Att äga sin partner,
Vi människor är ofta lite själviska. Det har väl sin natur i att vi är en avgränsad klump med de mesta signalerna på insidan. Vi har liksom optimerats och maximerats på det naturen belönar. Vissa av egenskaperna man får som överlevare behöver inte alls vara bara trevliga. Varken för en själv eller omgivningen.
Ni kanske sett Herr Vita Svanen på en öppen fjärd som i fjärran får syn på en snubben Svan och gör sig omaket att starta från vattnet med förbränning av en massa energi.
Hur trevligt tror ni att det är att vara Herr Svan och ständigt vara omgiven av konkurrenter? På lite kort sikt skulle ju svanen kunna skita i evolutionen och koppla av lite. Att den drabbas av vansinnesutbrott är ju liksom inte designat för att svanen ska må bra, utan för att när man uppträder otrevligt mot gäster så får man behålla honan, territoriet och det blir i förlängningen fler av dessa otrevliga svanar.
Den förbaskade evolutionen kan ju tyckas vara vår vän då den har ihjäl de snälla svanarna och favoriserar de paranoida.
För sin egen egoistiska räkning kan det vara bra att tacka evolutionen för förfädernas uppoffringar, men också ge den ett litet fuck you.
Svartsjuka och andra obehagliga känslor är inga misstag. Om det vore dödligt skulle funktionen inte finnas installerad i nästan alla människor.
Att naturen släpar omkring oss i ett rep, och att vår automatik likt svanens styr oss, är inte roligt.
Nu befinner vi oss ju i ett överflöd och det behövs inte fler människor och inte heller fler sådana som du och jag. Det finns redan jättetrevliga och snygga människor i massor som redan tänker precis som du och jag.
Jag tycker vi kan unna oss lyxen att obstruera lite och för en stund leva ett destruktivt och framtidslöst liv.
Tänk om svanen var lite mer medveten om varför den drabbas av ilskan. Då skulle den för ögonblicket kunna koppla av lite och låta fru Svan träffa åtminstone några grannar under sitt miserabla liv som inspärrad äggkläckerska.
Om man är tillsammans med sociala eller attraktiva människor som inte vill sitta inlåsta i min stuga och lyssna på samma berättelser varje dag, kan man tex glädjas åt att se sin vackra partner skina upp i andra sociala sammanhang, med andra människor än bara MIG.
Ja att förundras över naturen och inte låta den fucka upp ens liv bara för att sådana som jag ska finnas om tre hundra år. Att för en stund vila från att plöja omkring med hornen i marken.
Ärligt alltså - Vad har jag för nytta av mina avkommor om tre hundra år?
Dags att tänka lite på sig själv, odla sina egna personliga värderingar och inte bara serva Moder natur. Moder natur som ändå kommer att belöna dina uppoffringar med döden.
Evolutionen är ju liksom lite enkelspårig och belönar inte all typ av konstnärlighet. De som gillar att sitta på en stubbe och äta blåbär kan ju ha jättetrevligt i sitt liv, men sådana egenskaper sållas effektivt bort.
Ja det har funnits många som njutit hela sitt liv av sociala svanar, men tyvärr fimpas de kontinuerligt och finns inte med i nästa giv.
Kanske dags att vara lite trevlig ändå? Och skita i om arten dör ut.