@Carola, nu är det ett år sedan han sa till.
Du fattade instinktivt att det var lilltjejen.
Vilket också visat sig.
Låt nu den lönnfeta dörrslusken, som (precis som jag skrev ifjol) inte tar ansvar känna av en vuxen kvinnas beslutsamhet!
Fastna för tusan inte i något fjortisträsk av rysliga tankar och kärleksångest.
Han var kanske värd det i sin ungdom?
Men har vuxit upp till en barnslig man.
Han är inget att ha, dela upp era liv och gå vidare.
Följ kloka Noomis råd!
Tack ja nu åkeg djävulshornen ut . Äckel gubbe… och hon då vad kan hon är hos honom ?? En lönnfet gubbe … som sonen sa… hon ör väl itd efter pengar och lyxliv. Det finns båt hus badtunna osv… hon bor hos sin mamma fortfarande
Heja heja!
Tack… det är en tuff resa .med extremt må gå känslor… och huvudet snurrar… jag är arg sårad besviken förråd… ledsen ångestfylld k e blandad kompott… . Känns helt overkligt… men jag lägger undan alla känslor… jag beställde hem person bevis igår… och har skrivit ut skillsmässopapper… det blir i form av en anmälan… efteftersom han inte pratar med mig så är det svårt att få underskrift . Så jag skickar in ändå… jag har kontaktat mäklare för värdering av huset . Så nu är bollen i rullning… jag är så glad och tacksam för alla er som är så kloka och peppar och stärker… när man är på gränsen till att ge upp… kram till er
Det jag inte riktigt fattar är hur någon, bara på någon vecka, kan totalt släppa sin relation och gå in i en ny relation. Att ha noll empati med sin tidigare relation och alla den tid man hade tillsammans. Höre om en kvinna som lämnade sin man och två barn och bytte relationsstatus till den nya på en vecka efter 10 år tillsammans!
Är detta en viss personlighetstyp som är mer benägen att göra så än andra??
Det verkar som att det är någon slags spärr som kickar in för dem på något sätt?
Min man lämnade mig helt plötsligt över telefon efter 16 år ihop, varav 7 år som gifta, han hamnade i säng med en gemensam vän till oss och efter det var jag tydligen inte värd ens att se i ögonen.
Tiden som följde var horribel, han ömsom sa att han älskade mig och ångrade allt, vi hade sex och han sa att jag var hans stora kärlek, för att i nästa sekund håna mig, sa att han ville jag skulle hata honom, ljög för mig och sa att jag var psykiskt sjuk och förföljde honom när jag ville ha sanningen, han ljög fram tills att jag kom på dem i vårt hus, i vår säng. Då blev han iskall och hånfull, aldrig sett någon titta på mig med så mkt hat, han tyckte jag störde och ville bara ha mig därifrån. Efter 16 år blev jag utkastad som skräp, fick inte ens bo i vårt gemensamma hus då hon var där (han tog min nyckel) utan fick sova på en kompis soffa.
Han var aldrig ärlig ens i slutet, men hon la ut mkt på Facebook, där dom bla firade 1 år, bara det att deras “dag” då var flera månader innan vi ens skilde oss
Så ja, jag vet inte, är det en viss typ av människa som gör såhär? Eller kan vi alla hamna där?
Det har gått ett år för mig nu, och visst är det bättre på alla sätt och vis, sorgen finns kvar som en tagg i hjärtat, och ibland dippar jag, även om det inte alls är i närheten så illa som förra året
Så även om det inte känns så i början, så tar man sig igenom det, och sakta men säkert blir det lättare 
Lita inte på något han säger just nu, jag vet att det låter hårt, men försök sätta dig själv i främsta rummet och låt honom inte köra över dig, tyvärr är risken att han kommer göra det annars om du försöker vara snäll (jag lärde mig den hårda vägen)
Man kan nog finna lite tröst i att väldigt många som tar steget fullt ut och fullföljer nånting som de vet är moraliskt förkastligt verkar hamna i det där tillståndet.
Dom vet att dom sårat, svikit både sig själv och sin familj och betett sig som jävla as men orkar och vill framförallt inte känna konsekvenserna. Det blir lite “fuck it” mentalitet över det hela.
Allt är ute, alla mina vänner, svärföräldrar och arbetskompisar m fl vet hur jag betett mig. Alla vet vilken hund jag är… Fuck them! Jag bryr mig inte…
Det är i det här läget det brukar strömma ut väldigt obehagliga sanningar ur deras trutar. De har inget att dölja längre och man blir föremål för det förakt dom känner för sig själv innerst inne.
Allt är liksom över och dom vet att det aldrig kommer att gå reparera igen och just då i det läget bryr dom sig inte ett jäkla dugg…
Som en annan person eller en person som visar sitt sanna jag?
Precis så, förakt!
De var det mitt x kände mot mig när hon väl släppte bomben. Jag fattade inte var ifrån det kom ifrån. Blev helt chockad. Varför började hon plötsligt förakta mig, tänkte jag.
Jag tror de finns två typer.
Personen har blivit tokkär i den nya och är så inne i den att hen bara skiter i konsekvenserna, alt. att de inte kan se alla konsekvenser. Lite de här kärlek vid första ögonkastet. Känslorna för x försvinner då helt och de vill till den nya så fort som möjligt.
att precis som du säger att personen vet vad de har gjort och vill inte stå för konsekvenserna. Att de vill bara så fort som möjligt lämna den plats som de befinner sig på. För att dom på den platsen känner ett väldigt stort obehag. De blir påminda om vad de har gjort hela tiden och de försöker då lägga skulden på x. Ex. du har aldrig förstått mig osv.
