Hej! Det är så att min fd lämnade mig för 3 år sedan för en annan. De flyttade i hop efter en månad och bor nu 1 mil från barnens skola. Det tar ca 10-15 min med bil. Pappan jobbar bredvid dotterns skola som är 6 år, blir 7 nu.
Jag har hittat en ny som jag ska flytta i hop med nu efter 2 år tillsammans. Han bor 4 mil i från och en annan kommun. Han har ett stort hus där vi alla får plats och alla trivs. Jag jobbar också i stan bredvid dotterns skola och tänker jobba kvar.
Sedan när hon blir äldre finns ett alternativ med buss, då stannar den direkt utanför hennes skola. Tar visserligen 40 min med bussen. Inte än såklart. Men i framtiden och då kan man kanske börja söka jobb i framtiden.
Nu vill pappan att hon ska byta skola närmare de som tillhör de. Dit går inga bussar från mig. Så jag kommer få jobba kvar i stan till gymnasiet. Jag är beredd att göra det. Jag har räknat med att få köra även om jag blir sjuk. Att stanna kvar i stan efter skolan om det ska lekas eller aktiviter. Eller att till och med erbjuda att hämta och lämna kompisar på helger oavsett vilken skola hon kommer gå i.
Min dotter är väldigt mammig, och vill helst bo mer hos mig, men hon har det bra hos pappan också och börjar vänja sig med varannan vecka.
Min fråga är hade ni gått med på att byta skola närmare pappan?
Hon kommer då få skolbuss
Hon kommer få åka buss med större barnen
+Hitta kompisar i närheten där, men de bor mitt ute på en åker, så körandet kommer de inte slippa.
Behöver ingen morgonfritids.
Kommer inte kunna ta buss från mig
Mina närmsta är på mig och till och med pappas mamma att inte gå med på skolbyte.
För att de är rädda att de ska försöka ta hela vårdnaden i från mig. Att de kommer säga sedan att de är skrivna där och skola nära, så det är bättre för barnen att bo där på heltid.
Min stora pojk går på gymnasiet och kommer ta buss, så där finns inga hinder. Utan det är hur jag ska göra med skolbyte.
Kan han ta de i från mig för att jag bor 3 mil från skola? Det kommer ta mig ca 35-45 min beroende på väglag och trafik enkel väg. Blir ungefär samma tid som om hon går kvar i stan, bara att det blir värre småvägar att köra på dit.
Glömde också skriva att hon har gått med dessa barn sedan hon var ett år. Hon trivs bra. Är ju också en trygghet. Tänker att de bor så som de gör, så kommer de oavsett behöva köra henne till kompisar.
Nej dom kan inte bara ta vårdnaden ifrån dig eller hävda att barnen ska bo heltid hos pappa. Men vad vill barnet? Det borde väl vara det som är övervägande i frågan. Vill hon byta skola och separeras från vänner? Räcker det inte med att hennes liv i nuläget handlar om att pendla mellan mamma och pappa? Det är kanske bra för henne att få ha kvar den trygga punkten med skola och vänner åtminstone.
Tack för svar. Precis så jag känner.
Hon ändrar sig beroende vem hon pratar med.
Hon trivs bra och har kompisar.
Men just nu verkar hon vara bestämd med att hon vill byta skola.
Jag tänker att man kan landa först, se hur det går först och främst med flytten. Sen kan vi se om något år hur livet ser ut då.
Om det bara gäller skolan så är det inget de kan ta över vårdnaden för.
Jag skulle nog låta skolans kvalite avgöra om jag vill att barnet skulle byta skola. Jag skulle säga definitivt nej till att byta till en sämre skola. Är de likvärdiga tror jag att jag skulle gå med på det.
Nu börjar han att hota med familjerätten.
Att det är bäst att barnen bor hos honom, eftersom jag väljer att lämna kommunen.
