Går det att förlåta otrohet och oönskad graviditet?

Jag vågar till och med påstå att det är större sannolikhet att hennes redan obefintliga känslor falnar totalt ju mer hon anstränger sig för att tvinga fram dem.

Hon försöker nämligen göra just detta. Tvinga fram känslor för att slippa det jobbiga med ett uppbrott. Jag kan inte komma på en enda person ur mitt erfarenhetskartotek som har lyckats med just detta. Varma och äkta känslor växer inte under press. Det gör bara motviljan.

Jag är uppriktigt ledsen över den sits TS och hans fru har hamnat i. Allt låter outsägligt sorgligt.

4 gillningar

Om man är traditionell kan man ändå ha fantasier. Det var ju inte det jag ifrågasatt utan hur hon skulle hitta någon och du undrade om det var en prostituerad. Jag skrev själv från början att jag tycker det är en dålig idé just nu.

Angående mensen har hon inte den hela tiden. Det låter som ni tror hon skyller på den. Det var för en dryg vecka sedan. Hon gjorde HIV test, sen började mensen, sen tar hennes fem dagar. Inget svårt att räkna ut, jag accepterade mot henne vad hon sa. Skrev här vad jag tänkte. Se en spade som en spade och läs vad jag skriver.

Ja vi är delvis osynkafe, men många saker har blivit bättre och jag hörde när hon pratade med sin bästa kompis idag. Möjligt hon ljuger för henne också, men då låter det som ni har fel.

Bra beskrivning!

Håller med.

Mm som sagt är du inte den första här som försöker efter upprepad otrohet. Vi är flera som försökt och slagit knut på oss för en person som precis som din fru inte vill försöka egentligen.
Hade något av vad din fru sagt och ännu viktigare gjort som visar på att hon verkligen vill hade jag varit allt för att försöka.

Men hur du gör är givetvis upp till dig. Just nu ser jag mest att det ni gör påverkar era barn extremt negativt.

Du vet säkert om att mensen kan vara olag efter abort? Att man i hennes ålder kan hamnat i förklimakteriet och därför kanske den inte är exakt 5 dagar?
Om jag hade sagt till mitt ex att jag hade mens (för att slippa att ha sex) och han log mot mig för att visa mig att han visste att den var slut? Ja riktigt obehagligt hade iaf jag känt det som.

Lycka till hur du än gör, sluta bara blanda i barnen. Gå till familjerådgivning och egen terapeut. Ni kommer inte klara det ensamma om ni inte börjar kommunicera som jämlika, som två vuxna som man och fru.

1 gillning

Håller helt med.

Jag tror också ni behöver söka professionell hjälp som också har med sig barnens perspektiv i samtalen med er. Och ha tålamod i detta för det kan ta tid.

Ni behöver nu båda agera som två vuxna i detta, och med det menar jag nu främst att ni är föräldrar tillsammans till era fina barn. Det är det som ska vara ert främsta fokus nu, hur behöver vi agera tillsammans framåt, vare sig ni väljer att fortsätta leva tillsammans eller inte, för att det ska bli så bra som möjligt för era barn.

Barn ser, hör och känner av så mycket mer än vi vuxna tror, och vad jag har förstått på det lilla jag läst på tråden så har de redan blivit involverade alldeles för mycket i er relationskris. Det är inte deras ansvar. Och barn tar lätt på sig ansvar som inte är deras. Då får vi som vuxna träda in, steppa upp, markera, och förtydliga med vad som faktiskt enbart är de vuxnas ansvar. Vi ska ju som vuxna och föräldrar vara förebilder för våra barn, och när man tänker på det viset, så kan det ibland vara lättare att få våra tankar att klarna vad man egentligen bör göra, vad man vill visa barnen att man står för och vill lära dem. För mig var det en vändpunkt, det fick mig att förstå i vilken riktning jag ville gå, när jag förstod att jag genom mitt sätt att agera faktiskt också visar vägen för mina barn.

