Att reflektera över sig själv och sitt agerande är inte synonymt med skuldbeläggande. Jag vill inte hamna i samma situation igen, oavsett vem jag har en relation med, och att jobba med sig själv är förhoppningsvis ett steg på vägen mot bättre relationer.
4 gillningar
Jag och numera X separerade 2009. Under 2010 “hittade vi tillbaka till varandra” och blev ett par igen officiellt hösten 2010.
Blev det bättre…? Ja, till en början och under längre perioder. Absolut. Men…han slutade aldrig riktigt kritisera mig eller spana efter andra.
Det slutade med buller och bång i augusti 2018.
Idag har vi en ok relation (två tonåringar) men X fortsätter sina försök att “locka in” mig - trots att han är omgift.
Det kommer aldrig att hända. Vi kommer aldrig att bli ett par igen och mitt råd till dig: lita inte på honom och dra dig ur. 
3 gillningar
Nu har vi firat jul ihop som en familj. Det har vi visserligen gjort även de andra två jularna efter vår skilsmässa, men denna gången var det mer ”på riktigt”. Vi har gjort det som ett par. Delat på allt arbete, all stress, alla kostnader men också på all glädje.
Problemet med jul och familjemedlemmar som kommer och går är att det blir mindre tid till samtal. Utan samtalen kommer tvivlen. Är detta på riktigt?
2 gillningar
Man kommer fort in i en ny vardag. Vi ses och sover ihop 4-5 nätter per vecka. Tränar, lagar middag, ser på serier och pratar. Det är mysigt, känns så bekant men ändå nytt.
Trots att mycket känns bra, är det ändå väldigt skönt när de egna nätterna kommer. Jag behöver den tiden. Den är min och den vill jag inte förlora. Inte än.
Tänk att de ensamma nätterna kan kännas så värdefulla. Vem hade trott det under det första kaosartade året direkt efter separationen.
6 gillningar
Veckorna går och vi fortsätter vårt trevande mot en ny relation. En sak som blir allt mer påtaglig är att sorgen över skilsmässan inte försvinner bara för att man blir tillsammans igen.
6 gillningar
Pratar ni om den sorgen? Vet du om han också känner sorg eller är det sin egna upplevelse? Jag tänker att det kanske är bra att förstå vad det är du sörjer när du just nu befinner dig på en plats där ni kanske kan “börja om på riktigt” och få det riktigt bra framåt? Kram 
2 gillningar
Ja absolut, vi pratar om det. Men den känslan är mer påtaglig för mig som blev lämnad. Min (vad ska jag kalla honom?) tycker att han har utvecklats så mycket av separationen och att den var nödvändig och oundviklig för honom. Han hade obearbetat bagage från uppväxten och har gått hos psykolog under hela tiden vi varit separerade. För mig ligger det sorg i att jag inte fick vara en del den i resan. Känslan är att jag fick betala priset för hans bearbetning och utveckling. Jag förstår honom på många sätt och jag ser hans resa, men nu när han är redo att börja om med mig igen brottas jag med förvirrade känslor. Jag vill också återförenas och är å ena sidan glad och förväntansfull, men jag har fortfarande handbromsen i.
4 gillningar
Jag förstår dig till fullo, mitt ex lämnade mig på obeskrivligt hänsynslöst sätt och jag hade så länge önskat att han skulle ångra sig och trodde mig vara beredd på att göra vsh för att få honom tillbaka.
Så plötsligt out of the blue så återkom han, tog på sig all skuld och ångrade sig och ville få en chans till… och då, så kände jag att jag kunde inte lita på honom ens för fem öre längre. Han hade förbrukat absolut all min tillit och allt förtroende.
Innan det var ett faktum att jag faktiskt mot alla odds fick välja, då trodde jag själv att jag skulle vika ner mig och anpassa mig till vsh bara för att få honom tillbaka… men när det sen plötsligt hände så insåg jag ganska momentant att något skett med mig utan att jag riktigt hade hängt med, han hade förbrukat allt jag hade att ge honom och sådant går aldrig att reparera.
Så det blev tack för din ursäkt och ditt skuldpåtagande, men NEJ TACK från min sida till DIG och till att starta den tvivelaktiga cirkusen igen 
DET trodde jag ALDRIG om mig själv, att jag skulle klara att säga och faktiskt i grunden känna (även om det rörde upp en massa känslor i stunden och var lite dubbelbottnat just då) det i förhållande till honom… men jag höll ändå linjen och ångrar mig inte ett smack idag 
8 gillningar
Tack snälla du för vänliga ord 
Jag vet uppriktigt inte om det var så värst mycket “karaktär och självrespekt”, lite kanske… men lika mycket insikt om att han inte är att lita på och även insikten att så lågt som han lyckades sänka mig när han lämnade mig på det sätt han gjorde, så lågt har jag inte marginal att sjunka till en gång till.
