Hej!
Jag har under nästan ett års tid gått med tankarna att jag vill lämna min man. Vi har varit tillsammans 20 år i år och gifta i 17. Två döttrar 13,16.
Jag har hintat och tagit upp att vi inte har det bra, jag är inte lycklig.
Han är extremt dålig på att handskas med pengar, är extremt kontrollerande på mig och jag känner mig bara kvävd. Jag har bestämt mig för att ta hand om mig själv och mina egna pengar nu.
Jag försöker att säga det till honom utan att starta bråk. (Han är inte rolig när han blir arg, det flyger grejer, han tar fram spriten)
Jag vet inte hur jag ska få honom att fatta. Jag säger att han måste börja tänka på att vi inte ska bo ihop. Jag är trött på att bli bestämd över.
Jag är så otroligt glad över att mina föräldrar och min familj stöttar mig i det här och förstår mig och förstår varför. Jag har kämpat länge nog.
Jag känner bara att det är svårt att få honom att förstå. Han vägrar inse. Ena stunden blir han arg och nästa låtsas han som att vi inte har ens pratat om det, fjäskar och försöker få mig att ändra sig.
Det här blev mest svammel. Men det är så fullt i huvudet av tankar.
Jag har blivit kär i en bostadsrätt som jag vill ha men innan jag kan köpa något måste vi ju båda skriva på skilsmässopapper och göra bodelningen så jag förstår att jag inte borde hoppas men jag har kommit så långt i tanken att jag bara vill flytta nu.
En sista fundering… Är det försent att träffa någon ny vid 39 års ålder ? Jag vill vara själv ett tag men undrar ju lite om man kommer behöva vara det för alltid… tror att jag är medelattraktiv. Har ett fint ansikte. Gillar skönhet, men är inte jättesmal.
Hur som helst så är jag hellre själv än med honom
Glöm att du kommer att gå honom att förstå.
Det skulle vara ett mirakel om han kommer att gå med på skilsmässa.
Nej, ni måste inte båda skriva på skilsmässopapperna. Du kan skicka in ansökan själv. Eftersom ni har barn under 16 år måste ni ha 6 månaders betänketid och samma tidsrymd om det bara en som ansöker om skilsmässa så det är bara att skriva på och skicka in papperna.
Nej, det är inte för sent att träffa en ny om du nu vill fortsätta att komplicera ditt liv med män.
När du tagit beslutet, så kan du själv ansöka om skilsmässa, den andra behöver inte samarbeta, men de kan bli jobbigare.
Finns det en tredje part som kan hjälpa få denna man att inse det är slut och dags att gå vidare så att han kan samarbeta?
Sen så är de gott om tid att träffa någon ny vid 40. En får bara definiera hur de ska gå till.
Kan du och barnen bo hos släkten din, under tiden du hanterar skilsmässa, om du ansöker om skilsmässa på egen hand ?
Jurist kan du leta efter redan nu, för bodelningen.
Det är inte försent!
Det finns alla sorters människor som gillar alla sorters människor så kroppsform spelar ingen roll. Det skadar inte att motionera ändå för hälsans skull och så mår man psykiskt bättre också!
Du frågar inte om min åsikt men jag vill även inflika att om din partner är en missbrukare och har synpunkter på att du vill sköta dina egna pengar gör du rätt i att lämna honom snarast. Fundera inte på vad han säger utan tänk på vad han gör: Super han? Slåss han? Dumpa fanskapet och titta aldrig tillbaka.
Det är inte för sent att hitta någon ny! Det är många som skiljer sig så det finns många singlar i den åldern, många har lärt sig något av sina misstag i livet, säkert även du, som gör att förutsättningarna faktiskt blir bättre nästa gång.
Jag hade samma när jag separerade att det inte gick fram ordentligt. Men du har en fördel, du är gift. Du kan beställa hem papper för att skriva på om skilsmässa och lägga fram för honom. Tydligare än så kan det knappast bli. Jag var bara sambo (sedan 24 år). Mitt x fattade inte på riktigt förrän jag började dejta…
Bouppteckning och bodelning tar längre tid, särskilt om han inte samarbetar.
Detta kanske kan låta lite hårt, men jag är lite inne på det @Splitter skriver…
Har du varit tydlig i vad du säger? Hur du säger det? Har du använt orden separation, skilsmässa…?
Anledningen till mina frågor är ett par saker du skriver i din inledande post.
Du har gått med tankarna i nästan ett år (få människor är tankeläsare…)
du har ”hintat” (alla är inte duktiga på att ta ”hintar”, läsa av ”känslor”)
du har sagt att ni inte har det bra, att du inte är lycklig (att man inte har det bra, eller mår bra i en relation är givetvis inte bra – men alla kanske inte direkt tänker ”skilsmässa”).
Du har sagt till din make att han ska börja tänka på att ni inte ska bo ihop…
Jag förstår givetvis att det är tufft, och att det kan vara än tuffare om du känner dig kontrollerad, om din make har svårt att tygla sitt humör och det leder till ”saker flyger och spriten kommer fram”.
Men jag tror att det måste bli lite tydligare…annars så är nog risken att det blir mycket ”tänkande”, tassande, och mycket fram och tillbaka känslomässigt (främst hos din make).
Restenavlivet ger ett bra tips, i att få det tydligare, skriv ut pappren och börja fyll i…
En får bara definiera hur de ska gå till.