Att du behöver enskilt stöd tror jag också. Det kan vara mycket skam och skuld kopplat till att börja tänka på sig själv, att våga ta steget osv. Man behöver ofta jobba med sig själv en hel del och man kan behöva professionell hjälp med det. Jag har tagit så mycket samtalsstöd och ångrar inte en sekund, utan det har tvärtom hjälpt mig att både reda i tankar och får en klarare bild av vart jag egentligen vill och också tro på det.

(Har inte läst alla inlägg här på din tråd. M ta hjälp för barnens skull och din egen är mitt absoluta råd).

1 gillning

Jag vet inte om jag skriver väldigt otydligt på svenska, jag är van att skriva och kommunicera på engelska och pratar nästan bara svenska hemma.

Jag ska söka hjälp med terapi, jag har gått två gånger tidigare när jag misstänkte hennes otrohet och även gåt ett antal gånger när min förra fru dog. Hon fick hjärntumör strax efter vår bröllopsresa och kämpade med operation, strålning och cellgifter, den var borta och vi såg framtiden an. Efter sex år kom den tillbaks, även denna gång kunde man operera bort den och satte in cellgifter, men det kom fler som inte gick operera så vi kämpade totalt i tio år. För att vara tydlig, hon var svensk, jämngammal, i annan socialklass än mig, hon var extremt överviktig pga en grav ätstörning som vi också kämpade med. Hon var lycklig med mig och jag med henne.

Jag vet att många av er har fördomar, som jag också hade, att träffa en yngre thai, men jag kan inte skylla på det, men det kanske har viss betydelse, men jag ser så många såna förhållanden fungerar.

Abrten gjorde min fru för ca 10 månader sedan, sen satte hon in spiral direkt efter, så mensen bör inte spelat någon roll nu. Men jag tog aldrig upp det med min fru, men hon sa ju senare att hon inte kunde pga att hon tänkte och saknade honom och inte kunde ge mig rätt känslor, hon sa att hon inte hade mens utan skyllde på det. Är vi klara med den biten nu?

Ja barnen är första fokus för mig men så klart även för henne, sen kanske vi har olika syn, jag tror på kärnfamiljen, det tror jag hon också gjort tills två år sedan, nu vet jag inte men hon säger att hon vill att det bara ska bli hon, jag och barnen.

Jag drog in sonen i detta då jag var helt övertygad om att vi skulle skilja oss, jag ville inte ha henne och jag ville förvarna honom och råga honom om och hur jag skulle berätta det för dottern. Min son sa berätta inte för henne on kommer bli så ledsen och arg. Sen pratade jag med min fru, som först blev chockad att jag visste, hon sa direkt förlåt, jag har gjort så fel, du kan sparka ut mig, aldrig mer låta mig träffa dig eller barnen, jag är inte värd der, du kan be mig dö om det är bättre. Jag sa vill du inte leva med oss, jo så klart jag vill sa hon men jag är inte värt det. Jag sa ska du fortsätta kontakta honom eller ska du var otrogen igen. Nej om du vill ha mig vill jag leva med dig och ge dig allt, allt som jag inte gett dig innan. Detta var ju i ett chocktillstånd, men hon har fortsatt att hålla fast med det fast hon säger att jag ska ge henne tid att glömma och landa men som sagt, när hon säger något och inte visar och jag har svårt att lita på henne så är det ju tvivel.

Han träffade hon på ett tillfälligt restaurangjobb där hon var enda tjejen och fick komplimanger av alla de andra, alla ville överösa henne med ord och gåvor. Jag sa då till henne va försiktig och tänk dig för (kanske fel sagt av mig), men jag tror jag lyssnade för hon säger att hon valde ut den som såg fulast ut (fast yngst) att bli vän med. Han ville ju mer och bjöd hem henne på lunchfest tillsammans med et annat par han bodde med. De andra skulle ju vara som en trygghet, sen förförda han henne, hon var ng elt såld då, då matupplevelser betyder mycket för henne, och hans kryddning tilltalade väl henne. Sen var han nog inte så ful utan en skönhet.