Jag har två barn och jag kan inte riskera att en gång till bli så fullkomligt tillintetgjord och söndertrasad som jag blev av honom. Jag hade med stor möda kravlat mig upp över kanten och jag kunde inte en gång till ge mig in i en relation som enligt mitt troende förr eller senare kommer att rendera samma scenario igen. Så där var valet “enkelt” (även om det rev upp såret svårt igen) men det var faktiskt även en vinst att faktiskt få vara den som sa NEJ!!! till honom och kunna se hans extrema förvåning. För han trodde verkligen den idioten att han hade en promenadseger in till mig igen… och ärligt så kan jag säga att hade han ångrat sig tidigare så hade han haft det. Så idag tackar jag gud för att det tog honom så lång tid att inse vad han förlorat.
Idag dejtar han högt och lågt som vanligt, det håller ett tag och de är mer eller mindre crazy allesammans. Den bästa han haft är faktiskt den han lämnade mig för, men det höll inte heller. Nu är det utländska unga donnor han satsar på… och det har hittills inte slutat väl.
Men han är still ongoing och har någon ny på gång ständigt och jämt och så garanterat även nu. Men nu idag, så skiter jag högaktningsfullt i det… och ännu bättre, NU menar jag det verkligen och det berör mig inte det minsta 
5 gillningar
Tack snälla du, vad gulligt och faktiskt väldigt uppbyggligt sagt av dig
Dina ord tar jag med mig på min fortsatta resa till att bli Noomi 2.0
5 gillningar
Det här känner jag verkligen igen. Han har kommit tillbaka tidigare men då har jag inte alls känt att han varit redo eller menat det. Det har bara rivit upp och jag har inte alls varit redo. Denna gången var det annorlunda. Men vi får se. Jag är inte helt säker än. Jag ger det lite mer tid.
3 gillningar
Jag förstår verkligen din känsla och det är säkert mycket oro över det hela. Själv vet jag ärligt talat inte om jag någonsin hade vågat tro fullt ut igen. Jag är väldigt naiv och litar alldeles för lätt på människor, men när jag väl blivit sviken så har jag extremt svårt att glömma…
Jag tror att du också måste få komma till ditt egna “redo” utan press eller stress bara för att han redan är där <3 ta det lugnt med vad vi nu ska kalla honom och var ärlig med dina egna känslor.
Det gick inte. Jag antar att ingen är förvånad men jag ville så gärna tro på det.
5 gillningar
Jag trodde/hoppades faktiskt också på det (på att ni skulle fixa det).
Men jag förstår att du inte kunde gå vidare med honom
2 gillningar
Att det ska vara så jäkla svårt att förstå att alla råd man gett även gäller en själv. Trots att jag aldrig riktigt släppte handbromsen eller öppnade mig helt denna gången gör det sjukt ont. Jag skäms över att jag gick in i det igen trots att jag borde vetat bättre.
Plötsligt slog det mig att han behandlade mig precis som vanligt. Bra, men precis som vanligt. Om man ska börja om måste båda vara extra uppmärksamma på varandras behov för att inte gå i samma fälla igen. Man måste förändra och börja om. Men även om han var kärleksfull så var han precis som vanligt, och det slog mig att han inte verkar tycka att förändringarna gällde honom. Och det tyckte han inte heller. Jag däremot skulle gärna bli någon annan…
Jag hade behövt att han ägde sin historia och ville kämpa mer för mitt förtroende. Han var nog mer inne på ”nu stryker vi ett streck och går vidare”.
4 gillningar
@Noomi Fan vad jag önskar att även jag hade stått emot och stått upp för mig själv. 
Good for you.
2 gillningar
Var nu inte hård/dömande mot dig själv. Man vill så gärna tro att människor kan förändras, det har man ju själv gjort
Men de som lämnar (i många fall) har nog inte samma incitament till att genomgå en total inventering och förändring av sig själva så som vi som blev brutalt lämnade tvingades genomgå.
I hans värld gjorde han ett snedsteg, i din värld blev det kaos och undergång. Han har troligen inte på djupet förstått hur hans handlingar påverkat dig. Vissa människor har en mer utvecklad inlevelseförmåga andra har det inte.
Nu ska du bara tänka på dig själv, du är viktigast 
2 gillningar
Du har helt rätt, han kan inte alls förstå vad han orsakade.
Jag har tyvärr lidit av någon form av duktig flicka-syndrom och under hela separationen kämpat för att vi ska kunna umgås, träffa vänner tillsammans osv. Jag har på något sätt velat skydda alla så vår skilsmässa inte skulle orsaka för mycket obehag eller jobb för andra runt omkring. Familjen ska kunna umgås, vänner ska inte behöva välja… så jävla sjukt beteende av mig. Vem har mått sämst av det? Jag!
Vem har mått bäst och sluppit obehag? Exet!
Skjut mig!
3 gillningar
Hur går det för dig Jagutandig?
Hur mår du?
Tack för att du frågar. Jag mår faktiskt bra. Det blev så tydligt att vi inte ska vara tillsammans. Plötsligt försvann både hoppet och min önskan om att det skulle funka. Det blev plötsligt lättare att andas och gå vidare.
Men sorgen kommer nog att följa mig genom livet.
2 gillningar