Har skrivt här några gånger och det har nu gått 2 månader sedan separationen var faktum.
Igår så fick jag ett mess av mitt X och idag på morgonen ett annat…
Har svårt att förstå om hon nu vill att jag ska ta ett steg mot att hitta tillbaka, om det borde ha gjorts tidigare eller är det bara ett försök från henne att få mig att skriva på äktenskapsförordet som jag fortfarande vägrar att skriva på. Skilsmässoansökan är inte gjord ännu pga det och jag vinner om jag inte skriver på och i detta skede vill jag ej göra det längre. Har i flera meddelanden svarat henne att de är ej emot henne utan det är ett skydd för mig att inte skriva på.
Jag har aldrig tidigare försökt att hitta tillbaka utan valt att ha avstånd så mycket de går och bara pratat barn.
Meddelandet jag fick igår: Men vet du vad som gör mest ont? Att du aldrig försökte få mig tillbaka. Du bara acceptera mitt beslut att flytta isär kändes de som. Du har aldrig sagt att du saknar mej eller familjen, att du vill få en andra chans o visa din uppskattning o kärlek, du kom aldrig med de där blommorna som sku ha betytt så massor för mig. Istället bestämde du dej för att göra något så fult o förnedrande åt mig pga råd du fått av dina vänner. De blev så spiken i kistan. Där for tilliten totalt från min sida. För före det tänkte jag att de kunde finnas en chans att hitta tillbaka under prövotiden. Bara du ens sku ha köpt en enda blomma en gång. Ens lite romantik.
Och meddelandet som kom idag på morgonen: Vi har haft så mycke bra o roliga stunder tillsammans som ja gärna vill minnas. Men just nu ser ja bara mörker o egoism hos dej. Fattar att du måste tänka på dej själv men försök se den större helheten. Hur det här limbot kommer att påverka barnen o mig samt dej för alltid. Ja sku gärna vilja börja avsluta den här processen men du vägrar ens diskutera olika möjligheter till lösningar med mig. Vilket återigen låser mig totalt till dig. Du bestämmer med andra ord över mitt liv just nu. Precis den där mentala giljotinen som ja talade om.
Min plan är att sprida ut rosor i gemensamma hemmet i morgon (hon bor kvar, jag i lägenhet) och fästa en lapp med rosen där jag skriver varför jag gillar henne på varje lapp. Måste få det gjort innan hon kommer hem igen.
Samtidigt funderar jag om det är värt att göra. Vill hon verkligen ha mig tillbaka eller bara försöka få mig och skriva på äktenskspordet eller ett avtal om uppdelning av det vi äger. Har sån beslutsångest här.
Hon vet sannerligen hur hon ska få dig precis dit hon vill. Är det något som är fult och förnedrande så är det att försöka lura dig, dels på pengar och saker du har laglig rätt till och dels på det du hoppas på mest av allt (?) - att ni ska hitta tillbaka. Gå inte på det. Det är olika saker. Nu vill hon bara att du ska skriva på äktenskapsförordet. Gör det inte!
Och ja, hoppa över rosengrejen också… du kommer få det efter dig sedan att du varit i hennes hem när hon inte är där och att det var inte romantiskt, det var creepy… Håll dig borta därifrån!
Tack för era svar. Tyvärr lite det jag med tror. Hon hade planerat allt, men glömt äktenskapsförordet.
Hemmet så det är ännu mitt till 50% och jag har lov att gå där som eget hem ännu. Har även massa ägodelar kvar där. Har idag bl.a sopat hela infarten, tvättat stuprännor mm inför försäljning. Pasade på när hon var borta.
Funderar ändå på att göra detta med rosorna, för att se om hon alls reagerar på det med tanke på hennes skrivning igår.
Förhållandet tog ju slut främst för att jag nästan aldrig gav eller visade henne kärlek.
Jag, jag, jag och jag. Jag är förorättad, jag mår dåligt, jag vill ha. Du gjorde fel si och du gjorde fel så. Läs igen, inte vad hon säger utan hur hon säger det.
”Jag lämnade dig, jag tycker dock det är ditt fel”
Liksom…hallå? va? Vänta lite här nu, vem bryter upp ett helt liv och grinar sen om avsaknaden av lite blommor? Trams.
Manipulation är det, noll självinsikt dessutom.
Såhär, ville hon ha dig tillbaka på riktigt så skulle hon börja med sig själv. Rannsaka sig själv, se sin del och dela den med dig emellan fyra ögon. Inte skriva olika typer av meddelanden med beskyllningar av hur du borde agerat. Så oavsett hennes agenda med det här så kommer tusen rosor och mängder av meddelanden inte göra jobbet.
För att vara hård. Hon låter som ett gnälligt barn och bör behandlas därefter.