Den andra var en playboy hon träffade på SFI. Hon vill nu ta ett jobb i kvinnodominerande yrke för att inte utsättas för frestelse och hon är utbildad i detta yrke.

Igår vaccinerades hon med sin första dos, hon har bara ont i armen. Innan vi sa god natt så sa jag att vi glömmer detta med trekant nu, om det blir bra mellan oss och du vill senare kan vi göra det senare, nu känns det inte rätt eller viktigt, jag tror hon blev lite ledsen då jag tror hon ville test, men det är ren spekulation. Sen kröp hon upp till mig, la armen om mig och sa, du är min framtid, du är den jag vill leva och dela livet med, du är min trygghet mitt skydd, du tänker på mig och barnen innan du tänker på dig. Du är inte som alla andra. Du vill mig väl. Jag älskar dig. Jag sa kommer du vara mig trogen, ja sa hon. Ord är bra, men handling visar vad man menar.

Innan detta hände ville inte min fru ligga i samma säng som mig på landet, då hon sa att sängen är obekväm. Hon låg på en bäddsoffa. Efter jag avslöjade henne ligger hon med mig (i samma sänd) som är ganska smal. Hon säger att sängen 'r så skön och ligger oftast vänd mot mig, utan i natt då hon inte kan ligga på den sidan pga vaccinationen.

Så visst tror jag hon vill, hur långt hon kan gå får väl framtiden utvisa. Snart ska vi fira midsommar med barnen och äta sill som hon älskar.

Otroligt sorglig historia med din första fru.

Jag har i yngre dagar arbetat i mycket manlig bransch både i Sverige och utomlands, jag hade pojkvän, men trots uppvaktning från stor beundrarskara och väldigt ensam under mina resor så har jag inte varit otrogen. Jag tycker det är otroligt naivt att rättfärdiga att hon gillade hans mat och blev förförd. Det är ett medvetet val och dessutom ingen engångsföreteelse, fylla eller ungdomsdumhet.

Det låter som om hon inte litar på sig själv, hur sjutton kan man ens tala om frestelse efter den ”läxa” hon fått och om hon säger sig vilja stanna med dig.

Det är helt omöjligt att förstå hur du och din fru tänker kring er relation och det som hänt. Det är som det vore en naturlag att hon inte kunde/kan stå emot om någon ger henne uppmärksamhet, medan hon avvisar dig utan betänkligheter. Att sova bredvid och ligga med (sex) sin man ska inte vara en uppoffring och som ska kräva månader av eftertanke att få till. Varför vill hon inte ha sex med dig men med en arbetskamrat och med en Playboy? Hennes förklaringar håller inte om hon verkligen vill leva med dig.

Du skriver att aborten gjordes för 10 mån sedan men hon slutade träffa honom för tre månader sedan, så uppfattade jag det? Hon fortsatte alltså träffa honom flera månader efter aborten. Inte ens aborten gjorde att hon slutade ligga med honom?
Ingen läxa av det förrän du avslöjar henne och då vill hon verkligen satsa på er…. Men trots att de brutit innan du kom på dem (visst var det så?) så satsade hon inte på er med närhet osv.
Ord vs handling…. Än en gång.

Tiden lär utvisa, trevlig midsommar trots allt. :strawberry:

1 gillning

Du har rätt i allt.

Alltså jag har gett upp här, här är det en make med mycket sexlängtan tsm med frun… eller egentligen två med avancerad sexlängtan som leder hur långt som helst… men bara så länge det sker med andra killar än maken. Så pass att människan tom. föreslår trekant så hon slipper och helt ointresserad kan sitta och titta på medan det varar (och scrolla på telefonen samtidigt mest troligt) :roll_eyes: Så j-a kokko så det fins inte ord för det #skakarpåhuvudet

Allt detta blir så knepigt och konstigt med allt detta thaifixerande och allt annat. Hade den kvinnan varit svensk hade alla sagt, lämna och träffa någon som passar dig både sexuellt och kulturellt och som du inte behöver försörja tsm med övrig släkt och annat i andra länder…samtidigt som du krusar för att få det där fantasisexet du drömmer om.

