en flytt i 4 år) men allt handlar i slutänden om att hon måste ha nånstans att bo innan det kan bli aktuellt. Hon kan ju inte bo på gatan. Det blir inte bra för barnen.
Tänker att det känns hyfsat realistiskt att jobba mot att sälja lagom till betänketiden gått ut om 6 månader. Då KAN hon ha hittat NÅT…
Annars får vi ta det därifrån…
Det som slår mig åter igen är hur lite vi förstår vår nya plats i samhällssystemet i det ögonblicket vi kliver in i ett parförhållande som innebär delad boende. Den ekonomin vi lever i förutsätter en viss ekonomisk styrka. Det är därför det finns förhållandevis få personer som går och köper sig stora lägenheter eller villor. Som ensamstående med normalinkomst är det dyrt. Som deltidsarbetande/arbetslös/sjukpensionär är det enormt utmanande.
Visst blir vi tillsammans av kärlek - de flesta av oss, men kostnaderna i samhället förutsätter ett visst antal förälskade par som vill bygga bo.
Att separera på ett snyggt/rättvist sätt är det få som vill när det väl kommer till kritan, av det jag sett runtom mig. Verkligheten är hård och man vill trilla ner så få steg på pinnen som möjligt.
I ditt fall handlar det kanske mest om att möjliggöra för era barn att ha bekväm tillgång till båda föräldrar. Om du inte behöver skynda med bodelningen och kan möjliggöra för henne att bo kvar ett tag så kan ni avtala om att det du kan skjuta till utan att själv gå på knäna för avgift/räntor sedan jämkas i bodelningen när bostaden säljs.
Då behöver dina sparpengar inte gå åt. Visserligen kanske de inte förräntas, men du får dem åter en vacker dag….
Ett snack med en jurist avseende bodelning tror jag ger dig bättre fingervisning.
Nackdelen blir dock att alla extra möbelköp etc som kommer med nytt boende blir lidande. Då blir barnen lidande.
Men vi har pratat med dem om det. De har ju åtminstone ETT fullmöblerat rum inledningsvis (sitt nuvarande).
De grät inte floder när jag berättade det.
Ja, om ni kan enas (på papper, med hjälp av jurist) om att du skjuter till pengar som räknas av vid bodelningen ni ansöker om iom ansökan om skilsmässa så är det bra.
Temporära möbler kan du få för en spottstyver på Blocket. Sen kan ni uppgradera det ni inte gillar allt eftersom. Du kommer ju ha bra med kapital den dagen ni säljer bostadsrätten. Men se till att den ska säljas bara….
Kan du inte köpa ut henne? Och låta henne få hyreslägenheten?
Ja, muntliga avtal känns ju alltid rekorderligt men i såna här lägen är det papper som gäller.
Visst är det så -men många spottstyvrar blir en del i slutänden. Vill vara försiktig där tills jag setr alla andra kostnader. Längre jobbpendling = mer soppakostnader, ökade mekanikerkostnader… hämta/lämna varannan vecka… allt sånt.
Jag vet att jag verkar överdrivet pessimistisk men jag är hellre försiktig i början än besviken i slutet…
Precis. Jodå. Säljas ska den. Bust nu gör det ju inget om den blir kvar ett tag till då marknaden är lite sämre -men hellre såld än osåld…
Nej! Eller… Jag skulle klara att få lånet men det finns inget lönsamt i det alls. Boendekostnaden skulle bli skyhög, bufferten noll och intet.
Vi har viljat flytta i fyra år så vi vill ju ändå inte bo kvar. Att köpa ut henne skulle inte underlätta för nån av oss.
Jag kan inte så mycket om regelverket kring bodelning men räkna med att dina besparingar ska delas lika mellan er, oavsett vem som satt in pengar på sparkontot. Även ev tjänstepension och pensionssparande kan behöva delas.
Det ska vi (om vi gjort rätt vill säga) redan styrt upp via äktenskapsförordet.
Dock -oavsett så kommer det ju tära på de besparingar som finns oavsett om de är 50% mindre än förut…
