För 16 månader sen blev jag anklagad för otrohet. Något jag inte varit. Hon har inte framlagt ett enda bevis,bördan ligger ju på henne att visa,men såklart det inte finns bevis då jag inte varit otrogen.
Detta gnager hos mig som fan såklart. Vi har ett barn ihop (förskola) som tvingas genomgå varannan vecka livet. Vi pratar aldrig om det som hänt,en gång för nåt år sen grälade vi och då sa hon jag “försökt” vara otrogen. Barnet är skrivet hos mig efter utredning.
Ja ni hör,vad är detta för skit hon kom med!!??
Hon kör på sitt race,flyttat och bor 40 min i bil från förskolan. Vi bor på landet allihopa och här finns lägenhet ledig. Hon nappar inte på att flytta hit,jag kan förstå men vad är bäst för barnet!?
Gångavstånd till fsk och senare skola,gångavstånd till oss föräldrar.
Själv vill jag inte bo i denna håla,själv vill jag inte jobba skift MEN jag gör allt för mitt barn. JAG skulle aldrig bo så långt ifrån mitt barn,JAG skulle aldrig välja att jobba natt som hon gör om jag hade ett barn på fsk. Finns inget nattis så hon måste lämna hos sina föräldrar som har en historia av alkohol. De jobbar dessutom heltid bägge två. Barnet har alltså 3 olika ställen som sitt hem. Är det bra?
Jag har anpassat mitt liv för mitt barn,varför anpassar inte hon sitt liv efter barnet!?
Är naturligtvis inte en perfekt pappa men jag försöker åtminstonde…
Hej!
Jag läste i en annan tråd du startat. Barnets mamma har uppenbarligen inte samma värderingar som du, verkar inte heller vilja styra upp sitt liv utifrån att hon nu har ett barn. Försök att inte lägga energi på alla hennes dåliga val, för det kommer att bli ännu fler, och tyvärr inget man kan göra åt.
Försök att bygga upp ditt eget liv och din vardag utifrån dina värderingar. Du är superviktig för ditt barn! Och du verkar ha goda, sunda värderingar. Håll fast i det. En period nu kommer hon väl att ha hand om sitt barn, men det är inte säkert att det håller hela uppväxten. Jag försöker tänka att jag är 100% föräldrar även om barnen inte är hos mig alltid. Med det sagt inte täcka upp för den andre förälder , men att jag ändå har en slags beredskap, och skapar undan för undan möjligheter i min vardag att barnen ska kunna vara med mig hur mycket som helst. Mina barn är stora så det är en helt annan sits, men i alla fall.
Det jag saknar ibland är någon att resonera med. Men fick tipset om familjerådgivningen. Jag trodde att man bara gick dit som föräldrapar, men så är det inte alls. Man kan gå dit som ensam förälder för att få någon vettig att prata med om föräldraskapet. Jag har gått ensam, och det var super! Fick pepp och energi! Bekräftelse i hur jag tänker och hjälp att dra gränser mot den andre föräldern.
Tack!
Ska verkligen kolla familjerådgivning. Behöver med någon att bolla med. Tänker jag rätt,agerar jag rätt osv.
Ang. Exet. Mkt snart börjar sonen att kunna kommunicera och då även berätta hur han känner,kanske blir jag lugnare då. Tycker det är så supersvårt att till 100% lita på mitt ex när hon har vårt barn,har hänt att hon lämnat sonen hos sina föräldrar när han varit sjuk och medicinerats och åkt o jobbat eller till och med åkt och festat.
VET att jag inte kan eller ska blanda mig in i hennes barnveckan och tror många likt mig har svårt att lita på den andre.
Jag kämpar mkt för att ge sonen en bra vecka på min vecka MEN det är ju “bara” 50%…