Hela storyn är ju så crazy, från början till slut :see_no_evil:

3 gillningar

Det var onödigt, dina ord inte mina … jag vill bara få tillbaks kärnfamiljen som hon lovar. Fantasisexet är just en fantasi, som hon kanske ville eller ville inte förverkliga.

Helt okej att tycka… men ärligt talat, på vilket sätt var det onödigt??

Lämna allt det där talet om “kärnfamiljen” för ett tag och skilj på äpplen och päron… för vad har “kärnfamiljen” att göra med allt detta sexfantiserande om trekanter och annat???

Vill du ha “kärnfamiljen” med din thaifru så får du bara gilla läget, dvs. du får vissa hushållstjänster och fasaden utåt med ung (attraktiv för yngre män) fru och that´s all i ditt läge… för du kan inte ge henne det hon söker av yngre killar. Gilla det, eller inte är vad som gäller för dig…

Men krasst sagt så kan dessa unga sexande killar inte heller ge henne det hon får av dig. Så då återstår för dig att gilla läget och vara hennes plånbok, om du är okej med det…

Känns faktiskt så sorgligt (har skrivit det förr vet jag med säkerhet) att behöva uttrycka sig så här hårt och krasst till en man på 60 år, men du ignorerar ju allt som inte haussar dina fantasier om din thairelation. Så jag ger det här ett försök till att få upp ögonen på dig… funkar det inte så för det ju bara vara …

1 gillning

Citat

Vet du vad det kan ha varit för kryddor??

Ja det vet jag. Men det är som parfym, man kan inte kopiera, då blir det bara dåligt.

Men jag vet att hon inser vad hon gjort, hon har släppt honom men så klart finns känslor och minnen kvar. Hon vill satsa på oss, hon älskar oss för mycket. Hon verkligen kämpar för att vi ska hitta tillbaks. Men jag tror vi måste börja om helt. Kunna prata om allt, göra oss av med allt som kan förknippas med det dubbelliv hon levde.

Jag pratade med hennes bästa kompis som kände till att hon var gravid. Hon sa jag sa till henne, du måste välja. Du kan inte ha man och familj och bedra dem. Hon sa du är den man alla vill ha, din fru kommer snart vakna. Hon sa, du måste bestämma dig, kan du förlåta henne, vill du ha henne tillbaks. Hon har sagt till mig att hon inte älskade dig, men jag har sagt till henne, du intalar dig att du inte älskar honom för att rättfärdiga ditt beteende, du älskar honom och inte minst dina barn. Du kan inte fortsätta så här. Min fru har inte ens lyssnat på detta. Min fru sa igår, jag har inte lyssnat på någon, bara till mig själv, hur kan du fortfarande älska mig?

Jag ser hur hon kämpar är oss.

Det som är gjort är gjort, det är framtiden vi kan påverka.

Lite uppdatering.

Vi har kämpat, pratat, gråtit, vart arga och även pratat om att skiljas. Men hon vill stanna, hon inser vad fel hon gjort. Hon älskar mig, hon älskat barnen men tappade lusten.

Jag har förlåtit henne och vi har hittat tillbaks med sex och allt.

Så finns viljan så går det, sen kan man ju aldrig säga att det alltid ska hålla.

Jag jobbar mindre och är inte anträffbar under semestern, nu är det bara familjen som gäller.

Min fru sa att hon höll på att förlora det hon älskar mest, men är glad att hon fick en andra chans.

Att hon inte skulle ha lust igen med mig som är betydligt äldre vart helt fel och tyvärr några bittra här som hävdade. Man kan inte generalisera hur mycket som helst på ett forum dom detta. Se till att stötta istället för att vara bitter. Kämpa på för det ni älskar.

