Jag vet inte varför denna unga kvinna beter som hon gör, för hon är uppenbarligen inte intresserad. Att säga “vem vet vad som skulle kunna hända i nästa liv” är ju faktiskt bara en vacker omformulering av “jag vill absolut inte ha dig i detta liv!”
Hade hon velat ha dig hade hon agerat på det. Nu försöker hon omformulera för att ändå ha kvar dig lite på kroken. Kanske behöver hon bekräftelse. Eller så har hon helt enkelt inte förmågan att ta avstånd på ett tydligt sätt i rädsla av att såra dig.
Men för egen del verkar du ha lite bitterhet mot din fru. Troligen spär du på den bitterheten för att rättfärdiga ditt intresse för en yngre kvinna, men det är ett rätt omoget sätt att hantera en situation. Men så länge du själv inte hanterar problemen i er relation på ett vettigare sätt är du heller inte i position att kasta första stenen på henne och hennes sätt att hantera relationen. Och att exempelvis klandra henne för att hon inte vill gå klädd som du vill att hon ska gå klädd känns rätt småsint. Låt henne få ha friheten att bestämma över hur hon känner sig bekväm så kanske hon också kommer att kunna känna sig mer bekväm med dig.
Och det där med sex. Min erfarenhet är att sexlusten kan gå upp och ned i perioder, vilket är helt normalt. I bra relationer brukar jag personligen inte ha problem med att känna sexlust, utan bristande lust under längre tider brukar bero på att något inte är bra. Och då behöver detta “något” fixas.
Har ni verkligen någon gång suttit ned och pratat? Kring hur ni mår och vad ni behöver?
Min fru ? Låta henne bestämma . Låt mig små le. Hon tar allt för sig och gör precis som hon vill . Hon är självständig och skinn på näsan…
Men det där med kommunikation är a och o…
Men alltså , vi har haft det ok ända tills jag upptäckte vad jag saknar, sättet, personligheten…
Nu är det ju inte aktuellt med ’henne’ som sagt . Jag är för gammal anser ju jag ( mä).
Men det är ju personligheten jag saknar … äsch kan inte förklara …
Men du vet ju just ingenting om hennes “personlighet”, annat än ett mkt ytligt kramande och flörtande där du sen själv har tråcklat in dig i diverse egna fantasier, drömmerier och önsketänkande
Den sortens “personlighet” kan nog majoriteten människor visa upp i ett sånt ytligt icke-läge som ni två har haft. Det finns ju exakt ingenting som säger att det hon visat dig i den där kontakten och som du hals över huvud tolkar som hennes personlighet/inre kärna öht är hennes riktiga personlighet i en seriös relation över tid.
Detta tror jag är mer yttrande av dåligt självförtroende eller liknande, behovet av att klaga på människor. Lyckliga och nöjda människor har inte det behovet. Dock är det fritt att ha en åsikt, men det är skillnad på att klaga på andra och t ex inte själv vilja klä sig på ett visst sätt.
Jag tror det vore jättebra för er att gå på familjerådgivning så att ni ”når varandra” på ett annat sätt.
Jag tror vi kvinnor får och har mer lust när vi känner känslomässig närhet. Män funkar inte sällan tvärtom, de känner närhet av att ha (haft) sex. Jag är därför inte säker på att din slutsats om rädsla för skilsmässa är korrekt. Kanske pratade ni mer o på djupet på ett annat sätt? Kanske kände hon sig mer sedd av dig och därmed mer nära?
Om du inte är motiverad (o ev inte hon heller) så är det väl bättre att separera.
Du skrev något om ”mansgrejer”? Vad menar du med det?
Det låter jättekonstigt om hon inte vill klä modernt och snyggt….? Men det beror ju på vad man menar med det, är det kort, tight och urringat så kan det ibland bli patetiskt, men det är väl inte bara det som avses? Det går ju att klä sig snyggt o modernt på många sätt.
Att inte ha lust beror väldigt mycket på partnern man lever med. Det är ju väldigt få människor som är asexuella.
Ja Lisa. Jag tvingar inte frun på nånting ( inte lönt) men hon vill ju ha smskråd iblsnd och jag hittar sånt som jag skulle tycka passa henne…
Naomi naomi naomi!
Du har helt rätt i att hennes personlighet inte behöver överensstämma privat eller i en relation… och usch vad det låter hemskt. Hur många är ni som har en fasad uttåt och så är en helt annan hemma…usch…får rydningar.
