Ett förhållande som varit dåligt i flera år och utan fysisk närhet i lika många år.
Ena parten har tappat känslorna. Och sagt det och därför också hållt en viss distans för att inte ge falska förhoppningar. Och det har också konverserats.
Men en dag får den som fortfarande har känslor för sig att tjuvkika genom ventilationen när den andra duschar. Hur hade ni reagerat?
Tjuvkika låter väl inte bra, men om man lever tillsammans så är det ju inte så konstigt om man vill ha närhet?
Jag tycker det värsta i detta är att det inte har pratats ut och man inte hittat en lösning.
Finns inga känslor kvar och man inte är beredd att jobba på det, t ex genom samtal o närhet, så är det väl lika bra att separera?
Man kan ju inte gå och vänta att något mirakulöst ska ändras. Det måste man ju själv ta tag i.
Det är svårt att ge svar när det är så lite info som förmedlas. Jag tänker på hur tydlig är den som duschat om sina gränser? Hur respekterar den som tjuvtittat gränserna i allmänhet? Finns det en möjlighet till att det spännande och överraskande kan få igång närheten eller är det helt tvärtom, får avsmak?
Alla kan göra fel och misstolka sin partner, för mig handlar det mer om kommunikation. Om det var ett övertramp måste det sägas och den andra behöver be om ursäkt och i beteende visa respekt samt förändring.
Jag hade inte tyckt om att bli tjuvtittad, filmad eller liknande utan att jag vet om det.
Mtp dina tidigare trådar i ämnet (inte tjuvkikning per se) så anar man ju att det är din man som kikat på dig när du duschar. Du har tappat lusten för honom och inte haft sex med honom redan tre år innan du skrev din första tråd för två år sedan.
Kan din man känna sig helt sexuellt frustrerad och längtar efter dig och att det då tar sig de här till synes märkliga uttrycken, i synnerhet om man inte ser till hela sammanhanget?
Varför är du kvar i en relation som blir så dysfunktionell att den enda närhet som blir tillgänglig för din man som enligt vad du skriver fortfarande har känslor för dig blir via ventilationen i duschen? 
Hade det varit jag så tror jag att jag hade insett att vi nu kommit till vägs ände och att något måste göras asap. Antingen ett aktivt och ömsesidigt försök att bringa liv och närhet i relationen om den ska bestå, eller så ett avslut… för att inte båda parter till slut ska börja bete sig helt crazy.
Ärligt, inte särskilt mycket alls. Låter ju hyfsat oskyldigt och då bara utifrån det lilla du beskriver. Om det känns oerhört kränkande för duschande person att personen man är i ett förhållande med ser en när man duschar, och att denne dessutom är så satt i kylan att hen behöver tjuvkika.
Ja då tycker jag att kränkt dusch-person ska reflektera lite, ta sitt ansvar och frigöra tjuvkikaren från att behöva förnedra sig ytterligare.