3 gillningar

En uppdatering. Det är inte så lätt att bara förlåta och gå vidare, men vi kämpar på, men det är extremt jobbigt ibland. Även om vi båda vill fortsätta och älskar varandra så mår vi båda dåligt i det som hänt. För mig gör det ont att förstå att detta hänt och att den jag älskat mest gjort detta mot mig. Min fru mår ju dåligt att se mig må dåligt och att hon vet att hon gjort fel.

Hon har sagt massa med förklaringar varför detta skett, men samtidigt säger hon att allt är hennes fel, men hon förstår inte att jag inte förstod att detta hände och såg på henne att hon inte mådde bra. Synd att hon inte pratade med mig, men baserat på tidigare saker så försökte jag inte bry mig då hon tidigare sagt att hon tycker jag bryr mig för mycket (men det var ju när hon var otrogen förra gången och trodde jag luskade).

Ibland säger hon att hon tror det är bättre att vi går skilda vägar så jag kan hata henne och barnen kan glömma henne, så vi slipper lida. Men jag tror inte det är bäst, jag tror att jag kan glömma och måste se framåt. Hon har lovat att aldrig mer var elak, sätta familjen först, aldrig vara otrogen. Hon har lovat mig och barnen. Jag har lovat att försöka glömma.

Jag trodde att så snart vi hade sex skulle allt bli bra, min fru sa att du kommer fortfarande inte glömma bara för att vi har sex. Tänk så rätt min fru hade, men dock är det ett stort steg på vägen. Vi kämpar på.

2 gillningar

Jag har redan skrivit vad jag tror och tycker. Din frus inställning, att hon tar en offerroll och tar upp att ”skiljas och slippa lida” tolkar jag inte som en självuppoffrande handling (då tror inte jag att hon hade varit otrogen två gånger) utan att hon ser skilsmässa som ett alternativ, men inte på hennes initiativ. En inre längtan att separera, medvetet eller omedvetet. Känslan av ”a golfen cage”. Jag tror både du, och vi som svarat, konstaterat att du lever med en omogen och nyckfull person. Det är att spela högt med sitt eget mående.

Om en otrogen partner verkligen vill ha kvar relationen, så skulle jag säga att det är ovanligt han/hon överväger något annat, eftersom den personen måste ”stå kvar”, vara drivande och inte tvivla under år. Det tar år att läka och glömma tror jag inte man gör. Men det är min åsikt. I det här fallet är det du som insisterar på att ni ska fortsätta tillsammans, trots signalerna vad relationen betydde för henne och att hon ”inte vill att ni ska lida”. Hur ska du kunna ”bära” relationen för er båda? Hur ska du kunna skapa tillit till någon som vill ge upp och inte ”lida”? Man måste vara stark och uthållig i sin känsla och i sig själv.

Att skylla på dåligt mående när en älskare som hon var kär i fått henne att må bra….är som jag skrivit tidigare väldigt konstigt. Hon har inte tvingats till kärleksmöten med tungt hjärta, då pågår inte detta under längre tid med två olika män i olika perioder i livet…. Tvärtom är det detta som gett energi och ha fått känna sig speciell.

Det är ju också överdramatiskt att dra in barnen och säga att de ska glömma henne, åter igen offerroll…. Hon är och kommer alltid att vara deras mamma, oavsett om ni är gifta eller inte, oavsett vad hon gör eller har gjort.

Tidigare fick du många åsikter och svar på dina inlägg. Du går din egen väg, vilket naturligtvis är rätt. Många av oss ser din situation på ett helt annat sätt och utifrån erfarenheter försöker stötta dig för att se situationen ”utifrån” och objektivt, men du väljer att inte ta in det och har dina försvarande argument och förklaringar till din frus beteende. Därför får du inte längre kommentarer/svar på dina senaste inlägg. Men det har du nog redan förstått.

Förstår dig inte alls, men önskar givetvis att du väljer/har valt rätt väg. Du behöver inte svara på några frågor, mina frågor är retoriska till dig själv och som sagt jag vet att jag inte delar din åsikt och diskussionen hamnar bara i en cirkel med repetitiva argument från oss båda…. :grinning:

2 gillningar

@Lisa0987 Du är en så klok människa även om jag tolkar du är yngre än min fru :slight_smile:

Jag vill ändå svara, kanske mer för min egen skull och försöka sätt ord på allt.

