Framtiden ser mörk ut

Min historia
1

Häromdagen bestämde jag och min sambo oss för att separera. Vi äger ett hus 50/50. På fredag kommer en mäklare och ska värdera det. Sambon köper iaf ut mig och jag får bo kvar för en peng tills jag hittar ett vettigt boende. Max 6 månader.
Vi har ett barn, snart fyra år. Jag har en katt som ska följa med också. Jag hade ett heltidsjobb men blev varslad och har min sista arbetsdag på fredag. :frowning: Jag gillar verkligen mitt jobb så jag är himla upprörd över detta.

Hur ska jag få tag i lägenhet? Aldrig stått i bostadskö innan. Vill verkligen inte in i nån trappuppgång. Vill ha en mysig marklägenhet (3:a).
Så här står jag nu. Deprimerad, utmattad, arbetslös och singel. Känns som om det redan är hans hus och jag bara bor här. :frowning:

Vi är inte kära i varandra och det har vi inte varit på länge. Men fan vilken sorg jag känner över detta.
Gråter varje dag.
Jag vet att det en dag kommer att bli bättre. En dag står jag där med nya möbler i en mysig marklägenheter och men vårt barn varannan vecka.
Det är därför vi hängt ihop för länge. Vi kan knappt tänka oss livet som varannan vecka förälder. :sob:

Vet inte vart jag vill komma med detta mer än att skriva av mig. Befinner mig verkligen i sorg just nu så inget elakt tack.

6 gillningar
2

Kära du, välkommen hit dit ingen vill vara. Men där man sällan möts av elakheter utan nästan alltid får stöd och vänlighet. Du är i kris nu och allt är skitjobbigt. Andas och härda ut. Precis som du skriver kommer det att bli bra längre fram. Men just nu får du försöka hitta lite vila och glädje i glimtar, där det går. Gosa med katten, lyssna på fyra-åringen, försök att sova, ta hjälp från vårdcentralen om det blir för tufft.

Många har varit och är i din situation, det är åtminstone en liten tröst att inte vara ensam i det man går igenom. Kanske har du någon vän eller kollega som du kan prata lite extra med?

Det blir bättre! Och vissa saker blir bra även om de inte blir exakt som man vill. En lägenhet på fyra trappor kan vara ljus och trevlig. Nya grannar kan vara ensamstående med jämnåriga barn. Livet är mycket större än våra snäva tankar när vi är stressade och rädda.

Skriv här när du behöver ösa ur dig. Kram och lycka till!

8 gillningar
3

Ursäkta att jag dundrar rakt på här…
(Beklagar din skilsmässa och den tuffa tid du nu går igenom). Men. Alltså.
Du kommer ju inte kunna köpa dig en bostad innan du har ett heltidsjobb om du behöver ta lån…

Är verkligen din bästa möjliga plan att skriva av dig ditt ägande just nu?! INNAN du lärt dig att hantera skilsmässoförändringen (med tjafs om räkningar - han lär ju ta ut hyra för dig medan du bor kvar…. och avräkna den från köpeskillingen, samtidigt som det tjafsas om vårdnad mm). OCH i detta ska du lyckats söka och få samt behålla ett nytt jobb?!

Jag avråder att skriva på något hos någon mäklare. Dessutom ska ni väl träffa minst 2-3?! Din snubbe kommer ju vilja värdera huset så lågt som möjligt. Tycker gott han får vänta med att få ut dig ur huset. Varför har han bråttom…?!

Prio är att du skaffar ett heltidsjobb, och ni kan dela upp tiden i huset varannan vecka tills dess att allt är klart.

Jag bodde hos en vän varannan vecka i ett års tid (barnen bodde kvar i huset) innan flytt påbörjades. För mig var det supersvårt att hitta en bra bostad (dyr storstad), men jag hade tack och lov ett heltidsjobb.

Huset är ditt 50%. Släpp inte det nu. Se till att bo på var sitt håll ett ta nu varannan vecka så allt får lugna sig och ni kan känna på rutinerna med barnet.

Du behöver får lite perspektiv och komma ifrån inflytandet er dialog har på dig.
Ha fokus på ett nytt jobb.

3 gillningar
4

Till att börja med: Vid utköp bör ni anlita varsin mäklare som värderar huset så ni får en bättre helhetsbild. Vanligen lägger man sedan ”er” värdering i mitten av de två.

1 gillning
5

Hej.
Nej vi kommer inte att tjafsa om pengar. Det har vi aldrig gjort. Vi är inte ovänner, vi är fina vänner. Vi vill absolut inte stressa iväg mig. Jag bor inte i en dyr storstad utan på en mindre ort. Det betyder att utbudet inte är allt för stort.
Jag kan absolut köpa en lägenhet om jag vill då jag har eget kapital till insats. Men vill inte förhasta det.
Vi vill ni nära varandra och vi kan bo ihop som vänner tillsvidare. Vi har just nu olika sovrum med.