Kan jag förlora barnen om jag inte samarbetar? Det vill säga om jag inte går med på skolbyte.
Tänker de anser att det är bäst att de går i skolan dä. Någon av oss bor, samt att det blir mindre avstånd.ä från mitt boende. Samtidigt går hon i en bra skola med en bra trygghet.
Jordens mest ovälkomna fråga inser jag redan innan jag ställt den, men…
-Är det ett måste för dig att i det här läget lämna boendet i “kommunen”, eller finns det andra möjligheter/alternativ med fortsatt boende för dig/er i omedelbar närhet till den skola där du vill ha kvar din dotter samt där du jobbar?
Jag förstod att frågan skulle komma.
Det är jättesvårt med lägenheter.
Jag har en hyra på 12000:-. Jag har inte råd.
Sen vill vi såklart bo i hop. Men jag har tänkt alternativ att ha billigare boende här.
Men det ser mörkt ut.
Jag kan fortfarande inte se att det skulle vara orsak till enskild vårdnad. Detta under förutsättning att du kör. Det var ju inte jättelångt och du jobbar ju ändå i närheten, så jag ser inga problem där.
Har pappan börjat hota med familjerätten och kräva enskilt boende (boende är inte nödvändigtvis samma sak som vårdnad)?
Om det han vill är att ha ett samarbetssamtal via familjerätten så är det väl bara bra. Det kan ju rent av vara så att det är han som får kritik eftersom det är han som vill att barnet ska byta skola.
Om det är så att pappan vill begära enskild vårdnad och boende med enbart det argumentet att du kommer att flytta utanför kommungränsen så kan man argumentera han inte handlar med barnens bästa för ögonen. Barnens bästa anses vara att ha lika god kontakt med både mamman och pappan och en vårdnadstvist är en uppslitande upplevelse som man inte ska utsätta barn för med så lösa argument. Eller finns det något mer i historien?
Möjligen missar jag något i kråksången här… (mer än att jag förstår att pappan vill kratta sin gräsmatta… på din bekostnad, kanske även på dotterns bekostnad…)…
Men ni jobbar ju båda två i närheten av er dotters skola. Vilket torde vara ett tungt argument för att låta dottern gå kvar i den skolan. Givet ålder så antar jag att vi pratar “förskoleklass” och att det sedan är/blir grundskola (1-3,1-6,1-9 eller dylikt). Samt att er dotter har sina kompisar där.
Hon har börjat vänja sig vid vv…
Vidare, nu är förvisso mina “barn” avsevärt äldre, men jag försöker dra mig till minnes… Vilken 6/7åring är så försigkommen att barnet själv, och mer aktivt, vill byta skola? Byta bort sina dagliga kompisar? Ingen vågar jag nästan påstå! Såvida det inte handlar om mobbing eller rejäl vantrivsel…
Det luktar “övertalningskampanj de luxe” här… Klart som attan att flickan säger “si” på din vecka och “så” på pappas vecka…
Om inte du och ditt ex anser att skolan är av sämre kvalisort av olika anledningar så ser jag inga anledningar som helst till att “gå med på” detta skolbyte…
Även jag har svårt att se att era olika bostadsorter/ställen skulle vara skäl (nog) för att driva frågeställning kring enskild boende, eller vårdnadsfrågan. Så länge vårdnadshavarna, dvs du och ditt ex, har ert barns bästa för ögonen (!), löser skolgång, hämtning, lämning, vv-livet, ser till att ert barn är tryggt oavsett “bostad”.
Nu vill jag verkligen inte regna på paraden, men “dagliga kompisar” betyder nog i realiteten klasskamraterna i skolan på skoltid om man inte bor i närområdet. Dvs. när barnet väl passerat sexårs och möjligen 1-2 första åren på lågstadiet och närvaro på fritids börjar vara slut för de allra flesta.
