Hur går man vidare?

Hej!
Jag skulle behöva lite råd. Kanske finns det någon som är eller har varit i samma sits. Jag och min exman skilde oss för lite mer än ett år sedan. Själva skilsmässan gick väl så ok man kan hoppas på med barn inblandade. Men jag vet inte hur jag ska gå vidare…

Det är inte så att jag saknar vårt äktenskap även om jag kan ha dåligt samvete gentemot barnen som inte träffar sin pappa särskilt ofta. Förhållandet var destruktivt…antagligen för oss båda. Jag känner inte igen den person jag är idag jämfört med för 10 år sedan. Jag fick höra så mycket om allt jag är fel och gör fel att även om jag försöker tänka logiskt att rimligtvis finns det någon människa på hela jorden som tycker annorlunda och skulle kunna tycka om mig så känns det inte så. Jag vet att det bara låter som att jag tycker synd om mig själv och det är inte det jag vill få fram egentligen. Jag vill ”bara” veta hur man kan hitta självkänsla efter en lång relation med en person som utövat fysiskt och psykiskt våld. Jag vill tycka om mig själv. Jag önskar att jag kunde våga försöka hitta någon som skulle vilja ta emot den kärlek som jag vill ge men känner mig livrädd…

Någon som har något tips (bortsett ryck upp mig för det har jag redan försökt och gjort någorlunda :slight_smile:

Om du inte har det redan, skaffa en proffessionell samtalskontakt.

Mitt bästa tips är att du först gör en scanning av hur ditt liv ser ut dvs hur trivs du med ditt liv, hur trivs du med vänner, familj och kollegor. Vad tittar du på tv/instagram/tiktok/andra sociala medier. Hur ser din fritid ut? Gör du saker för dig själv? Allt det här påverkar dig både indirekt och direkt. Jag t ex älskar trillers och krim serier, men insåg att jag påverkas negativ dvs får negativa tankar, känner mig lite mer nere jämfört med att ha sett feel good filmer, alla är inte så påverkade men det är jag tydligen så det var en viktig insikt! Fundera över vad du vill behålla, vad vill du komma ifrån och vad vill du tillägga! Människor du har i din närhet ska ge dig energi, din fritid ska vara både återhämtning och bidra med energi osv.

Mitt andra tips är att jobba aktivt med självkärlek. Jag har jobbat länge med olika typer av övningar som jag sett främst på Instagram t ex miamargaretha. Sök på självkärlek så finner du fler liknande konton. För ju mer du fokuserar på dig, ditt välmående och bekräftar den du är, det du mår bra av, desto tryggare kommer du själv bli! Jag jobbar med liknande övningar även med mina tonåringar, började när de var yngre, och det har också gett en positiv effekt! Tänk på att det här tar tid men med varje förändring, varje steg och upprepning av vad du gör kommer du sedan kunna känna hur du utvecklats och då är det lättare att tänka bakåt och verkligen känna vilken effekt alla övningar gjort!

Jag hade 2 destruktiva förhållanden och naivt nog var jag helt säker på att det var fel på dem. Att jag bara råkar fastna för killar som sedan ändras och förhållandet blir destruktivt. När jag började jobba med mig själv, både hos psykologen men framförallt med att jobba med olika typer av övningar, lyssnade på poddar, tog tag i min träning och min levnadsstil (mat, sömn, jobb…), DÅ insåg jag vad jag bidragit till relationen. Jag insåg massa saker t ex konflikträdslan som gjorde att jag behöll känslor och tankar inombords vilket inte är snällt alls utan skapar osäkerhet hos den andra och bidrar till att tryggheten påverkas. Jag har ingen aning om din relation, vad du upplev eller så, förstå mig rätt att jag endast skriver om min egen erfarenhet.