Jag bor hellre med honom än att jag klampar in i någon av mina vänners småbarnsliv. Där skulle jag absolut inte trivas.

Det är inte helt säkert att han kommer att ha råd att bo kvar i villan själv med dagens sjuka priser på allt. Isf får vi sälja huset. Vi vill vår sons bästa och vi tänker alltid på honom i första hand.

Jag är fokuserad på att hitta ett jobb först eftersom det är grunden till allt och det är det bästa för mitt mentala välbefinnande att få jobba. Min chef och mina kollegor är super nöjda med mig och förhoppningsvis får jag komma tillbaka inom kort.

Han är inte min fiende och det kommer han aldrig att vara. Jag kommer föralltid älska honom för vem han är och eftersom han är min sons pappa.

5 gillningar
6

Ja, har du kapitaltillskott och tilltro till att du snart får ett nytt heltidsjobb, och dessutom en nära vän i ditt ex så låter det ju otroligt bra. Får då önska lycka till i separationen. Tråkigt att det inte funkade för er att hålla ihop.

7

Håller med @TabulaRasa att det jätte bra om ni är vänner och inte bråkar mm. Men även om du har en kontantinsats till boende så får du ju inte lån utan anställning, eller du kanske kan casha hela ditt nya boende.

Jag hoppas det löser sig med ett boende för ditt välmående och fantastiskt fint om ni kan hålla sams :slight_smile: Det skulle jag och mitt x oxå göra, inga konstigheter. MEN så blev det tyvärr inte och vi är konstant osams, bråk om pengar, räkningar, boende mm. Vilket vi aldrig bråkade om innan.

Vi menar bara väl och vill inte alls misskreditera dig men så många här som haft samma inställning innan helvetet brakade lös.

Jag hade dock inte heller skrivit på något innan jag hade något nytt att flytta till. Han äger då huset och kan “avhysa” dig. Han kanske träffar ny snabbt och vill flytta in henne och dina 6 månader har passerat och du inte har någonstans att bo… Just saying.

Som sagt, vill dig bara väl! Önskar mitt x var som ni!

4 gillningar
8

Tråkigt att det inte fungerade längre, eller att kärleken “tagit slut”…

Jag var nära att skriva att jag håller med @TabulaRasa … då ditt förstainlägg lätt kunde tolkas som att det var “klappat och klart” utifrån din ex-sambos perspektiv. Han köper ut dig, han ger dig en “tidsfrist” på 6 månader, du får bo kvar om du betalar en “peng”. Tack och hej, leverpastej! Liksom. Dvs, det lät ganska tufft och krasst. Och som grädde på moset så har du blivit varslad… (hoppas att det löser sig!)

men så skriver du ju ett fint inlägg där bilden möjligen ändras lite.

Försök, givetvis, att hålla i den känslan. Och försök båda två! MEN… var även beredd på att saker kan ändras. Ni har valt att separera. Det kan man acceptera, eller tids nog så måste man det (!).

Livet blir annorlunda. MEN… det som blivit annorlunda kan även bli än mer annorlunda…

Jag och mitt ex skilde oss för ca 5mån sedan. På mitt ex initiativ, men det var, blev, trots allt ett gemensamt beslut. Vi hade nått vägs ände. Vi lovade varandra att vara snälla mot och med varandra under tiden för själva skilsmässan (vilket gick fort då vi inte har några barn under 16år, och därmed ingen krav på betänketid - allt gjorde elektroniskt och 10-15 dagar senare så var äktenskapet upplöst), under upprättande av bodelning, och tiden efter skilsmässa.

Det löftet till varandra har vi kunna hålla. Vi har haft en respektfullt och vänlig ton i de kontakter vi haft sedan skilsmässan. Vi har setts en, två, handfulla gånger. Jag har hjälpt mitt ex med några praktiska saker under hösten. Vi firade julafton tillsammans som familj (vi har tre barn/ungdomar). Det har funnits en sorg, givetvis. Sorg över att det blev som det blev. En sorg som vi i viss mån har delat - men delat på varsitt håll.

MEN för ca 3 veckor sedan så fick jag vetskap, information, om att mitt ex har gått vidare in i en ny relation (det gjorde hon redan “10dagar” efter domen från lokala tingsrätten), sedan har den “utvecklats” under höst/vinter. Även det får man acceptera. Det är fakta. Men även det väcker en sorg. En påminnelse att vår relation är över, är slut. Och det gör även att det som är annorlunda, blir ytterligare lite mer annorlunda.

