Förtvivlan, sorg och vanmakt

Du är värd mera!

1 gillning

Med mina tidigare erfarenheter i bagaget så ångrade jag att jag förlät min exmans första otrohet. Det skapade en obalans i vår relation och i och med att jag förlät och fortsatte med honom så förlorade jag också en del av respekten för mig själv (dessutom tror jag också att exet gjorde det).

Du är helt klart mer värd än så!

Det är självklart ditt val men mitt råd är att du noga funderar vad som är viktigt för dig och vad du tror är bäst för dig. För mig har den där otroheten hela tiden funnits någonstans i bakhuvudet och påverkat min självkänsla negativt. Mitt ex hade också en flera månader lång relation bakom ryggen på mig när jag kom på honom.

Jag läste någonstans några ord som jag har tagit fasta på och plockar fram i motigare stunder:

" Du förtjänar, och vill inte ha, en man som kommer tillbaka, du förtjänar en man som inte lämnar"

2 gillningar

Så sant!

1 gillning

Hej!

Vill bara lämna en kommentar, för mig är det nu precis 2 år sedan min “resa” drog igång och jag känner igen mig i det du skriver.
1 år för mig så var jag på lång väg inte klar i sorgen och inte redo att gå vidare. Jag provade inte ens att dejta… sommaren 2021 så vände mycket för mig, där och då hittade jag mig själv, jag kände jag kunde njuta av min självsamhet, kände att jag inte behövde någon annan för att känna mig själv hel, att tvåsamheten inte behövde var det mål jag hade, utan jag kände bara en sån skön frihet att kunna göra vad jag ville när jag ville och satte upp mina egna mål för mig och för mig och barnen. skön känsla.
I början av hösten är det en kille som börjar skriva till mig, kollade läget osv…kände att det är var en kille jag kunde lita på, en som jag kunde känna trygghet med och på den vägen är det vi träffas och har jättetrevligt, tar det lite lugnt då mina barn behöver vänja sig vid tanken och jag själv också faktiskt…vill inte släppa på frihetskänslan och den sköna känslan att jag kan göra vad jag vill när jag vill. SÅ till dig det blir bättre en dag lovar :smiling_face_with_three_hearts:

4 gillningar

Tack :slight_smile:

Jag känner starkt att jag är på väg dit även om det är ett steg fram och tio tillbaka hela tiden. Det är fortfarande så skört även om det oftast är rätt bra nu.

1 gillning

@sara3 Tack för att du delar ditt liv så som det känns nu. Det känns bra att läsa för en själv som står med allt framför sig. Men här är det inte jag som lämnar utan blir lämnad.
Kan inte ana hur mitt närmsta år kommer att bli mer än att det kommer bli skittufft. Och det var inte så här jag tänkte mig leva mitt 40:e år i livet. Och inte fira vårt 10 år som gifta.

1 gillning

Det är en sån enorm sorg och jag önskar så otroligt mycket att du slapp uppleva detta. Meen, det förändras, allt förändras och det finns en ljusning i mörkret. Du får jättegärna “prata” med mig också om du vill.

Kramar Sara