Sätt ner foten och ställ ultimatum. Vill hon inte vara med dig så får antingen hon eller du flytta. Är ni gifta kan du ensam skicka in anmälan om äktenskapsskillnad. Leta reda på ett boende som du har råd med och flytta alternativt dit hon kan flytta. Vill hon separera/ inte vara med dig men gör inga anstalter för att lösa situationen, fixa det själv och ställ henne inför fullbordat faktum. Nu utnyttjar hon dig.Och jo, skit samma om ni bor tillsammans, vill hon separera, vill hon inte vara med dig har hon inget med att göra vem du träffar eller vad ni gör. Fy vilken hemsk situation.
1 gillning
Haha jag tolkade det så först men förstod sen att han menade att han bara ville ha närhet egentligen inte ute efter den delen ens…
Är liksom inte så lätt att flytt någonstans överhuvet taget med ett barn på dagis ett i lågstadet ett i högstadiet och ett i gymnasiet samt att vi båda jobbar skift så barnen måste vara hos oss båda 2 om vart annat hit å dit å huller om buller då vi går om varandras skiftgångar krävs att barnen bor i samma område som föräldrarna och där skolan är samt att det inte är idiorlångt till våra jobb
Det finns ingen lgh i närheten? Bor ni i hus? Går det att dela av det så att det blir som två skilda boenden? På ngt sätt måste du lösa det, annars kommer du att slå knut på dig själv. Ni kommer inte att hitta tillbaka till varandra. Du far illa och då kommer barnen att fara illa. Tala med kommunen, med mansjour, hitta en ny att flytta ihop med - vad som helst men se till att det blir skilsmässa och separata boenden så fort som möjligt. Så där kan du inte ha det, du kommer att gå ner dig och nej ni kommer som jag skrivit inte att hitta tillbaka. Der är slut. Finito. Punktum. Ende.The end. Over and out. Hoppas du fortf gör du det förgäves. Fixa det så snart som möjligt. Låt henne inte utnyttja din goda vilja. Det är du som lider mest i den här situationen. Rädda dug själv så du kan ta hand om barnen. När syrgasmaskerna i ett flygplan utlöses sätter man först pä sin egen för att själv få syre så man orkar hjälpa andra.
2 gillningar
Herregud vad alla är råa o negativa ”NI KOMMER INTE HITTA TILLBAKA!” Det vet ju ingen. Finns många som hittat tillbaka så varför skulle inte TS kunna? Låter som att ni har facit 
1 gillning
Samma sak har ju hänt förut då var hon typ 30 och vi hadde 2 barn ,ety år efter seperaton så flyttade hon hem igen och det blev 2 barn till och bygga ut huset till 10 rum och kök …nu är de 2 yngsta 5,9 och käns som mönstret upprepas och hon känner sig kvävd av att inte kunna göra någonting (jag förstår det men jag kan ta det ,är ju lika dant för mig, men jag har(hoppades att det skulle vara vi har) en långsiktig plan där det om X antal år skulle bli lite lättare att hitta på saker bara vi 2 men jag/vi han väl inte riktigt dit…har sagt åt hon att hon kan gör det hon vill …om hon vill åka på koncerter ,en spa wekend eller vad faan som hällst mef npgon kompis så är det bara å göra det …jag har inte några jättebehov av att göra sådana saker utan har och får den sociala kontakt jag behöver när jag vill ha det …käns i bland som om hon gör det svårt för sig själv jah har aldrig hindrat henne att göra saker och står gärna tillbaka för hennes skull då jag inte känner mig kvävd av det men hon gör ju inget men kan endå klaga på att hon inte kan göra något ? …och jag frågar mig själv vad ska hon/eller jag göra efter en seperation…får väk ställa mig vid vög kanten å se om någon intresant person har vägarna förbi som man kan bjuda in på en kopp kaffe …för några större utsvävningar kan inte budgeten erbjuda…och mitt uppe i detta då det ska sparas in på det mesta för att en framtida flytt ska kunna ske så börjar tonårsdöttrar kräva större finansiella muskler till sina levernen …vilket gör att modern känner sig ennumera kvävd och mår ennu sämre för hon ser att ljuset i tunneln kommer ennu längre bort ,och jag kan ändå inte göra något …har inga problem just nu att sticka åt dom extra pengar men det är ju i den situation vi är i nu med hyggliga inkomster men i framtiden blir det ju blankt nej så har redan nu börjat säga nej och lite fult säga att ni får fråga mamma …om det här endå kunde väntat npgra år tills de äldsta flyttat ut hadde allt varit så jäkla mycket enklare men så är det ju inte …och ja huset är stort nog att dela upp till 2 lägenheter då det är 5 rum per våning med badrum på båda dock inget kök på övervåningen …har faktiskt tänkt tanken att då hon tror sig kunna klämma in 4a barn och sig själv i en 4a rummare skulle jag kunna sätta in ett kök på övervåningen och hyra ut då jag bli själv och då få en jäkla bra boendesituation ,men att då klämma in ungarna och mig själv på undervåningen hmmmm det kommer att behöva bli bra nog kämpigt ekonomiskt innan jag tar till så drastiska åtgärder , innan det händer lägger jag ner min enskilda firma(som jag har på sidan där det efter 20 år finns underskott som kan generera 35 k i minskad skatt 3 år i rad … det var ju liksom tänkt som en liten buffert/pensionsförsäkring) men kan behöva realiseras
Andra gången hon vill flytta. Hon vill separera. Det vill inte TS. TS mår inte bra i situationen. Hur många lämnade fortsätter att leva under samma tak som den som vill lämna med hoppet om att den som vill lämna trots allt ändrar sig och vill hitta tillbaka igen? Ja, det kan fungera - om båda vill och är beredda att jobba på det. Som det nu är bär TS på en stor frustration och den som skapat den verkar inte göra mycket för att TS ska komma ur den. Då är det upp till TS själv att hitta verktygen att lösa problemet. Hur villig är TS att göra det om TS egentligen inte vill att de ska separera och hoppas trots allt att hon ska ändra sig? Vad är oddsen på det? Rätt höga skulle jag tro. Därför måste TS besluta sig för och se till att ändra statusquo och för att kunba göra det så effektivt som möjligt måste TS sluta hoppas.