Så sätt fokus på dig själv! Men var även lite förberedd på att även om ni känner att ni är fina vänner, och fokuserar på “rätt saker”, så kan saker hända som kan kullkasta den känsla du har just idag, och skapa än mer sorg, om så blott temporärt. Önskar dig lycka i att hitta ett nytt jobb.

:muscle:

6 gillningar
9

Hej @Emma34

Välkommen hit, och en stor kram till dig i denna tuffa tid du är i nu och kommer att vara i framöver… :two_hearts:

Att separera är en stor sorg, oavsett gemensamt beslut eller ej. Det är många drömmar och tankar om hur man trodde att livet skulle bli, som nu går i kras… Här på forumet finns enormt mycket erfarenhet av olika slag, och de allra flesta vill väl. Ibland kan vissa råd kännas tuffa att få, men det beror också på att vi som skriver här sitter i en mer objektiv sits än du själv, och kan ge råd utan att ha samma typ av känslor inblandade- förväxla inte det med ”elakhet” :hugs::two_hearts:

Än en gång välkommen, och kom ihåg en dag i taget, och funkar inte det så pröva en timme i taget… Vi finns här när som helst!

4 gillningar
10

Du har en mkt svår och komplicerad livssituation just nu, så jag hoppas innerligt att dina känslor/upplevelser och ffa din förtröstan till hans framtida hjälp inte kommer att grusas :pray:

3 gillningar
11

Med tårar rinnande ner för mina kinder kommer här en uppdatering.
Ikväll är sista kvällen i mitt hus. :frowning:
Han köper ut mig inom nån vecka och bor kvar här med vår son.
Imorgon ska jag sova första natten i min nya hyreslägenhet. En stor och fin trea på andra våningen. Min mellanlandning.
Fick nycklarna för 8 dagar sedan och vi har hjälpts åt att bära och skruva möbler. Jag och mitt ex.
Han är verkligen en av mina finaste vänner och vi är inte bittra på varandra. Det är jag så tacksam för.
Katten hänger med mig imorgon och sonen kommer på fredag. Han älskar sitt nya rum :heart:
Ikväll säger jag hejdå till drömmen om en kärnfamilj.
Jag säger hejdå till min givna person och till tvåsamheten. Jag hoppas att jag snart finner ro. Men just nu känner mig mig himla misslyckad och ensam. :frowning:

4 gillningar
12

Det är så tufft! Känner med dig och skickar omtanke och lite hopp från en av alla de många här inne som varit där du är. Det är en omvälvande tid.
Det är en jättestor förändring och en lång process. MEN det blir bättre. Med tiden och fokus på att bygga dig ett fint och rikt liv själv kommer saker förändras och bli bättre. Det låter bra att ni kan vara så goda vänner i allt. Det hade inte jag, det var mycket mer konfliktfyllt av olika skäl, det låter fint.
Låt gråten komma när den kommer.
Om du behöver någon att bearbeta eller prata med utifrån så kan jag verkligen rekommendera samtalsstöd. Fick min hjälp genom svenska kyrkans samtalsstöd.
Fint att du har hittat en lägenhet.
En stund en dag i taget så faller bitarna på plats tids nog. Se till att tanka lite när du kan, krama sonen, katten, gå promenader, sitt en stund i vårsolen när den kommer fram, ta en kaffe med en vän. De små glädje-ämnena kom i ett helt annat ljus för mig under mitt tuffa första år. De var som små juveler. Kram och styrka till dig!

13

Känner med dig @Emma34!

Det är en sorglig och jobbig tid när tvåsamheten och tryggheten inte längre är. Gråt. Prata med någon. Få det ur dig. Det är okej. Det är fullt normalt. Du är i sorg och det är som sig bör. För det som inte blev och förlorad trygghet. Sorg måste få ta sin egen tid.

Tiden kommer skava av kanterna på det jobbiga. Vardagen kommer bli enklare och ny. Ditt nya annorlunda bra.

När mitt ex flyttade för nio månader sedan var jag bruten. Fullständigt. Men det blev bättre allt eftersom. Fortfarande sorgligt och ledsamt i perioder men närmar mig ett nytt bra. Nu ska jag ta steget från vårt hem till ett nytt eget och då känns det igen, men tror den som flyttar ut har en fördel i att skapa sitt nya liv om du kan känna tröst i det.

Fint att ni, precis som vi, har en fin relation och kan se varandra fint för den tid som var. Kommer vara bra för ert barn att ni har respekt och samarbete. Vad jag kan läsa så har ni hanterat detta på ett så bra vis ni bara kan och ibland kan det ge tröst att se det.

Kämpa på, det blir bättre :sunny:

1 gillning