Hej
Jag vet hur illa det här låter men jag kan inte hjälpa mig. Jag blev lämnad efter ett 10 år förhållande, det var för två årsedan. Idag har jag äntligen kunnat bli fri från smärtan av seperationen och mår bra. Har levt singel och aldrig känt att kag klickat med mågon eööer ens dejtat mågon efter det här.
En ute kväll för ett par veckor sen så fick jag uppleva “kärlek vid första ögonkastet”. Har inte känt så på 12 år. Jag kände direkt ett klick, kan inte förklara men hans utstrålning och allt var bara som en käftsmäll för mig. Vi pratade under kvällen och han förstod att jag var uppvaktande mot honom och han avvisade mig och berättade att han hade sambo och barn. Han var ute med sina vänner och har inget syfte till något annat.
Jag vet att det här var illa från min sida men menade på att vänner kan man aldrig ha för lite av.
Han frågade efter mitt nummer och jag gav det.
Senare på natten hörde han av sig. Men jag svarade inte.
Dagen efter hörde han av sig igen men jag svarade inte då heller. Tänkte mer, nej det var onykterheten som var framme igår. Var ju aldrig intresseraf av att bli hans vän… Han letade sen upp mig och skrev även på messenger. Till slut svarade jag han och bad om ursäkt för lördagen för jag hade vart så på.
Han tyckte själv bara att de var smikrande och att jag är singel, så klart man då raggar.
Han bröjade skriva flörtigt och vill gärna träffa mig. Vi började skriva massor upp mot 60 meddelanden om dagen i veckor. Men han är ute efter att vi skulle ha en fysisk relation.
Jag frågade honom vad är de som gör att han vill ta de här steget? Vad är de han saknar i sin relation. Svaret blev egentligen ingenting…
Fan att han inte är singel. Jag skulle kunna få känslor för honom. Hur kan en man vilja gå så långt utan att själv tänka att känslor kan bli inblandade? Han kommer aldrig kunna få känslor för mig? Jag vill ha honom men inte jara fysiskt. Vill träffa han, men killar är så va? Känner han reda så nu kommer det inte förändras? Jag skäms att jag skriver det här och jag är så egoistisk. Men jag kan inte sluta tänka på honom.
Han har sambo o barn. Ett: Vill du verkligen riskera att orsaka en familj samma smärta du själv upplevt? Och två: Vill du gå in i något - vad det än må vara - med någon som är beredd att se sig om efter andra och agera på det när tillfälle ges?
Ja.
Många killar älskar att göra “erövringar”.
Inled ingenting med honom, inte innan han separerat från sin nuvarande.
Nästa fråga, vill du ha en partner som är beredd att gå bakom ryggen på sin nuvarande? Han kanske tror att du är en lättfotad förförerska som bara är ute efter ligg.
Tack för era svar! Så sant det ni skriver. Hade jag vart min egna vän och gett mig själv råd. Hade dom vart detsamma. Men snälla hjälp mig släcka alla tankar som kommer upp. Tänk om det stämmer de han skriver, att han aldrig gjort så här tidigare. Att han kanske känner något mer med tiden och att det faktiskt kan bli vi och vi lever lyckliga i alla våra dagar… fyfan kände hur illa de blev själv så överdrev slutet där.
För även om han nu säger sig vilja mer (dvs sex IRL) så är det här textandet/sextandet troligen alldeles tillräckligt för honom som krydda i vardagen.
Det här är inget annat än meningslöst flörtande som han troligen kan ursäkta sig själv med är halvokej. För i samma onyktra tillstånd som du den kvällen så lyckades han ända hålla huvudet kallt och avstyra. Han kunde ändå inte motstå att få lite spänning i tillvaron och det här textandet känns safe för honom.
Sluta nedlåta dig till att vara den här sortens tidsfördriv och förströelse för en upptagen man
Ja han har velat träffas vid flera tillfällen men jag säger nej. Vi bor en min i från varandra. Men ja jag blev nog bara ett lätt byte i hans ögon. Fasen så man blir när man själv kände att de fanns potential. Tills deb här sörjan blev.
Tack för era svar! Hade aldrig vågat ta upp det här med mina nära. Så de säger väl rätt mycket. Ska slänga iväg ett sms till honom. Sen ta en riktig funderare på hur jag själv kunde ändå gå så långt som jag gjorde. Har alltid varit motastsen till det här så är besviken på mig själv.
Kan du inte vända det här till något bra? Nämligen att potentialen inte handlar om den här särskilde snubben, utan om dig själv.
Du beskriver att du har varit med om en smärtsam separation och hur du tidigare inte har klickat med någon sedan din förra relation. Och att det här blev som en käftsmäll.
Men kanske är det snarare ett uppvaknande som tyder på att du faktiskt har läkt så pass att du kan börja se dig om efter en ny, bra relation.
Det är alltså DU som har potentialen att skapa något nytt. Att inleda något förbjudet och sunkigt med en upptagen familjefar har aldrig någon potential alls. Se honom bara som en väckarklocka! En symbol för att du har återfått din energi. En påminnelse om att du kan känna starka känslor igen och att nya upplevelser väntar runt hörnet.
Sen avslutar du den här lilla historien innan den orsakar en massa olycka och riktar din återvunna drivkraft mot personer där det finns äkta potential att bygga upp något.
Lätt hänt.
Det viktiga är att inte ge efter utan att du står upp för dig själv.
Jag har både varit otrogen som gift och som skild haft ihop det med en gift kollega. Inget jag rekommenderar, tvärtom, avråder å det bestämdaste utifrån egen erfarenhet.
Nu är det skickat och blockat! Tack snälla för era inlägg. Känner mig lättad och ska vända det här till något bra. Se min egen värdighet och att en dag kommer jag finna den rätta.
Det var exakt min tanke när jag läste ditt inlägg! Ett krogragg kan ju absolut ha all potential i världen, men nog behövs det mer än så för att veta om det kan bli något mer! Det här var första gången du kände något, och det betyder att det kan hända igen! Strunta i den här snubben!
Tack snälla för alla era inlägg! Herregud vad glad jag blev att jag faktiskt skrev. Att få ett uppvaknade och vända det till något annat. Nu fortsätter resan framåt och är så spänd på vad livet har att erbjuda. Precis som tidigare skrev, vad sjutton ska jag med en trött upptagen småbarns far. Hur tänkte jag där? Vill fortsätta utvecklas och lära mig vad jag behöver i mitt liv… det blev en chock att uppleva känslan av intresse till någon efter 12 år. Men inte fasen ska jag linda in mig i en stökig sörja. Där jag även förminskar mina egna värderingar och självrespekt.
Tänk att två år har gått sen jag separerade, men det är nu livet börjar blomstra. Allt kommer bli bra och äntligen är jag i en tid där jag mår bra och är så tacksam över allt jag faktiskt har i livet.
Hoppas alla får en härlig lördagskväll!
Och till dig som fortfarande sörjer, jag lovar dig att det blir bättre. Jag trode livet tog slut för två årsedan och att jag aldrig skulle känna genuin glädje. Men den kom till slut och här är jag nu.
Som tidigare skrivits, se det som ett kvitto på att du kommit vidare.
Det är fantastiskt när det säger “klick”. Det gjorde det för mig när jag träffade H för första gången. Vi var båda gifta men så skilde jag mig. Då lade hon an på mig och berättade hur eländigt hon hade det. Jag trodde verkligen det var ömsesidigt, ödet, att det skulle bli vi men hon var bara ute efter ett äventyr vid sidan om.
Attraktion kan man känna men hur varaktig och hur seriös den är kan skifta och ses olika av kontrahenterna.
