Min man vill skiljas mer än jag. Vi (mest han då) bestämde oss för att vi ska skiljas 3 mars. Vi tog inte av oss ringarna då. För ca två veckor sedan tog jag upp det, att vi ska ta av oss ringarna. Jag tänkte att det skulle vara på mitt initiativ eftersom jag önskat att vi ska fortsätta tillsammans. Att han förstod att jag accepterar beslutet. Tänkte att det skulle vara en lättnad för honom. Men han såg alldeles chockad ut och ville inte att vi skulle ta av ringarna än. Så ringarna är fortfarande på. Inte mig emot. Nu är bollen hos honom. På söndag flyttar jag till Finland så jag misstänker väl att ringarna åker av i veckan.
Jag kommer så väl ihåg det när han tog av sig ringen. Det kändes rakt in i hjärtat på mig. Jag hade kvar den på för att jag fortfarande hoppades. När jag sedan tog av mig den så kändes det verkligen som ett slut. Så sorligt, att inte ha kvar ringen på fingret som symboliserade så mycket. Jag har ännu inte sålt den och vill idag mer än gärna göra mig av med den.
Det tragiska är att jag tog av mig min vigselring två år efter vi gift oss. Jag kunde bara inte ha den rent emotionellt. 15 år senare tog jag ut skilsmässa.
Jag bytte från vänster till höger ringfinger för jag tyckte så mycket om ringen och den var lite för stor för vänster hela tiden.
Ganska snart efter separationen köpte jag en ny ring till mitt vänstra ringfinger, en ring som jag verkligen också tycker mycket om.
Min sambo tog initiativet till seperation efter 20 år tillsammans. Jag ville i tr. Han jobbade borta på veckorna så när han tagit beslutet men vi ff bodde tillsammans hade jag ringen av bör han inte var hemma för att vänja mig. Jag ville dessutom inte att jag skulle få ett vitt märke efter den eftersom det var sommar. Men så missade jag att ta på mig en helg när han kom hem och då tog han av sig sin och därmed förblev även min av för gott. Jag saknar den ff ett år senare. Känns så tomt på många sätt. Han undrade vad vi skulle göra med ringarna. Jag sa att jag kommer lämna in min och spara pengarna till våra två barn. Han tyckte att det var ett bra förslag så jag fick även hans ring. De ligger nu i en låda men kommer att bli pengar till körkort till barnen. Något som trots allt blir något positivt för oss alla fyra!
Jag tog av ringarna direkt. För mig var det en stark markering mot mitt ex att han sumpat vår relation och att jag fått nog och satt ner foten, jag hoppas han uppfattade det. De hänger på min nyckelring sen dess. Ingen aning om när han tog av sin.
Efter att min man lagt fram att han ville skiljas och vi pratat om det i ett par dagar sa jag att det är väl lika bra att vi tar av ringarna. Han höll med, och vi gjorde det. Tomt kändes det.
När vi talade om vad var och en skulle få av våra gemensamma ägodelar var vi överens att ringarna var mina.
Sålde dem för guldvärdet som precis räckte till en tvärflöjt som jag köpte och ser det som någon slags symbol nu. (Spelat tvärflöjt tidigare och var tvungen att pantsätta instrumentet när jag var fattig. Hade inte råd att hämta ut det).
Inte spelat på den så mycket efter skilsmässan men instrumentet är vackert och på något sätt en reinkarnation av ringarna i mitt nya liv.
Hon hade sina ringar av och på under lång tid innan vi kom fram till att vi skulle separera, men mest beroende på graviditet och passformen. Sedan gick hon utan den hemma, men hade den på jobbet. Jag hade på min i någon vecka efter vi fattat beslutet för ett par månader sedan, sedan tog jag av den helt. Även om vi pga barnen inte kommer vara skilda förrän i höst har jag ingen lust att skaffa en solrand på fingret, som en påminnelse om ett förhållande som ändå inte finns längre.
Antingen löser jag väl in den så småningom. Eller så försöker jag gravera in barnens namn i den istället och sätter den på högerhanden. Om det ens är möjligt.
Efter att han meddelat att han ville skiljas på julafton åkte ringen av och har för avsikt att sälja den. Efter 19år med ring är det ändå en fördjupning på fingret som nog kräver ett par månader till innan den är helt borta
Min fru försökte skona mig genom att inte berätta vad hennes intentioner var när hon behövde “hitta sig själv” och flyttade temporärt till en etta, ett andrahandskontrakt på två månader. Till mig sa hon att hennes ambition var att vi skulle hitta tillbaka till varandra. Det visade sig att det ville hon inte alls. För att göra en lång historia kort så krävde jag ett svar av henne då jag förstod att hon ljög för mig. Så fort jag förstod att hon inte ville vara med mig så skickade jag ringen till Guldbrev.se, blev ju några hundralappar på det numera tomma kontot
Han tog av sig sin långt innan vi skildes. Den “skavde”, sa han. Det var nog inte bara ringen som skavde (han hade i och för sig gått upp i vikt så det stämde nog, jag fick ta ut min av samma skäl).
Jag funderade på vad jag skulle göra med min sen men behövde inte fundera så länge. Knappt ett år efter skilsmässan så hade jag inbrott och blev bestulen på den. Fick lite välbehövda pengar från försäkringsbolaget.
Mina ringar har legat på en hylla i över ett år, sen jag fick reda på hans otrohet. Han tog av sina häromveckan när vi till sist gav upp försöken att lappa och laga.
Vet du…att efter att min sambos otrohet uppdagades tog jag av mig min ring samma kväll…han behöll sin på i ytterligare 4 månader efter detta.
Jag sålde min ring och en annan ring till guldsmeden och gick sedan och köpte en fin spotify-högtalare !!. Sorgligt var det men musiken har gett mig en sådan glädje att jag ångrar det inte!!! Köp något fint till dig själv! Det är du värd!!
. Sorgligt var det men musiken har gett mig en sådan glädje att jag ångrar det inte!!! Köp något fint till dig själv! Det är du värd!!