Sen har jag ju nämt ett par ggr att det är inte aktuellt med att ’hon’ och jag blir ett par…
Det som är beklagligt är ju att att upptäckt vad jag saknar…
Fast behöver det vara beklagligt, går det inte att bli ”levande” igen med samma partner?
Jag tror inte det behöver vara så att man med avsikt ”byter” personlighet utan mer går in i någon slags ”vardagslunk” alternativt t o m tristess. Och med rosa glasögon och det skimmer som en förälskelse ger så är det väldigt svårt att konkurrera med…. När man är det tråkigare/invanda alternativet, men jag tror man kan välja det.
Lek inte med elden. Jag är ju charmig utan att veta om det, och ibland glad med både hemma och på jobbet , mest där dessvärre
Men det beror nog på att man är borta 10-12 tim och så kommer hem till …vad…
Ja precis det är då jobbet börjar…
Bara för vi kommit upp i denna åldern och hoppas få några år lediga från vanligt jobb.
Det är bekvämt , man vet vsd man har men…. Fy fan va tråkigt.
Vi får se vad ödet har i sin gömma
Som tur är har jag musiken. Spelar i ett par band så . Frun brukar oftast åka med på giggen…
Nu svarade du nog på frågan, om du känner att du inte tankar energi hemma o med din fru, då tycker jag verkligen att du ska fundera på varför du lever med henne….?
Det tolkade jag positivt och att du faktiskt ville leva och vara nöjd med henne, men nu har du också beskrivit något annat…
[quote=“61an, post:26, topic:23166”]
Hur många är ni som har en fasad uttåt och så är en helt annan hemma…usch…får rydningar.
[/quote] Det är väl inte det @Noomi syftar på. Du känner inte en människa och dens personlighet förrän du känner den på djupet. Visst, man kan uppfatta saker som att en person är bubblig, social, inåtvänd, svår osv men för att känna någon på djupet krävs det ju att man spenderar en hel del tid med personen och för djupa samtal.
För övrigt skulle jag nog hävda att ALLA har en viss fasad på jobbet, beter sig annorlunda beroende på vem de har framför sig osv. Annars saknar man ju helt filter. De filter jag har på jobbet behöver jag inte hemma alla gånger. Däremot är det synd att många behandlar/tilltalar partner och barn på ett sätt de aldrig skulle tilltala en vän eller kollega.
Du vill leva med din fru för att du är gammal och det är ett bekvämt vardagsliv?
Vet din fru om att det är så du känner för henne och ert äktenskap? Om ja, och hon är fine med det, go ahead och vila på ”ödet”. Om hon inte är medveten om att det är så du ser på relationen till henne tycker jag du skulle gör er båda en tjänst om du kommunicerade detta med henne så att hon också är uppdaterad i sitt ”varför” kring dig och er relation.
Jag förstår helt känslan i att ”väckas”, hur fantasierna om en annan person sätter ljuset på det som fattas en. Insikten kan vara svår att backa ifrån och ingen man kan lägga på någon annan. Exempelvis önska att ens partner ska bli mer si eller så för att fylla det nyfunna behovet. Hon är ju den hon är, bra som hon är och en gång älskade du det. Saker förändras.
Utforska den känslan på riktigt, du är inte fast i varken en relation eller en viss typ av liv utifrån din ålder. Det finns inget som säger att du för sakens skull ska hålla hårdare i något nu än när du var 40 eller 20. Det är upp till dig och enbart dig.
Men prata med din fru först, lägg den där insikten om vad som fattas dig på bordet. Öppna dig. Ge henne en chans. Ge henne chansen att välja dig eller att välja bort dig.
Då vet du ju iaf att du var ärlig både mot henne och mot dig själv.
Jag vet att jag kan bli tjatig men du genomgår högst troligt någon form av ålderskris.
Nu är jag nog lite hård och krass, men mitt råd är: Håll hårt i din fru och vårda er relation, för om 10 år kommer du behöva henne mer än någonsin. Kvinnor klarar generellt sett ålderdomen bättre än männen, som behöver mer hjälp och snabbare blir skröpliga. Samtidigt hade nog din fru klarat sig bättre utan dig, så du kanske ska begära skilsmässa trots allt…
Du har heelt rätt i att jag är i en ålderskris. Har inte känt så vid tidigare ’milstolpar’ men nu.
Och du har fullständigt rätt i att jag ska hålla fast vid min fru. Och fet har hela tiden varit min intuition. När du skrev detta i förra veckan så var det så självklart .
MEN ! MEEEEN! Varför kan man vara så kär i en person ändå fast man vet den är omöjlig . Jo jag vill inte heller ’va’ med ’henne’ men älskar henne som person !
