Min man har varit otrogen.
Han säger att det är mig han älskar & att han ångrar sig… det var spännande en ”kul” grej.
Jag älskar honom & vill inte leva utan honom men mår så jäkla dåligt just nu… kan det bli bra?!? Hur gör man? Just nu gråter jag bara.
Jag känner med dig! Det är ett sånt helvete! Om jag ska ge ett praktiskt råd…som inte är så PK…så är det att snoka loss. Framför allt om det var som så att du kom på honom. Min fru var otrogen…jag kom på henne. Och hon fortsatte att busa.
Kram
2 gillningar
Jag valde att stanna efter otroheten. Vet inte ännu vad som händer framåt i tiden då det är så nytt. Men då jag älskar honom så vill jag fortsätta och han visar att han vill gå vidare med mig. Vi går i parterapi han går i enskild terapi. Vi pratar, han visar sin mobil , svarar på alla frågor . Öppenhet och ärlighet hela tiden från och med att han berättade. Han valde att avsluta och berätta för mig , jag hoppas att jag kommer kunna lita på honom igen och att allt ska bli bra, men vet ännu ingenting.
Jo både här på forumet och i verkliga livet har ju folk åsikter om hur man ska agera. Är ju av omtanke mot den som blivit utsatt för sveket ,men samtidigt måste vi följa vår egen kompass ,och välja att agera efter det vi tror är det som gör oss lycklig. I ditt och mitt fall så anser vi båda att det är värt att försöka igen. Kanske blir det jättebra efter denna kris eller så blir man sårad igen, men jag vet att jag skulle ångra om jag inte tog chansen att förlåta och försöka igen . Det är inte lätt men tvärtom är inte heller lätt.
3 gillningar
Hur det kommer gå kan man aldrig veta. Aldrig någonsin oavsett. Att välja att starta om en relation efter otrohet är starkt och kräver styrka. Jag hade förmodligen gjort detsamma om mitt ex hade valt att lägga korten på bordet och stå för sitt svek. Så skedde inte. Men jag tycker att alla förtjänar en andra chans. Det kommer vara mycket jobb för er båda men samtidigt är det något som absolut kan föra två personer närmare varandra. Heja er!
3 gillningar
Jag tog med tillbaka… valde att älska min fru istället och förlåta allt som hänt för jag älskar verkligen henne…
Tyvärr drog hon igen. Dels för att jag drack för mycket men jag tror allt att det är en tredjepart med i bilden. Min magkänsla säger så…
Men men låt folk tycka vad de vill. Det är era känslor! Jag sket i vad andra tyckte och sa och det gör jag fortfarande… jag kan inte hjälpa att jag älskar henne och tycker det ska vara hon och jag tills döden skiljer oss åt.
1 gillning
Jo och så måste det få vara ,svängningarna i humöret,det tar tid att komma över ett sådant svek.
Vi har också varit tillsammans i 18 år ,sen tonåren. Om han visar att han gör allt för att det ska bli bra igen så är jibset en vilja från er båda. Lyssna på din magkänsla ,och fortsätt att ta hjälp av rådgivning och så för att bearbeta
Kram
1 gillning
@Vilsen79 ja folk snackar men låt dom snacka. Om 6 månader finns det annat att prata om…
Hmm.
Ett råd ska jag ge dig som kommer vara så värdefullt tror jag, jag själv fick inte chansen eller möjligheten att göra det.
Men älta med din man… låt han stå till svars för det han gjort. Inte för mycket dock för då kanske han inte klarar av det och lämnar dig för den sakens skull.
Älta i lagom portioner och få han att förstå att han måste bygga upp tillit till dig…
Det är viktigt för dig att han har 100%!öppna kort. Mobilen ska ju vara olåst och inget smusslande med den.
Min fru smusslade, hade mobilen vänd neråt och så vidare. Hon gjorde inget vidare bra jobb för att få mig att lita på att hon verkligen älskade mig. Och det är bara se vart det ledde till…
Det skapade en enorm osäkert hos mig. Mitt sätt blev bara mer destruktivt började testa. Om jag gör så här… är hon kvar då?
Så ska du inte ha det iallafall.
1 gillning
Haha. Hmm jag har med temperament… jag fick aldrig göra det du får göra… så jag blev väldigt osäker. Jag upplever att hon dolde massa saker och jobbade massor osv… var aldrig glad att komma hem. Finns så mycket som talar för att hon fortsatte med mannen hon träffade eller nån annan? När jag försökte prata med henne blev hon arg…
Men!
Jag älskar henne. Då spelar brister ingen roll. Man jobbar på sig själv och försöker äga sina egna demoner. Tyvärr är ett sätt att dricka för att fly jobbiga saker… sämst!
Jag fick lite kärlek ibland och det räckte för mig för att fortsätta.
Men vad jag skulle göra idag om hon skulle inse att vi är rätt… hmm.
Nu vet jag iofs att det aldrig kommer hända men om.
Och då gäller det även mina egna brister med.
