Obegripligt för mig hur man som förälder inte kan ha någon förmåga att sätta sig in i de egna barnens perspektiv… vilken röv han är (och mitt eget ex som också alltid ser efter sin egen status först)!
Jag hyser en egen (icke uttalad!) längtan efter att barnen en dag skulle byta till mitt namn, för att manifestera vem som är den enda viktiga föräldern och vilka som utgör den verkliga familjen… men som sagt, jag andas inte ens om detta till någon förutom här. Men jag kan ibland fantisera om reaktionen hos den andra sidan om det skulle ske… den andra sidan = exmakens familj o umgänge som är så omhuldande om den stackars mannen, och aldrig kritiserar ens de mest världsfrånvända prioriteringar som denne man hänger sig åt - på barnens bekostnad.
Inte säker på att det var riktat mot dig, barnen bor hos dig och då skickar de kortet dit. Det är väl bristen på omdöme, respekt och ganska stort ego som genomsyrar hela berättelse. Varför förvänta sig mer nu?
Mitt ex och hans nya skickade ett “save the date” kort hit ca lite mer än 1.5 år efter vi fick veta att han ville skiljas och flyttade. Sonen eldade upp det i öppna spisen.
Mitt ex lägger ju även upp massa långa rim och gulliga texter på social medier om sin finaste bästa nya fru. Dottern kallar det cheezy och tycker han är patetisk.
Men jag ser att hon tar illa upp på hennes ansiktsuttryck.
Har ni sett programmet där paret Strömstedt gör intervjuer med andra (lyckliga) par? Ett fint program på många sätt men en del i programmet har gjort mig så förbannad och det är när de sitter och har ett samtal med en psykolog och blandar in sig själva. Då brukar de uttrycka hur lyckliga de är som funnit varann och uttrycka tacksamhet över att de fått ÖVA på kärlek i sina tidigare relationer. Undrar hur det känns för tidigare partners och för alla barn de sammanlagt har? Jag tycker det är okänsligt och lite typiskt för nykära. Den bristande empatin, inlevelseförmågan och totala självupptagenheten.
De få textraderna innehåller så mycket ”grisigheter” när man skickar dom till sina barn och indirekt deras mor. Han förnedrar inte bara sina egna barn utan även deras älskade mamma. Tror inte man kan visa på ett bättre sätt att hans nya lag är ett vinnande lag och ni (du och barnen) tillhör förlorarna. Man får en känsla av att det är två fjortonåringar som gift sig.
Hur man än vänder och vrider så är ju det deras egen pappa som gör så och det är klart att det känns och de får känslan av att bli bortvalda gång efter annan.
Igenkänning här. Mitt ex håller på av och till med kvinnan, som han lämnade familjen för. Jag hoppas hela tiden att de ska bli nykära igen och flytta i hop en gång till, för då får jag och barnen vara i fred. Det är så lugnt och skönt när han är upptagen av henne!
Hej forumvänner!
Det drar ihop sig, till julfirandet. Årets höjdpunkt, eller inte. Jag fick ett sjukt otrevligt mejl i ämnet från Gråtis för någon vecka sedan. Han vill väldigt gärna bestämma saker, och våra barn är numera så stora att de får bestämma själva var de vill tillbringa julafton/nyårsafton. Tycker jag. Inte han.
Ska erkänna att det stack till i magtrakten när jag läste mejlet, men såna mejl deletas direkt numera, och jag svarade inte. Undrar om det inte hänt något grälaktigt hemma hos honom och nya frun, och så kände han att han testar att ta ut det på gamla frun, hon som alltid tog det i 23 år. Aldrig aldrig igen…
Båda barnen har valt att hänga med mig på julfirande. Tacksam.
Livet numera. Känner mig sannerligen som en överlevare. Jag har börjat drömma om saker igen. Har ettårsplan, tvåårsplan och treårsplan för livet. Så långt framåt vågar jag planera och då ingår stort, smått, ny tjänst på jobbet och resor till ställen jag vill se. Och med utgångspunkt från MIG i första hand och inte från nåt ”vi”.
Cliff är fortfarande med mig. Vår relation utvecklas, men bonusfamiljen utmanar. Jag har bestämt att när den drabbar mig (tänk kränkning mot ny styvmor som vi bestämt att vi hatar) så markerar jag genom att säga att detta är inte OK för mig. Ibland åker jag hem till mig också. Tar det inte! I övrigt är jag den där besvärliga tanten som säger precis vad hon tänker. Och det tänker jag inte sluta med!
