Känner mig lite lätt sviken just nu då kvinnan i mitt liv sedan 22 år tillbaka vill separera :(…Det hände även 2008 efter att vi fått 2 barn och tog rätt hårt då ,men jag träffade en annan kvinna och mådde rätt så bra …men innan det blev riktigt allvarligt med henne hörde barnens mor av sig och ville börja om …jag hadde ju inte slutat att älska henne så hon flyttade hem igen och det slutade med att bygga ut huset och skaffa 2 barn till ,barnen är nu i 6,10,15,17 års åldern.har märkt av en bra tid att hon inte längre varit helt tillfreds med fysisk kontakt(fast det hönder lite nu å då 2-3gpnger i månaden att vi har sex)men känts lite som hon lika gärna kunnat vara utan …nu har det kommit fram att hon vill flytta (igen)…jag fpr låna upp kåken lite över skorstenen för att lösa ut henne ,men vi bor fortfarande ihop för aty lösa lite kortsiktiga skulder som annars blir för övermäktiga att klara varför sig …nu till kruxet ,det går liksom inte att få tag på lämplig bostad i och runt det område dör barnen går i skola (inte till överkommligt pris ) inte så att hon har låg inkomst eller så men det jag(via vördering av huset hos mäklare)kommer att lösa ut henne för bara precis räcker till eventuell kontant insatts .det kommer saknas pengar till möblering pantbrev kontantinsatts en bil stämpelskatt osv…de nya amorteringkraven ställer värkligen till det ,då jag löser ut hon för 375000 men det kommer saknas minst 150000(säkert 200000)…av över 1000 lägenheter i närområdet är de största 4or på ca 100 m2 och det kommer inte fungera med 4a barn å en vuxen som varit vana bo på 228 m2 å 10 rum å kök med stor tomt …hon hadde väl lite planer på att ta en hyreslägenhet av det komunala bolaget å landa i innan köp av hus/radhus men då hon inte stått i kö (blev en inte så kul upptäckt för hon )att det är ca 6-8års kö för en lägenhet ,blev det lite brottom hitta något att köpa ,vilket hon nu inser inte häller var så himmla lätt …så här står vi nu och stampar vi har typ inte råd att separera och vi har väl lite frustrations sex lite nu å då men det känns lite krystat…jag vill ju igenligen inte att hon ska flytta då jag fortfarande älskar hon ,men vill samtidigt inte ha ett förhållande med någon som inte tycker om mig (jag saknar den vardagliga vörmen med en kram å en puss ibland där är det liksom stop)…vad ska man göra ? …det kommer bli bra struligt för barnen då vi båda jobbar skftgång(olika skift samma arbetsgivare)köns som aty barnen kommer tillbringa mycket tid i bilen när/om vi flyttar isär …jag försöker vara lugn å sansad men ibland kommer besvikelsen/frustrationen fram …kan ju inte ha det så hör då jag törstar efter riktig närhet men inte kan ha det i denna situation …det är inget alternativ att sälja huset det slutar bara med att ingen av oss kommer ha pengar till varsitt boende
Jeg mener det ikke er en menneskerett å ha stor leilighet/stort hus, og barn som har eget rom. Har man ikke råd så får man for fanken bo på mindre plass, uansett hva man er vant til, 2800 kvm eller mer!! Ærlig talt. Har man ikke vett på å senke kravene og bo etter innkomst og man krever samme standard som 2 inntekter har man mer enn bare problem med bosted.
Hva er viktigst; å ha stor leilighet eller den nærhet du så sårt tørster etter? Og du mener at 100kvm og 4 barn ikke fungerer fordi de er vant til mye større? Kjenner jeg blir ultraprovosert, og velger å avslutte. Lykke til.
Det går inte en å köpa en lägenhet för de pengar som finns inte en en dör alla sover i våningsängar som passar in på barnens skolgång
Fast det är väl frun som vill lämna som inte nöjer sig med det hon kan få, inte TS?
Japp frugan
Da misforsto jeg, litt trøtt nå så sent. Enda godt det bare er frua som tenker sånn og ikke begge, som jeg trodde. Beklager så mye, Jonby.
Dette forsto jeg ikke, og ikke det jeg uthevet, dessverre. Bor dere i stor by?
