Men han är ju inte en 20 årig tjej som sitter med luren fastklistrad i handen, han är ju en 40 årig gift man med barn. Måste han sitta med luren fastklistrad i handen och svara på allt hon skriver hela tiden? Han har väl annat att göra som att ta hand om hem o barn? Det verkar väldigt skumt allt detta. Hade det varit likadant om han blivit vän med en 20 årig kille? Hade han då också suttit med luren hela tiden?
4 gillningar
Nämen… inte ursäkta och bortförklara honom nu genom att skylla på att “dagens 20-åringar för att de håller på med mobilen hela tiden” 
Din “fyrtioårskrisande” man är dubbelt så gammal och tillhör inte dagens 20-åringar hur mycket han än försöker och så desperat vill.
Hon kan skriva en roman till honom om hon vill, det är HAN och enbart han som väljer om han vill svara, vilket ju är det enda han vill hela tiden, även fast han egentligen bara gör sig löjlig genom att försöka verka twentyish 
.
7 gillningar
Lyssna på noomi… exakt så. Är hans val att svara eller inte.
3 gillningar
Jag tror inte hon upprätthåller den intensiva kontakten med några andra 38-åriga karlar som hon inte har ett särskilt intresse för. Se till att få ta del av deras konversation. Det är inte för mycket begärt i det här läget, och det borde din man begripa helt på egen hand.
5 gillningar
Hörrududuuu, ja det gjorde jag med förhoppningen att den talar till fler än dig 
Sitter på Pinchos med döttrarna, har ätit gott och sippar på en Irish coffee och laddar för Maverick 
Minns ännu 1986 när Top Gun kom…. starstrucked var bara förnamnet 
4 gillningar
Nej kära du, hitta inte på ursäkter åt din man, det kommer du bara att ångra. Du är hans kvinna, du ska vara hans prioritet, inte nån jäkla 20åring tjej på jobbet 
5 gillningar
Ja ni har så rätt. Har också tänkt så att han behöver ju inte svara henne hela tiden. Bra ni får mig tänka i rätt banor. Har sagt till honom att jag känner att hon är prio 1 framför både barnen och mig. Då svarar han att så är det inte. Men ingenting förändras. Han fortsätter som han gör.
4 gillningar
Han är en slacker och är sedan många år van vid att du anpassar dig efter honom… så antingen fortsätter du att titta på när han messar med henne, eller så sätter du ner foten.
Han kommer med all sannolikhet inte förändra sig så länge du fortsätter på din sedan länge inslagna och invanda bana att acceptera alla hans egenheter.
Det kommer till slut att koka ner till om DU är villig att förändra dig och stå upp för dig själv, eller inte…
6 gillningar
Ursäkta det jag säger nu…men du låter väääldigt “chill” med det han gör och godtar hans ursäkter…å det gör du som du vill med, du agerar naturligtvis efter ditt eget tycke… Inget med det…men jag tror du behöver ta på dig stövel modell större å stampa i golvet (läs hoppa)om han ska förstå att du menar allvar.
Känner/tror du det är nåt fel så säg det…
Fråga om ni kan byta telefoner med varandra en dag. Du tar hans och han din.
Jag vill bara ge dig en liiite knuff med att inse alla varningsklockor som plingar för fullt.
6 gillningar
Va den bra? 
2 gillningar
S U P E R B R A 
3 gillningar
Härligt💪
2 gillningar
Måste tyvärr ställa in mig i kören här och säga att det han gör mot dig inte är schysst på något sätt. Vare sig det är fysiskt eller inte, så lägger han väldigt mycket tid på sin kollega så som du beskriver det.
Och det låter som att det finns annat att lägga tiden på i hans fall 
Att ha vänner är väl en sak, men om du uttryckt att det känns fel för dig och att kollegan är prioriterad över familj men ingen förändring sker… så har du ju ett svar genom handling.
Och att ovan på det låta dig dra merparten av lasset hemmavid låter inte som den vackraste sorten av kärlek, respekt eller empati. Ibland säger handling mer än alla vackra ord i världen.
Skitjobbigt läge och jag fattar att du är orolig att han är otrogen men min fråga är nog, varför acceptera läget som du beskriver att det är just nu oavsett ?
6 gillningar
Jag anser också att historien med 22-åringen egentligen inte är ditt största problem, @Lillaensammajag
Jag tycker att allting som du har beskrivit hittills vittnat om ett mönster i er relation som redan är destruktiv. Han respekterar dig inte. Och för att kompensera detta verkar du anstränga dig dubbelt. Denna “otrohet” med 22-åringen är bara toppen på ett isberg.