Så skriver inte en förälskad person som saknar sin kärlek. Sådär skriver man när man är irriterad, sur och bitter då man tror att ALLT är den andras fel.
Håller med om tidigare kommentarer, hon spelar ett spel. Testar dig. Manipulerar.
Stå upp för dig och spara dina rosor till en kvinna som älskar dig!
Om man vill försöka eller ”ge den andra personen en chans” tycker du det säkraste o mest givande sättet då är att säga att man vill skiljas? Är hon 14 år då eller?
Att ta ordet skilsmässa i sin mun bryter all tillit och är absolut förbjudet, om man inte menar det. Man tar inte till det för att provocera fram en reaktion, en bättre relation… Vill man lösa något så ska inte det vara den andres ”jobb” att böna o be tillbaks förhållandet. Man lämnar inte för man inte fått blommor. Det går att visa romantik och kärlek på andra sätt. Det är säkert många ”fel” på dig……
Hon skriver inte med kärlek o sorg o känslor för dig. Hon skriver med en förolämpad ton som inte känns som något att bygga på.
En relation kan inte byggas på att du ska ändra dig. En relation måste byggas på att NI vill förändra den och er.
Var rädd om dig.
Vilket jävla sätt! Först säga att hon vill skiljas och sedan förvänta sig detta av dig under prövotiden? Det hade väl möjligen varit rimligt att hon gjorde det ovan nämnda, om hon nu hade ändrat sig. Att förvänta sig att du skulle fjäska med henne under prövotiden är ju otroligt egocentriskt.
Och inte så romantiskt direkt…… man kanske inte kan förvänta sig en bukett blommor av någon om man serverats åsikten ”jag vill skiljas”……
Detta låter så absurt. Så hon vill separera o du förväntas be henne ångra sig och bli mer romantisk än tidigare. Ser hon inte det omöjliga i det och hur oattraktivt det blir för dig att stanna i en sådan relation….?
Jag tycker du ska skicka in pappren själv så rätt brytdatum gäller. Du kan ansöka ”ensidigt”.
Sedan kan du skriva på förordet som inte gäller för det skrevs på efteråt…. Snacka om lurad. Men det är ju det hon som vill lura dig……
Han har inte skrivit på det där förordet hon vill få honom att skriva på, det är nog där skon klämmer och nu visar hon sitt rätta jag
Så @Pulvret vad du än gör så… skriv INTE på äktenskapsförordet! Men skicka däremot in skilsmässoansökan asap.
Om du promt måste göra något så slösa isf bort några rosor även om hon definitivt INTE är värd en enda blomma, för det blir ändå så oändligt mkt billigare för dig
Jag ville se var hennes känslor fanns och ni hade rätt.
Jag gav henne rosor, men hon förstod inte ens syftet och trodde jag ville be om förlåt för att jag hade glömt en sak nyligen. Hon blev glad för rosorna, men chansen hade gått för längesedan.
Nu vet jag i alla fall det och min läkningsprocess har nu gått många steg tillbaka.
Jag som ville dejta andra, men fick då detta som jag trodde var en invite eller ett litet hopp.
Nu vill jag bara “försvinna” in i mitt skal för en tid och glömma de senaste dagarna och alla känslor som kom tillbaka i och med detta.
Är dock glad att jag försökte, trots att jag innerst inne inte trodde på det, men jag ville agera nu direkt. Istället för att ha hoppats och levat i ovisshet och byggt upp en “vi” bild igen så kan jag nu igen börja sörja och gå vidare.
Känns dock väldigt tomt nu igen och jag som inte gråtit på några dagar så gråter oerhört nu.
Har även fått ett hat, ett hat som vill kräva 50/50 bodelning, ett hat som lite vill straffa henne. Jag hoppas det avtar innan jag förstör all positiv kontakt i framtiden och allt kring barnen.
Ibland undrar man vad fasiken som far i folk som vill separera. Dem blir som förbytta och börjar med fulspel, rökridåer och skuldbeläggning.
Hon ville uppenbarligen äta kakan och ha den kvar. Veta exakt var hon hade dig för att få dig att skriva på. Spela sårad och på dina känslor.
Hon ville skilja sig men vill ändå känna sig åtrådd och älskad av dig. En egoboost. “Han släpper inte taget och går vidare. det är sååå jobbigt för mig”.
Och när hoppet vaknar så rycker dem undan mattan igen.
Exakt så är det, hon vill se att jag lider mer än henne och det gör jag verkligen.
Hon vill inte se att jag går vidare före henne. Hon försöker på alla vis att få mig att skriva på.
Jag borde ha varit kall bara och inte visat hur jag egentligen vill ha henne tillbaka.