Drygt 100.000 invånare men i vårat område är det hög åtgång på bostäderna (de få som kommer ut på marknaden ) och att bo på andr ställen i komunen fungerar jäkligt dåligt då det krävs att barnen kan ta sig till skolan själv då vi som sagt jobbar skiftgång bara 12 timmars pass och går om varandra rätt ofta vilket gör att barnen kommer få ett rent litet hällvete då dom måste tex bo hos mig på natten och jag får ta med mig den yngsta klocjan 5 på morgonen till jobbet för att hon då vid 6 tiden ska ta barnet och åka med det på dagis sedan hem och sova för att sedan vakna hämta barnet laga middag ta med sig barnet till jobbet så jag kåan ta med mig det hem så hon kan sova hos mig …det var bara ett exempel på hur det kommer strula till det rejält …de äldre barnen jan åka skolskjuts från där jag bor men inte från där hon eventuellt flyttar till
Herlighet for en logistikk dere skal få til å stemme. Skjønner at dere er i en kinkig situasjon. Håper inderlig at dere finner raskt en løsning som er til beste for barna 
Kanske hennes lösning är att se sej om i grannkommunerna. Borde finnas mindre orter nära som hus är billigare i med god kollektivtrafik till. Jag bode i en liknande stad kanske samma. Tyckte det var dumt att betala 2,5mil för ett hus så jag kolla runt hitta ett hus som gick och betala kontant. Med bara 18min med tåg till gamla kommunen. Lösningar finns men dom kanske inte är drömmen. Men dom finns. Då ska man tänka på att där jag bodde i stan innan tog det 20min att åka kollektiv till centrum.
Kanske inte en optimal lösning på sikt, men kan ni dela upp ert stora hus med separata sovrum etc och sen planera livet så att ni turas om med barnen, och leva som skilda i samma hus? Ett tiorums hus kunde ju varit två femmor i ett lägenhetshus liksom.
Sen finns ju alltid andrahandsmarknaden? Hon kanske kan hyra ett hus?
Eller att ni har en 2a och huset ihop på så sätt ha huset med barnen varannan vecka. Samt ge bättre ekonomi för båda
Som sagt annan komun funkar ju inte för barnen med dagis å skola då vi jobbar skiftgång 06:00-18-00 eller 18-06 vilket ju gör att allmänna transporter inte funkar å sätter gärna inte en 9 årig disträ son på en buss med massa byten …finns ett hus att hyra i närområdet 25 tusen i månaden haha …var även på en visning på en lägenhet (hyres 13000 i månaden )det var dock en massa andra där oxså och när uthyraren får välja 4barns ensammstående eller par i 50 år åldern med utflugna barn …sen så måste det vara rälatift nära då vi inte som många andra kan ha barnen varannan vecka utan vi måste sy ihop där dom är hos oss båda ibland samma dag.dom behöver sova hos mig då sambon ska börja jobba tidigt dagen efter och då måste hon få dom på jobbparkeringen då jag börjar jobba natt
Sen är inte problemet igentligen att hon inte har råd för det har hon …problemet är dom jävla amorteringskraven som infördes …hon tjänar ca 530 k om året och har lätt råd med ett hus för 2.5 men det finns inte kontanta medel just nu till både stämpelskatt pantbrev och en massa annat som behövs …hadde jag kunnat låna mer på huset skulle jag jort det men det hon får är uträknat efter att vi skulle sålt huset å betalat mäklare och vinstskatt …så är inte så att jag försöker luras eller så …hon tycker oxdå om huset men vet med sig att hon inte skulle orka med allt det praktiska med det…det är oxså därför jag kommer bo kvar inga problem för mig att låna upp på huset till dryga 3 mille med en värdering på 4.3 mille skulle jag därimot köpa mitt hus om det var ute på marknaden skulle banken säga nej då låt säga att priset skulle vara (lågt räknat ) 3.7 mille då skulle kontant insattsen vara 555 tusen och jag skulle åka på extra amortering …så 3%sammanlagt i amortering (94 tusen i amortering) och 47 000 i ränta …det skulle banken aldrig gå med på …jag vet att det kommer bli mycke havtegrynsgröt närmaste åren men huset är liksom min pensionsförsäkring…säljer jag det kommer jag aldrig kunna skaffa ett liknande boende i framtiden