Ja men precis!
Helt oemottagliga för någon som helst logik och sympati. Gränsen är korsad och dom vill för allt i världen inte stanna och se förödelsen dom skapat.
Idag så här 1,5 år efteråt kan jag sörja att hon avslutade det så ruttet och fegt.
Jag kommer aldrig att respektera henne igen. Vi kommer aldrig att få något som ens påminner om en vänskaplig relation. Jag vill inte ha med henne att göra överhuvudtaget. Jag skulle inte ens sörja om hon dog.
Allt hon lämnat mig med är ett förakt. Usch… När ska det egentligen släppa?
Allt hade kunnat vara så annorlunda om hon avslutat det på ett vuxet och respektfullt sätt.
Raderat…
Precis så ja! De har gått så långt så de vet att de fuckat upp det för gott på alla sätt och vis. Och orkar sedan inte med konsekvenserna av deras handlande, och när de ser sitt ex så påminns de ju såklart hela tiden av vad de gjort och hur de påverkat någon de (tidigare iaf) älskat.
Mitt ex började haspla ur sig massa skit, ju mer illa han gjorde mig och ju fler lögner han omgav sig med, desto längre blev tiden han varit olycklig med mig (rätt spännande att följa) i början var det nån månad, sen ett halvår, ett år, och på slutet när allt kom fram (trots hans försök att dölja det) så hade han plötsligt varit olycklig i över 4 år. Att han inte såg/hörde det själv är ju ironiskt haha
Men jag antar att de helt enkelt inte vill/orkar
Men gud ja vad jag önskar att han lämnat mig med respekt och ett bra avslut, jag vill så gärna kunna släppa känslorna av förakt och ibland även hat, som jag har mot honom. Jag hade gjort allt för att vi skulle fått en bra relation på sikt. Men jag kommer aldrig förlåta eller glömma det han gjort, och jag hatar det, hatar honom för att han gjort mig till någon jag inte vill vara.
Undrar om de någonsin släpper eller om man får leva med det? Den tanken är deprimerande minst sagt 
Ja ni . Nu har jag hamnat i stridsläge… jag har lämnat in skillsmässopapper . Jag har betalat avgiften hos domstolen och jag har kontaktat mäklare och jurist. För nu vill jag ha ett avslut… jag vill släppa nu och gå vidare och få va lycklig… för vet ni… Vi är så värda att få va lyckliga … och vi får ta för oss och fixa det själva när man inte får något gehör… jag vill kunna älska igen… och må bra… svårt när allt hänger över en som ett tungt täcke…
Ja min man som snart blir min ex man… ligger med en 23 åring… och det gör jävligt ont… men som sagt inget jag kan göra något åt… jag har barnen hos mig nästan hela tiden . Det blir min vinst… han kan gå runt i huset med sin 23 åring och tycka allt är toppen… för när han börjar vakna och tänka till så kommer han inse allt han förlorat så mycket och då är det försent…
Nu tänker jag vända blad… han är inte värd mina tårar och min ångest… nu ska jag räta på ryggen och ta tag i allt praktiskt så jag kan få leva igen… stor kram till er alla underbara… … känner att vi alla skulle ses och bara krama om varandra för vi är så starka 
ikke bli forundret om din snart eksmann sitter med skjegget i postkassa om noen (få) år. Han er sikkert fryktelig spennende for en 23-åring akkurat nå, men når aldersforskjellen gjør seg gjeldende er han nok ikke så attraktiv lenger. Dette ser man igjen og igjen.
Nå har du en god plan videre, hold deg til den!
Klemmer 
Tack 
Vindrutan e större än backspegeln 
Hur ska jag kunna glömma och inte tänka på dom?? Han och hon … i mitt hus han 46 hon 23… hon han var otrogen med. . Hon som tog över mitt liv… jag blir knäpp över det här…
Jag förstår det, jag förstår även att det måste vara oerhört svårt att acceptera.
Samtidigt, så måste du öppna ögonen och verkligen ta in hur han betett sig, hur han har agerat och hur han har behandlat dig.
Ett råd som ofta ges och som även jag har gett många gånger och det är.
Om det var din syster eller din bästa vän som var i din situation. Vad hade du sagt till den personen?
Du är som alla andra här inne värd en person som ser dig, uppskattar dig och älskar dig för den personen som är du.
Titta även på allt du har åstadkommit under den tiden som förflutit, de val som du har tvingats till pga av en annan persons handlingar.
Jag vet att det känns svårt att glömma nu, svårt att inte fastna i, men som allt annat så är det tid vi behöver. Vi behöver bearbeta, sörja, bli arga. Allt ingår i processen och den väg som du tvingats att börja vandra.
Men läs dina inlägg, läs tillbaka och se styrkan som finns i inläggen.
Han är inte värd dina tankar men problemet är att vi är styrda av känslor, känslor och logik följs inte alltid åt.
Ta hand om dig
Det e svårt! Tro mig jag vet.
Men jag tror inte att 23 årig tjej kommer välja att stanna med en karl som en dubbelt så gammal som hon själv. Slutar med att hon kommer att se honom som ”gubbe” och lämna honom för en annan yngre.
Först då kommer han inse vad han gjort och vad han förlorat!
Det e vad jag tror.
23 åriga tjejer kallar mig för gubbe å jag e 36…
Tack… ja jag tycker det är riktigt konstigt och det gör våra barn med. De väljer att inte vara hos honom så ofta
Tack du har rätt… han är inte värd mina tankar …