Jag, kvinna 40+. Ett barn sedan tidigare.
Träffade man för 1,5 år sedan, där åtrå osv gick före förnuft. Jättefin människa, men med diverse problem i bagaget, bland annat stora skulder och en pågående vårdnadstvist.
Det har framkommit att saker inte varit exakt som det uttryckts, tilliten är sådär, och det är ständigt återkommande ett strutsbeteende, där man inte tar tag i sakerna utan det gärna är “någon annans fel”. Jag tycker någonstans synd om honom, men blir arg för att jag inte fick hela bilden till mig innan jag involverade mig känslomässigt. Aldrig elak och våldsam på något sätt. Tvärtom för snäll, vilket troligen satt honom i dåliga situationer tidigare. Men man har alltid ett eget ansvar…
Jag förstår att jag måste lämna, det finns ingen framtid att bygga, jag vill inte att mitt barn ska vara i detta. Jag vill inte heller vara i detta. Men det är så synd om en så egentligen fin människa. Jag vet att jag inte kan rädda… ja ni fattar…
Tankar snälla ni? Bolla med mig… Jag har så dåligt samvete, trots att jag vet…
Jag tycker du verkar tänka sunt och du kan redan nu förstå att det inte är din uppgift att rädda honom.
Du vill inte vara i detta och ni kan inte ha en relation som bygger på att du tycker synd om honom. Ge honom det han behöver, ett wake up call så att han kanske kan ta till sig det och bygga upp sig själv innan han ger sig in i nästa förhållande.
Ingen har hela bilden kring någon innan man blir känslomässigt involverad. Hade man haft det tvivlar jag på att man involverat sig i särskilt många människor alls. Det är väl hela grejen med att känslomässigt involvera sig, man tar ett bet på en annan. Man vill.
Antar också att han visade de sidor han ville att du skulle se, de sidor han också ville vara mer av, och också är. Det är ju heller inget konstigt, alla gör så. Få (vågar säga inga) inleder ett förhållande med att rada upp sina sämsta sidor och tillkortakommanden. Det kommer ju sen. Om ilskan hjälper dig vidare är det fine, men om den skadar så var förlåtande, mot dig själv och mot honom. Han visade sig vara en snäll strulpelle, det är inget du kunde veta från början.
Det kanske också kan lindra ett dåligt samvete, du tar ett val inte för att han inte har fina sidor som du älskar, utan för att det finns andra sidor du inte kan leva med längre än såhär och som inte ligger på dig att förändra.