Tro mig, du har ALLA möjligheter att bli en tryggare, säkrare och lyckligare människa genom att du endast fokuserar på att ge dig kärlek, omtanke och bekräftelse! För när du mår bättre, kommer du själv utstråla glädje vilket i sin tur påverkar din omgivning på ett positivt vis. När du sedan även i en ny relation fortsätter ditt arbete samt är mån om din egen tid, kommer du ha en helt annan trygghet i att vara tillsammans med någon. Och skulle den andra göra något du inte tycker om, inte trivs med, inte vill ha, då kommer du ha vilja och styrka att stå upp för dina värderingar på ett lugnt och tryggt vis.

Stort lycka till :dizzy: Det är en fantastisk och spännande resa att titta inåt!

4 gillningar

Tack för ett långt och uttömmande svar :heart_eyes:

1 gillning

Kanske det, vi får se. Har egentligen ett helt fungerande liv med vänner, bra jobb/lön etc så det är nog mycket självförtroende för att leva i parrelation och förmåga till tillit till en man som jag inte kan se att jag skulle kunna komma vidare med…
Tack för ditt svar iaf!

Det kan du inte.
Du kan inte lita på någon, inte ens dig själv.
Ju mer man öppnar upp för någon, ju närmare man kommer någon, desto mer ökar förväntningarna på den andre och desto större är risken att det spricker.

Vad man säger att man vill ha ut av en relation, vad man vill ha ut av en relation och vad man klarar av att leva upp till kan vara olika saker.

“Så ta ett gott råd syster om du vill dig själv väl, var rädd om ditt hjärta, skona din själ.
En sak är säker, en sak är sann - lita aldrig på en man” som typ Svante Turesson sjöng en gång i tiden.

Hmm…det låter lite deppigt. Kanske inte vad jag hoppades höra. Menar du att terapi skulle kunna hjälpa mig med tillit? Jag förstår inte hur men jag kan inget om terapi iofs.

Jag har hoppats att om jag kunde jobba på min självkänsla så skulle jag åtminstone känna igen när något är fel innan det gått så långt. Jag oroar mig för att jag kanske inte känner igen någon som skulle göra dumma saker eller att det är jag som triggar det i någon annan.

Aja…finns kanske inte enkel lösning…

Så här tänker jag. Det går aldrig att förutse vad som kommer att hända, hur jag/ngn annan utvecklas eller hur jag/ngn annan känner om ett eller flera år framåt. Men det går att jobba med den egna tryggheten och tilliten. Att du är så pass trygg i att du, när du upptäcker el märker att något inte stämmer har förmåga att där och då ta ett beslut som är bäst för dig.

Många fastnar i behovet av kontroll efter att relationen tagit slut el att man blivit bedragen. Faktum är att vi aldrig haft sådan kontroll, det har bara varit en förhoppning/ett önskemål/en illusion. Men vi TROR att vi haft det och vi TROR att vi tappat bort vår tillit till relationer när vi aldrig haft det. Det jag menar är att de flesta (alla?) går in i relation med förhoppning om att det är för livet, tror inte att någon tänker redan där och då att vara otrogen eller att bete sig på ett destruktivt sätt.

Jag känner igen dina tankar och det var precis så jag kände efter att jag gjorde slut med destruktivt förhållande nr 2. Jag var SÅ trött på alla killar men framförallt på mig själv, HUR kunde jag missa alla tecken? Men när jag frågade alla vänner och bekanta som fick träffa kille nr 2, INGEN hade något dåligt att säga om honom. Med andra ord, det går inte att förutse. Det du i stället kan göra är att jobba med dig själv och din egen trygghet med att du använder dina erfarenheter och din magkänsla när du är i en relation igen. Att du med jämna rum funderar över hur DU trivs i relationen. Att du vågar och vill ta upp sådant som stör dig. Att du är tydlig med vad du behöver.

3 gillningar

Jag tror mycket på det du säger. Jag får börja med att jobba på mig själv så får vi se om pusselbitarna faller på plats. Tack :blush:

2 gillningar