Jag tycker att du ska läsa inlägg #31 och #35 många gånger, för det som beskrivs där är ett hjärtekrossande sorgligt fenomen som många, många innan dig har fastnat i. Och även om detta skulle fungera i den benämning att du kan hålla honom kvar i relationen har du bara vunnit en pyrrhusseger.
Om du konfronterar honom i detta läge eller inte är egentligen oväsentligt. För det första du bör göra är att se över din situation. Din ekonomi. Boendeform. Praktiska möjligheter etc. Du måste ha en plan för egen del, för annars är risken stor att man låter sig övertalas till att stanna i det gamla trygga och hemtama, även om det är tillsammans med en lat, egoistisk och otrogen make.
6 gillningar
Har gått ett litet tag. Jag har gråtit floder och varit helt förstörd. Har bönat och bett min make att stanna. Har gett honom så mycket kärlek jag kan. Men inget har hänt. Min make vet fortfarande inte om han vill stanna eller ej. Har fortfarande kontakt med den 22-åriga tjejen. Nu har jag dock pratat mycket med mina närmsta vänner och har fått otroligt stöd av dem. Jag har också läst boken Hitta tillbaka av Andreas Bohman. Så jäkla bra bok. Rekomenderar att läsa den. Detta har gjort mig starkare. Jag försöker jobba efter den boken. Är vänlig men inga jag älskar dig sms. Jag ger honom space och jag är mystisk och hittar på saker. Jag har varit tuffare mot maken. Han hävdar fortfarande att det inte är något mellan honom och tjejen. Har tagit upp om att han ska flytta ut ett tag och känna efter hur han vill göra. Men han verkar inte vilja det. Han tycker det är jobbigt när jag pressar honom. Har tagit upp om hur vi ska göra om vi separerar med barn och boende. Han har inte tänkt på det säger han. Han tycker inte vi är där just nu. Märker hur han brottas med alla sina känslor. Något gör att han vill stanna. Är så uppenbart att han går igenom en 40 årskris. Han ser det dock inte själv. Jag vill rädda vårt förhållande men samtidigt har jag kommit till den punkt att det varit skönt om han flyttade. Så jag fokuserar på mig och barnen och ger honom space att inse vad han håller på med. Väljer han att flytta är det hans förlust. Har tidigare känt att jag inte klara mig utan honom. Men nu känner jag att det gör jag visst. Så jag mår på något sätt bättre.
5 gillningar
Så jobbigt att lida igenom det här! Min sambo har ungefär gjort samma som din och en uppenbar 40 års kris. I början ville jag bara att han skullw komma tillbaka… men vet du vad?! Med tiden som gått har jag fått mitt liv tillbaka. Det är verkligen tiden som är din vän. Min sambo försvann för ca tre månader sedan. Sade att han behövde vara själv och i fred och bla bla…
Nu vill han tillbaka men fy fan!! Jag vill inte ha honom något mer!
Så låt dig nu få sörja och gråt och älta men jag lovar dig att tillslut kommer du också att tycka fy fasen vad skönt att idioten är borta för nu kan du andas igen! Man skulle aldrig kunna gå vidare efter sådant svek och även om det känns hemskt svårt nu så skingras molnen tillslut.
7 gillningar
Givetvis. Markservice är ju bekvämt att ha. Han kan ta in på ett annat ”hotell”.
Men du börjar komma dit hoppas jag?
Japp, all in från honom eller separera. Du kommer att må mycket bättre och som det är nu, så ska du inte behöva ha det.
Men låt honom inte parasitera på dig då. Ställ krav. Se till att han flyttar för nu har du bestämt dig, du vill inte ha en sådan man som han är och som han behandlar dig.
Nu väljer du, åt honom.
6 gillningar
Luna1 känns som du förstår mig bra. Känns som om jag med tiden nu kommer närmare och närmare att jag inte vill rädda förhållandet. Börjar tröttna på hans beteende och känner att ju längre tid som går så svalnar ju känslorna. Kan känna att det hade varit skönt att slippa honom. Men samtidigt är jag den som vill finnas vid hans sida genom hans kris. Och jag tänker ibland att tar vi oss igenom det så blir vi stärkta och klarar allt. Men jag börjar tro mindre och mindre på det. Och mina tankar går mer och mer åt att tänka på ett liv utan honom.
4 gillningar
Ja det är märkligt att vi ska acceptera vad som helst nu när “dem har sin kris”… jo nog fasn fick vi också en kris när någon man litat så otroligt mycket på kan behandla en annan människa så här! Nej fy fasen !! Vi ska egentligen vara glada att det här kom nu och inte flera år senare…
Nä nu kan dem sitra där och vilja tillbaka för det kommer din sambo också göra tillslut när han märker att du inte vill ha honom längre!
Lovar att dagarna med sorg blir mindre och du kommer stark ur det här.
2 gillningar