1 gillning
Ja hoppas har man ju liksom slutat med (det jorde jag även 08 då jag fattar att om man bråkar och tjatar då är det tvärkört) utan jag fattar att om det ska bli vi 2 igen i framtiden aå krävs det att hon kan flytta och vara själv och förhoppningsvis längta tillbaka till våra 2samhet …hon mår inte bra och jag tror det krävs att hon flyttar för att känna efter om det är jag som får hon att inte må bra eller om det är hon själv som får hon att inte må bra …förra gången så kom hon fram till att hon inte mådde bättre efter seperationen (snarare sämre ) och undet hela den tiden så aåg jag till att inte bråka såg till att barnens kläder alltid var tvättade ,att jag alltid kunde lägga till extra pengar till kläder å dylikt samt jag TJATADE INGEN TING …hände väl i bland att jag sa att jag äkskade hon …mmdet kommer jag alltid att göra även om jag går vidare med mitt liv och lever med npgon annan så kan jag inte ta bort det vi varit med om och hon är ju mor till mina fantastika 4a barn och dwt kan ingen ta ifrån hon …sådant etsar sig fast och kommer alldrig att falla ur en platts i mitt hjärta
Jusy nu funkar en dunk vin som bra sälslap till c.l matchen på 6an då sambon efter ekonomibråk med 16 åring resulterat att alla lagt sig och jag sitter själv uppe …rätt så skönt då det annars är en påtaglig spänning i luften 
I så fall skulle jag säga att problemen hon upplever sitter hos henne och då tar hon dem
med sig.
Oja det bästa vore om hon kunde flytta och jobba med sig själv (skulle tippa på att om det var hon som skrev här skulle säkert våran situation beskrivas på ett annat sett …där skulle hon nog ta upp alla fel och brister hon senaste året upptäck hos mig (skulle tipoa på att jag alltif haft dom ) men just nu är det nog det ända hon ser hos mig ) hon skulle nog tycka att även jag har saker att jobba på …men för att veta vad krävs ju att man sättet sig ner vid köksbordet och pratat om vad man vill och inte vill men har liksom aldrig funnits den dialogen ,fast jag velat ha den och nu är det liksom försent
1 gillning
Hej igen @Jonby, drar sig Damen din undan alla hemmets görande ? Tänker på mat, disk, tvätt å annat, låter som du gör det mesta. Om hon nu vill bort osv… hur fan ska hon orka med era 4 kids ? Låter som hon vill leva själv utan kids å gosa runt, hon har ju en större plånbok än du och lär väl klara sig.
Tycker hennes strategie är urdålig
Nä alla våra sysslor i hemmet sköts som vanligt på modernt vis av oss båda 2 och vpra plånböcker är nog ganska lika (min lön var lite väl låg i fjol pga jobbbortfall för en fraktur sjukskrivning i 60dagar och 10 dagars föräldra ledigt och jobbar bara 12 timmars skift så det försvann ju 120 timmars jobb bara där
1 gillning
@Jonby
Det är väldigt bra att du kan erkänna att hennes berättelsle skulle var helt annorlunda. Som en kvinna jag upplever att vi pratar/tjatar mycket med våra män men de lyssnar inte och när de gör det vanligtvis är det för sent. När jag tar en lite titt över erat liv så ser jag att ni jobba väl mycket båda två. Och går om varandra väldigt mycket. Ni har 4 barn,vars 2 på förskolan, ett stort hus och en del lån, nastan ingen sociala par liv, nastan ingen sexliv. Hur mår ni båda egentligen? Din sambo ser att det går inte att hålla på med sådan liv. Hur ni lösar allting är en gåta. Lyssna på @Rulle, han är duktig.
Lycka till!
Fast vi går om varandra så är vi ledig väldigt mycket tillsammans (säkert mer en folk som jobbar 7-4 och har 14 hela dagar tillsammans utan jobb på en 5 veckors period och sex har vi säkert runt 4a ggr i månaden (möjligt att jag vill lite mer och hon inte och det är väl en av anledningarna att vi är där vi är ) och inte jobbar vi så himmla mycket häller med 33.6 h arbetsvecka i snitt …