Du måste vara beredd på att ju mer oåtkomlig du blir, desto mer kommer hans behov av din fortsatta bekräftelse att triggas.
Det kommer bli svårt för honom att bara avstå från den, och det faktum att han har gett små antydningar tidigare tyder på att han vill hålla fast vid dina känslor. Det är ju najs om någon gillar en så mycket! Och det är trist om den försvinner!
Därför bör du inte förlita dig till något hopp, utan till ren och skär viljestyrka. Det kvittar om du baserar den på stolthet eller moral, men släpp taget om honom helt, och ge inte efter på några villkor.
Nej det handlar då verkligen inte om att skydda föräldern, det handlar om att det finns konflikter som gäller vuxna och väldigt få av dem ska involvera barnen. Tycker det låter som något för bittra människor att berätta för små barn att mamma eller pappa förälskat sig i någon annan och lämnar familjen(kvinnan eller mannen, INTE barnen).
Jag har ingen vilja av att verka otillgänglig för att någon ska välja mig.
Det känns som att ni i tråden inte förstår. Det har ALDRIG varit på tal om att det ska bli han och jag, förutom vid svaga ögonblick när vi båda insåg att vi fallit för varandra. Och hans relation verkar vara sådan att oavsett vad som händer, håller man ihop, har man gift sig så har man i princip.
Jag har bara svårt att de hur en människa kan återgå till något ”skapligt” när man under flera månader förälskat sig i någon annan man träffat vid sidan av. Men det är jag! Verkar ju finnas en hel del som kan det. För småbarnsår eller ej var jag personligen väldigt förälskad i min man när vi var mitt i småbarnsåren och det fanns inte en tanke på otrohet.
Men, det är vad det är och nu måste jag gå vidare. Hur mycket kärlek jag än har för honom.
Min frågeställning var väl snarare att höra från någon som varit i samma sits, hur man tänker när man gör som han gör. Han verkar ju inte ha lätt att släppa taget om oss men försöker gång på gång eftersom det är ” det rätta”. Men jag förstår inte hur man KAN gå tillbaka och vara lycklig efter detta. Men det kanske bara är mitt hjärtas sorg som har svårt att släppa taget om honom, vad vet jag…druckit vin. En bör nog inte skriva på forum då…
Sötnos… om ingen som druckit vin någonsin skulle skriva online så blev det inte mycket skrivet
Jag har inte varit i din älskares sits så jag kanske är diskvalificerad bara därför, men jag tror inte att du ska tolka det han säger alldeles för bokstavligt.
HAN har med all sannolikhet inte alldeles lika stor rättspatos när det gäller formalia som det kan låta… HAN har alldeles säkert sitt eget “bästa” eller sitt mest forthcoming i beaktande, lååååångt framför tanken på dig&honom…
Jag tror att få föräldrar vill se sina barn i ögonen och berätta att anledningen till att mamma/pappa gråter och är rasande, att familjen splittras eller att stämningen hemma är helt annorlunda beror på ens egen otrohet.
Jag tror att få förälder vill se barnens blick ändras och förstå att deras syn på en själv kanske ändrats för alltid. Att de troligen kommer att ha svårt för tillit igen och svårt att förlåta de konsekvenser som förälderns själviskhet har lett till.
Jag tror att det då är lättare att intala sig att detta inte påverkar barnen.
Men det som påverkar hela familjen påverkar barnen.
Der finns sådant som bara angår föräldrars relation till varandra. Men om konsekvenserna påverkar barnen, ja, då är det även deras angelägenhet. Och då är skadan redan skedd, då finns det inget att skydda
Du behöver inte ha den intentionen för att det ska få den effekten. Det kan t o m vara tvärtom. Att ju mer du drar dig undan av “äkta” skäl, desto mer desperat blir han.
Och det behöver du vara observant på, eftersom det kan leda till en charmoffensiv av något slag. Låt dig inte bevekas, om så blir fallet.
Som mamma med flera barn så kan jag säga att det finns massor i en individuell/par vuxenrelation som varken angår eller påverkar barnen… OM man som vuxen INTE låter det påverka/involvera barnen.
ALLT handlar om de vuxnas sätt/förmåga att åtskilja och hantera sina egna känslor/reaktioner från barnenens eventuella känslor och reaktioner… om de visste om dem…
Exakt, det beror på om det påverkar hela familjedynamiken eller ej. Får det konsekvenser för barnen går det dock inte att säga att det inte angår dem. Då är skadan redan gjord, och det finns bara sig kvar att skydda då. När det gäller barnen är det då redan försent.
Så det är okej med en pappa som framför barnen skriker att mamma varit otrogen och jag sex med ”andra män” och blivit kär i någon annan än att föräldrarna håller en enad front under skilsmässan, som i grund och botten handlar om att mamman tappat känslor för pappan som betett sig kränkande under flera år?
Haha nu blev det konstigt. Menade du inte att barnen bör veta om det påverkar dem? En skilsmässa påverkar ju alltid barnen. Sen orsaken är en annan femma…
Jag tycker inte alls att det är så svårt att förstå vad TS vill. TS vill älta, analysera och försöka förstå vad mannen hon är kär i tänker, känner, gör, hur han mår etc. Är väl ett rätt vanligt beteende, även på detta forum?
Däremot sällar jag mig väl till kören som säger att du nog bör sluta försöka förstå honom, hans känslor, hans tankar och hans situation TS. Så gör man när man är kär för att försöka brygga gapet mellan sig och komma nära, och det är du väl egentligen på det klara med att du inte bör göra i det här fallet?
Jag har inte heller så värst svårt att förstå hur han kan gå tillbaka, han fick väl välja mellan två i hans tycke dålig alternativ och valde det han tyckte var minst dåligt. Jag lever själv i en relation som kanske kan beskriva som skaplig men som jag ändå mår dåligt av och inte får mina behov tillgodosedda i och därför vill lämna. Den är “skaplig” på så sätt att den inte är akut destruktiv, hemsk eller kantad av drama. Den är bara otillfredsställande, långsamt nedbrytande och smått förnedrande att leva i. Kan mycket väl förstå hur man väljer att bita ihop och leva ett liv som på somliga sätt är djupt otillfredsställande för att man känner att man måste, till exempel i hans fall för de små barnens skull. Somliga lever hela liv så, i ett mantra av att man får offra sig, stå ut och genomlida eller att “gräset är inte grönare” och liknande tjafs.