Shit pommes frites. Det har gått fyra år sedan Kraschen! Hur fort gick det inte!
För er som just ofrivilligt joinat vårt community. Välkommen, allt kommer bli bättre. Jag lovar det. Så blev det för mig.
Mitt X (aka Gråtis) är fortfarande svinens svin. Jag vänder konsekvent andra kinden till och önskar honom tyst dit pepparn växer! Alla hans dåliga beslut kan han få stå till svars för själv. Han har gift om sig. Jag önskar att få säga tack till den nya frun, för numera är han 100 procent hennes problem. Oavsett vad han har för behov av att spy ur sig, tycka, tänka. Talk to your wife…
Heja dig @Caro !
Hoppas du har firat, det gjorde jag på min årsdag som ännu bara är en. Jag instämmer, det har gått fort och man mår ju bättre så småningom. Det fattar man ju inte i början.
Haha! Åh, det är inget särskilt nytt för idag. Mer ett konsekvent dåligt beteende mot våra barn. Just nu har han nog en bra period med nya frun, för han har lämnat mig ifred ett tag.
Istället ägnar han sig åt att hej vilt boka på och av umgänge med barnen. Oftast blir det inget. Erbjuder sig ofta att skjutsa dem, och det är ju vänligt, om det inte vore för att han då har anledning att hänga utanför min dörr mycket oftare än vad jag känner mig bekväm med. Känns som att han kollar upp mig. Han har synpunkter och frågor om ”gubben” (med det menar han Cliff, som han är sjukt nyfiken på och aldrig har träffat), som han tar med barnen. Han försöker skrämma upp barnen genom att skicka selfies från olika vårdbesök, utan kommentar, för att de ska bli oroliga och höra av sig.
Jag är jätteglad över att inte längre vara en del av hans liv. Fattar inte hur jag stod ut med honom i 22 år. Hur kunde jag inte se vad han var för en?
@Caro
Vad fan är det för fel på folk?!?
Svarar dina underbaringar el struntar de i hans nödrop?
@Trassel har en vän som alltid gör så. Kort på skylten till akutmottagningen och inget mer.
Händer säkert en gång i månaden.
Har slutat fråga vad som hänt, om jag kan göra ngt?
Fattar inte vrf man vill ropa ”Vargen kommer” i onödan?!
De svarar pliktskyldigast, än så länge. Men de tycker att han är supertöntig.
Tydligen är han även en flitig postare även på sociala medier. Vad vet jag, jag har blockerat honom. Jag har undrat i några år nu om han någonsin passerade tonåren i mognad!
När jag känner mig förstående och humanistisk tänker jag att det måste finnas ett underliggande behov som personen inte kan hantera och att postandet är ett uttryck för detta. Men jag måste erkänna att jag oftare bara tänker att det är ett omoget fjanteri.
Insiktsfulla ungdomar. Egentligen är det ju inte bara töntigt, utan det ligger ju ett litet mått av känslomässig utpressning i det hela också, tycker jag.
Mina barn svarar inte alltid när de ser att pappan ringer. Sonen konstaterade för ca två veckor sedan att pappa hade ringt medan han satt upptagen i telefon. Så jag sa att han fick väl ringa upp honom. Nää tyckte sonen han sa att han brukade ignorera medvetet när pappa ringer så nu missade han det .
Och det här med sociala medier är mitt ex också ganska flitig med har jag förstått. Har också blockat så ser inte själv men dottern brukar kommentera de ggr ngt stör henne. Nu för nån dag sedan sa hon att pappa var töntig då han skrivit “Kids 4+1” i sin insta bio. Vem fan skriver kids tyckte hon, sen att varför skriver han +1 han ser väl ändå det som sin egen unge…
Jag tror att hon innerst är så ledsen och tar illa upp då hon för nån vecka frågat om de inte ska träffas snart varpå han tyckte det vore jättekul om hon kom på hennes syskonbarns kalas i slutet av februari.
Hon kommer inte gå pga att de är där, det kommer bara kännas tillgjort när pappa är glad och allt ser så bra ut utåt, för han vill ju inte träffa henne.
som ännu bara är en. Jag instämmer, det har gått fort och man mår ju bättre så småningom. Det fattar man ju inte i början.
!!!
.