Ehhm… ingen i min familj ska någonsin se mig onykter igen. Då åker jag iväg. Nu jobbar jag förvisso för att bli en mer nyktrare person över lag.
Jag ska fortsätta jobba med mitt humör (vilket jag gjort länge och gjort framsteg).
Alla mina sociala medier skulle vara öppna för henne vilken tid på dygnet som helst. Hon ska kunna lita på mig till 1000% det tror jag hon har kunnat göra iofs…
Inga hemligheter.
Lära mig bråka på ett vuxet sätt där man bråkar om en sak och inte sätter hela förhållandet på spel.
Arbeta för lösningar tillsammans.
Det hon skulle göra för mig är att visa hur mycket hon älskar mig. Inte bara i ord utan i handling.
Hur gör man det för mig…?
Mys. Kramar, laga middagar och dukar fint, sex, blommor, hjälps åt med saker, planerar projekt, hittar något intresse tillsammans, närhet, respekt, lita på att jag vill väl, litar på mig,
Accepterar att man är olika och att hon är som hon är men även att Jag är som jag är.
Bli glad när hon ser mig.
Massor med varma känslor som hon en gång hade.
Arbeta med sig själv för förhållandets skull.
Jag är ju en känslomänniska så det är det viktigaste… att få mig att förstå att hon älskar bara mig.
När jag inte känner mig älskad börjar jag tvivla, blir osäker, arg, ledsen, frustrerad…
Hmm allt det hon borde göra gäller ju mig med. Jag tror iofs jag är ganska duktig på att visa att jag älskar henne…
Ett tips hmm ja jag skulle nog skriva en lista som den ovan. Vad jag behöver att hon eller han då visar.
Sen måste man komma till ett avslut.
Jag förlikade mig med att det som hänt har hänt. Nu fortsätter vi framåt och inte ser bakåt förmycket. Att jag älskade henne var gott nog för mig att fortsätta.
Sen går allt upp och ner i förhållanden. Ibland är det surt… jag brukar då bläddra i hjärnan efter de fina roliga sakerna vi gjort. Då kändes det bättre… sen vet jag inte hur andra är men efter 11 år älskade jag henne mer och mer för varje dag. Det är en så fin egenskap tycker jag. Hur jag längtade efter henne… alltid.
Oj vad jag svamlar… jag är jätte låg idag och saknar henne så otroligt 
2 gillningar
Fy fasen vad glad jag blir för er skull… ja jag är väl en man som tror på kärleken. Kärleken är störst liksom.
Det är stort och gudomligt att kunna förlåta nån.
Samtidigt blir jag avundsjuk på att han visar hur mycket han vill och älskar dig…
Ja perfekt själv är väl det första man måste komma på att man inte är. Och sen jobba stenhårt på att man måste ta tag i sina brister.
Hon bad mig sluta dricka och jag resonerade barnsligt och tänkte att ingen lyssnar på mig vad jag säger, tycker eller vill så varför ska jag lyssna på nån annan…
jag vet… ett jäkligt korkat och idiotiskt resonemang men just då kändes det som mitt enda vapen mot att alla och för att jag inte kände mig tillräckligt älskad eller uppskattad av nån…
Nu vet jag på nått sätt att jag hade rätt.
Mina känslor kan man bara kasta med och gå vidare från… usch sitter på jobbet och nu kommer tårarna igen… detta är en jäkla skit dag…
Men en sak har jag lovat mina barn… och mig själv.
Mina barn har jag lovat att de aldrig mer ska få se mig onykter jag ska göra allt i min makt. För de ska alltid veta att det är till mig de ska komma. Med barnbarn och allt… morfar/farfar är den som är roligast och har sundast resonemang typ så vill jag ha det.
Sen har jag lovat mig själv att jag ska göra allt jag förmår att ta kontrollen över drickandet för ingen kvinna ska någonsin lämna mig för jag dricker förmycket. Jag lovar inte att jag ska sluta helt vad jag vet än för jag kan inte lova. Men jag har lovat att jag ska göra allt jag kan…
2 gillningar
Gud vad snällt sagt! Tack snälla…
Ja min terapeut hade lust att klappa till mig sa han.
Han undrade oxå vart jag var i alla mina funderingar och tankar. Hmm…
Haha jobbar dygn just nu med en kvinnlig kollega som är ganska sund att prata med. Hon ser mängder med saker att min barndom påverkar hur känslig jag är.
Just idag på jobbet blev jag påmind om en sak som hände i somras oxå. Vi har ungdomar här och i somras hade jag en som snokade reda på allt om mig. Vart jag bodde o vem jag var gift med osv. Jag tog bort all info för att skydda min familj men frugan vart skit sur och förstod inte att det var för att skydda alla… idag gjorde en annan ungdom detta mot en kollega och tog reda på allt om denne… jäkligt creepy är det…
Och då blev jag påmind…
Ja det man önskar innerst är att man får ett lugn och stabilitet i livet nån jäkla gång. Och det är det jag velat skapa för alla i min familj. Tyvärr lyckades jag inte för jag drack för mycket… fan…