Så trodde jag lite innan också, men det har ju inte varit frid och fröjd hela tiden, så jag har sagt till henne att det räcker, snälla lämna mig, och hon har gått. Men kommit tillbaks några timmar senare. En gång var hon borta en hel natt på landet men var bara några hundra meter bort. Sen kom hon tillbaks och sa förlåt, jag vill stanna här, jag förstår vad jag gjort men jag ska bli bättre. Jag vill leva med er och älskar er. Senast förra veckan var det hon som skulle gå, hon packade “allt”, men ångrade sig och ville stanna. Visst hon kanske inte hade någonstans att ta vägen, men hon sa, skulle jag ringa till honom skulle han komma, men jag vill inte jag vill vara hos er. Senast sa hon jag kan åka till min mamma och bo där, men jag vill vara med er. Jag älskar er. Hon säger att hade hon inte velat stanna hade hon haft så många möjligheter att bara lämna, men även när hon var förälskad så ville hon vara kvar. Jag har förstått att den andra ville hon skulle följa med honom och hans vänner ut några kvällar, men min fru sa nej. Hon hade sagt till honom att vi inte hade något med varandra att göra och hon var fri, han blev väldigt konfunderad varför hon inte då ville va med honom. Men det var nog lögn, för vi gjorde ju massa saker tillsammans och hade kul, visst hon var inte förälskad i mig, men det till att lämna mig tror jag inte riktigt fanns. Hon visste nog att jag skulle ta henne tillbaks även om jag kom på henne, men hon insåg att risken fanns att jag inte skulle, därför, tror jag hon byggde upp ett försvar att hon kan förlora mig, barnen, tryggheten etc. Då var hennes tanke att bryta med alla, börja om någon annanstans och senare när hon fått rätsida ta upp kontakt med sin familj i Thailand. Men hon sa att hon aldrig haft en tanke på att flytta ihop med honom, det säger han med, han frågade men hon svarade honom aldrig.

Håller med dig, helt rätt och det är väl det jag funderar på, är jag värt detta, Kan jag ta denna risk. Kan jag gå in i relationen ett tag och se hur det går, kan jag avvakta tills barnen blir äldre och vara beredd på att hon fortsätter söker. Och hur kan jag veta om hon gör det eller ej. Jag kan och vill inte övervaka henne det är ju jätteenkelt att luras.

Detta fungerar ju inte, ändrar hon sig inte fungerar det ju inte. Om hon har insett nu vad hon gjort och vill verkligen satsa så är det en sak, men då är det inte ord utan handling. Visst mycket har blivit bättre, men fortfarande saknas orsaken till att det hände och hur kan jag lita på henne. Hon säger en sak ibland och när jag bemöter det kommer en annan sak och ibland säger hon det är inte du som gjort något fel, bara jag. Du behöver inte ändra något. Idag sa hon, i nästa liv vill jag bli dig och jag vill att du blir jag, så du kan ge igen. Jag svarade jag vill inte ge igen, jag vill inte vara elak i mitt nästa liv. Då sa hon va bra för då får jag älska dig i nästa liv … betyder det något eller bara ord?

Helt rätt, då var det så, vad i framtiden, den som varit har varit. Måste bara förstå varför.

Inser det, och jag kanske gör fel, dock fick jag en del ganska elaka inlägg, som visade sig inte stämma. Därför jag svarade tillbaks. Jag ville och vill ge detta en ny chans, men inte till vilket pris som helst. Jag hoppas jag kommer strida för mig och barnen, vill hon vara med på vår resa får hon rätta sig in i ledet (så klart skrivit med ironi, men hon måste passa in annars kan det vara).

Tack för att du bryr dig och orkade skriva, jag läser och begrundar allt som skrivs.

Raderat