Skilde oss för mer än 1.5 år sen, har tre barn mellan 11-17 (NPF för de två äldsta). Exet träffade snabbt en ny och de flyttade ihop 5 månader efter jag flyttat ut. Jag har själv träffat en ny också, men vi är särbos och planerar inte att flytta ihop än på ett tag.
Till saken, det har inte fungerat så bra för barnen när de varit hos sin pappa varannan vecka. I början var även hennes son där vissa dagar (han är 4), men de har nyligen ändrat så det är varannan vecka även för honom, men inte samma vecka våra barn är där.
Är en lång historia där mitt ex fått “uppfostra som han alltid velat” men jag höll honom tillbaka. I princip innebär detta striktare regler för barnen och väldigt lite speltid (90 min/dag mån-tors). De ska “förberedas för vuxenlivet” enligt honom. Kontrasten blir stor för dem, då jag inte har sådana regler. Mina liknar mer de vi hade innan, men kanske mindre. Jag har pratat om att vi kanske ska försöka få lite “jämnare” regler, men han vill inte rucka på sina.
Det har varit en press från exet att byta vecka med honom, eftersom de aldrig är barnlediga och han kände sig sliten. Hans argument var att om han är sliten, går det ut över barnen och detta skulle då vara anledningen till att barnen inte trivs hos honom. En lååång rad saker senare, inklusive familjerätten där de inte höll med honom, så började han prata med barnen om att de behöver “paus från varandra”. Jag fick veta detta en vecka senare, när han redan pratat med dem. Jag sa att vi behöver nytt möte på familjerätten för att diskutera detta (behöver väl inte ens säga att vi har stora samarbetssvårigheter) och vi bokade en sådan tid.
Hann aldrig dit innan han fick barnen att vantrivas så mycket så de inte ville vara kvar där. Ett mail från exet sen där han skrev att nu var det dags för mig att “bevisa att jag prioriterar barnen” och att de skulle få “pausen de förtjänar”. Han skulle därför skjutsa hem dem till mig. Var dag 2 på hans vecka.
De bor hos mig på heltid på obestämd tid. Jag kan inte med gott samvete skjutsa dit dem när de verkligen inte vill och han inte vill ha dem där. Samtidigt ser de den här pausen som “något pappa behöver” och försvarar honom och hans nya som är slitna. De tankarna pendlas med att tycka hela situationen är jobbig och jag själv kämpar med att inte visa precis hur förbannad jag är över hans agerande och hur han lagt del av skulden på barnen.
Så min fråga, har ni några erfarenheter av lite större barn, där den ena föräldern av någon anledning inte längre vill ha dem halva tiden, eller som nu alls. De har nämnt att pappas förslag sen är att de är där en helg eller vecka i månaden max. Barnens skolor vet och jag försöker se om de vill prata med kurator, men varit nej hittills.
…så jag säger det här istället 