Därefter leker de med kompisar i närområdet efter skoltid. Så jag måste vidhålla att inte bo i närheten av sin skola och de dagliga kompisarna som bor i närheten gör det svårare att både behålla och etablera nya kompisar då ett längre avstånd från skolan innebär att det troligen blir fråga om en kompiskrets i skolan och en på fritiden. Jag hade personligen försökt prioritera att bo i närområde med skolan och då kunna behålla samma kompisar både i skolan och utanför.
Jag håller med, självklart är det mest fördelaktigt att bo nära sina barns skola, främst när vi pratar “lågstadie” perioden. Är det dessutom kopplat till ett “bostadsområde” så är ju det än bättre.
Nu fick jag dock nästan känslan av att pappan bor “mitt ute på en åker”… Ej heller framkommer det avstånd till (nya) skolan från pappans boende, mer än att det är “närmare”. Men jag tolkar det som att det är fråga om skolskjuts etc.
Själv hade man förmånen att bo nära barnens skola från förskoleklass genom åk 1-6, i ett bra bostadsområde.
Det är ju en väldig fördel att ha skola och boende inom samma bostadsområde. Både för barnens kompiskontakter utanför skolan, men lika mycket för att man därmed som förälder har mkt bättre social kontroll på umgänge, orosmoment osv. inte minst genom skolan. I synnerhet när de lämnat ettan/tvåan.
Det är 2 km till skolan som är vid pappan.
De är ensamma ute på en åker utan grannar.
Men det finns ju såklart barn nära skolan där.
Nu har vi haft ett samtal med dottern tillsammans.
Hon vill byta skola, för att kunna hitta kompisar närmare de. Samt att hon vill kunna ta bussen med de äldre syskonen när det är dags.
Jag har kollat upp skolan, och det är en bra skola.
Men jag är bara så orolig att han ska övertala barnen , eller att han på något vis ska få det till att det är bättre de bor hos honom på veckodagarna.
Om hon byter skola, så är det 3 mil.
Men det är ju något jag hade fått gjort oavsett.
Dottern är väldigt tydlig med att hon vill bo varannan vecka, och inte enbart hos pappa.
Så bra att ni kunde att ett gemensamt samtal kring detta. Som @Noomi riktigt påpekar så är det (oftast) fördelaktigt med att ha skola och boende hyffsat nära, utifrån ett kompisperspektiv.
Vad kommer denna oro från? Du skrev ovan om familjerätten, och din eventuella flytt, och ditt ex åsikt kring lämpligt boende. Har du och ditt ex fortfarande “stök och bök” kvar utifrån er separation…?
Detta bör ju du och ditt ex ta ett rejält samtal kring, utan er dotter, utan involvering av eventuella “sambos”. Utifrån perspektivet att ni är båda föräldrar, och vårdnadshavare, och det är ert gemensamma barn. Inte utifrån perspektivet att ni är “varandras ex”… där gamla oförrätter spökar och sätter käppar i hjulet…
Så att ni är tydliga och (förhoppningsvis) överens kring att det är “varannan-vecka” som gäller (åtminstone tills dess er dotter är “äldre” nog att kanske mer ha åsikter kring det).
Nu verkar ju er dotter vara “klok” nog…
Tycker nog att du skall lägga fokus och krut på dig själv och din och din dotters relation, och mindre “oro” kring ditt ex och vad som eventuellt snurrar i hans huvud nu, och “imorgon”…
Jag tror att du bör fundera över att barnet kanske själv väljer att hon mest vill bo hos pappan. Dvs det är där hennes skola och vänner finns. Blir svårt att ta hem vänner eller stanna kvar och vara med dem på dina veckor.
Även om hon nog vill vara hos dig varannan vecka just nu så vet hon ju inte hur det blir rent praktiskt. Kommer hon ha några vänner i närheten av dig?
Om jag ska vara ärlig så är det inte säkert att ditt ex kommer behöva övertala barnen att bo där. För det kommer ju vara enklare och det kanske blir något barnen väljer.