Och delade sovrum har vi ju haft i snart 6 år sedan yngsta föddes …då jag snarkar en del och att inte vecka upp varandra när man ska smuga i väg på jobbet ,skilda sovrum är helt klart underskattat
Åhhhhh …blir faan tokig ,kan inte sova …vill så gärna gå in till det andra sovrummet och hålla om den kvinna jag älskat i 22 år …men vet att hon inte vill ,…rätt så frustrerande att bo i samma hus men inte längre som man och kvinna då tydligen bara jag är den som har känslor kvar …hon är verkligen fast i beslutet att flytta och det är som att prata med en vägg …jag vill så gärna veta vad som gör att det ska behöva sluta på det här viset men vad jag en frågar är oftast svaret: vet inte ,kanske ,får se ,vill inte ,jag vet inte ,vi får se ,det blir som det blir ,ingen aning etc etc …jag är npgt mer strukturerad en så och lite i behov av att veta hur det ska bli gramöver nör det tex gäller vad för sorts finansiell standard våra 4a barn ska ha ,som jag ser det nu kommer en seperation bli katastrofal för oss båda med ett liv på gränsen till ekonomisk härdsmälta
Till att börja med kan vi inte separera förens vissa mindre skulder är borta då vi annars typ går i backen redan inom 2 månader och dessa skulder tar nog en 6 månader att lösa ,under den tiden är det rätt frustrerande att inte kunna prata med hon som vill flytta på samma sätt som i dryga 20 år och jäkligt svårt att hålla tillbaka sin frustration så det inte spiller ut över barnen …jobbigt att få veta att det inte går att lösa våra relations problem då viljan bara finns hos mig och noll hos henne …jag vill verkligen inte att hon ska flytta men vill samtidigt inte att hon ska vara kvar om det bara ska tjaffsas hela tiden …ser inget ljus i denna tunnel under lång tid framöver…hon ser dock att i juni har hon flyttat och jag frågar hurdå? Vart då och får då bara ovanstående svar …känns inge kul då hela den ekonomiska planen med en eventuell pensionering innan 65 årsdagen sprack med en stor smäll å det bara är att inrikta sig på att jobba tills man ligger med nösan i vädret …så då har jag skrivit ab mig lite och kan kanske somna
I vilket åldersspann är ni ?
Finns det nån i bakgrunden som drar i tåtarna tror du ? Eller har hon singelkompissar som ÄR SÅ LYCKLIGA, he he
Jag 48 hon 42 och nä är nog inget i bakgrunden som lockar är nog bara som för många andra att småbarns åldern dödade förhållandet och har ju haft blöjbarn från 2003 tills nu typ (men lycklig nu då hon förbarmade sig över mig i kväll :)…fast tyvärr betyder det nog inte att separationen kommer avbrytas
Vet faan inte hur man ska lösa detta …finns lilsom 3 vägar att gå, 1 sambon som inte verkar må direkt tiptopp fortsätter att köra ner huvudet i sanden och tro att det helt plötsligt uppenbarar sig ett boende hon kan flytta till (under den tiden mår en annan inte direkt super häller) så himla svårt å sitta där på kvällen och hungra efter närhet i tv soffan och hoppas hoppas men veta att det slutar med att hon säger gonatt å pysrr i väg till sitt rum …efter 3 månader i den situationen börjar det bli rätt frustrerande ,har i dålgt skeende slängt ur mig att om inte hon vill ge mig närhet kommer jag söka det någon annan stans (vilket ju inte stämmer då det ju bara är hon jag vill ha )…hon svarade att det kan jag inte göra så länge hon bor kvar och att det ända jag tänker på är att knulla (händer att jag tänker på det ja det gör det men vill mest bara vara sedd,få en kram ett lende någon form av bekräftelse å inte bara onda blickar ) hon verkar tro att alt jag säger har någon form av baktanke vilket inte stämmer alls ,hon ser bara negationer i allt jag gör nuförtiden …alternativ 2 är att vi pratar med någon form av teraput,rådgivare etc om hur vi ska göra för att lösa våran parrelation (det är hon inte så inne på då det är JAG VILL INTE VARA MED DIG! JAG VILL INTE GÖRA SAKER MED DIG !, JAG VILL VARA SJÄLV OCH GÖRA SAKER MED BARNEN NÄR JAG HAR DOM SJÄLV!!!) dum som man är frågar man vad är det du vill göra då som du inte kan göra nu och hur ska du/vi överhuvud taget har råd att någon gång ens åka in stan med barnen å gå på en bio ennu mindre ha råd med en sketen glass (den frågan tas ju naturligt vis inte imot med ett stort hura direkt )…för X antal år sedan skämta vi om att ha så mycket lån och kostnader så vi inte skulle kunna gå i från varandra …nu är det inget skämt längre och när jag sätter mig ner och räknar på vad det kommer kosta att bo varför sig så blir budgeten skrämmande kommer med nöd och näppe precis gå runt på över 26 k i månaden och då är det räknat på falukorv å blodpudding å pasta 365 dagar om året finns inte utrymme för en endaste sjukdag/vabdag …jo någon sådan kan det finnas utrymme för men bara pågrund av ett ytter knapert litet spar på ca 30 tusen …kommer inte finnas utrymme för semester …ja inte en s för några fritids aktiviteter …ja jag kan säkert kapa lite i budgeten men är inte direkt sugen att ta bort min egen eller barnens försäkringar …och då jag närmar mig 50 med stormsteg och kroppen inte riktigt känns som när man var 20 så är det nog en dålig ide…har även högt blodtryck vilket inte direkt sjunkit i denna situatio ,sitter mest å väntar på att det ska smälka till …ftåga 3 till sambon om inte punkt 1 (som är det läge vi är i nu ) eller punkt 2 (vilket jag vill men verkar mest vara en utopisk önskan från mitt håll ) kommer inträffa så återstår bara punkt 3 att hon flyttar (vilket jag inte vill men kommer ju inte att funka endå om hon ska gå och må dåligt (ja inte faan mår jag så djävla bra häller )…)…om det överhuvudtaget ska kunna bli något mellan oss iframtiden krävs det nog att punkt inträffar så snart som möjligt ,innan vi kommer att göra varandra för mycket ont …min fråga till henne har då varit ,när vart och ekonomiskt hur och svaret har varit vet inte, vad fan vill du ,att det är faan som på medeltiden …jag kan lika gärna gå och dö mitt liv är ju endå över …käns så där kul att höra …jag vill henne inget ont och skulle det finnas pengar på banken skulle hon få ta allt …nu kommer jag att belåna upp huset upp över skorstenen för att hon ska få så mycket drt bara går men det kommer inte att räcka + att min egen ekonomiska situation kommer att bli på utplånings stadiet ,jag är så pass tjurskallig så vet att jag kan genomlida några år på bristningsgränsen för att ro i land detta men det kommer inte bli kul ,samtidigt som sambon är inne på alka säljsaiter om bostäder som finns och ser att alla alternativ till eget boende ökar i pris varje dag och hennes frustration över det går ut över mig och barnen …hon ser det inte själv och jag vill inte säga det men hennes gnälliga och sura och korta sött att var mot alla andra i familjen gör inte situationen direkt mer uthördlig …så där är jag nu …och i denna situatio är jag säkert i även när ytterligare 3 månader gått ,och vet inte vad jag ska göra ,kan inte påverka vad som ska ske ett enda dugg utan allr är i en form av limbo …
Ja du @Jonby, ingen rolig sits du hamnat i.
Du skrev tidigare att hon tjänade multum ( i mina ögon ) , att hon tar över huset då ? Är det ett alternativ ?
Tråkigt att du krängde ur dig detta om att: du ville knulla nån. Inte precis vad partnern vill höra. Att ni inte kommit igång med “externt prat” efter så många dagar e ju synd, är hon benhård på att flytta isär ?
Jag tror fortfarande på att nån “3;dje part” pratar/driver henne/har hennes närhet och får henne att göra detta.
För ni har ju ett antal ungar boendes hemma plus detta med att få skola, mat hemma, läxor osv att fungera, tror hon att du kliver in och Roddar allt detta ?
@nuggen Nu uttröck han sig ju inte så utan det va ju frun…? Han sa att om hon inte gav honom närhet måste han få det nån annanstans ifrån. Och ja om hon vill lämna är det väl inget konstigt… Hade ju vart mer olämpligt om han uttryckt sig som du uppfattade det. Stor skillnad känner jag…
Hon tycker att huset blir för övermektigt pluss att hon måste lösa ut mig för lite mer en jag henne då jag var den sim via lägenhetaflrsäljning finansierade kontantinsatts när huset köptes och även om hon tog över huset så blir ju situationen inte något annorlunda jag kommer inte häller att finna boende där pengarna räcker till och jag har noll släkt att tigga hos då alla är döda