Hej!
Behöver lite hjälp med hur jag ska tänka! Separerade och flyttade isär för snart 5 månader sen. På mitt initiativ. Sen dess har mitt ex uttryckt stor oro inför att jag ska träffa någon ny. Flörta eller ligga med någon. Till en början sa jag att jag inte är intresserad av någon ny. Tyckte det var fantastiskt skönt att få vara själv. Men jag har sagt att jag kan inte lova något. Jag måste få gå vidare med mitt liv. Han står inte ut med denna vetskap. Tycker alla år vi var tillsammans var lögn och att jag äventyrar vår vänskap, förstör för barnen osv. Att det mer eller mindre är oförlåtligt om jag skulle träffa någon annan. Med mycket ångest reggade jag ändå i smyg ett konto på en dejtingsajt och träffade en man. Det känns som att jag är otrogen och en hemsk person. En egoist som inte kunde vänta (hur länge?) fast att det var så viktigt för exet. Att 10 år inte var värt någonting för mig. Men jag vill inte leva i celibat för mitt ex skull!
Det känns orimligt att han begär det samtidigt som allt han skriver till mig hela tiden får mig att känna mig som världens sämsta människa. Han skriver ofta och uttrycker den här oron inför att jag ska ligga med andra och hur dum jag är om jag gör det. Försöker pressa mig till att lova att jag inte ska det. Det är hemskt. Vad är rimligt här?
Rimliga mot X OCH bästa för en själv tycker jag är att ta det lugnt och låta saker landa innan man börjar med sådant. Känns respektfullt efter 10 år ihop. Hur lång tid det betyder är väl olika för alla. För mig va det nog minst ett år. Även om jag försökte komma vidare snabbare genom att ligga . Insåg att det inte fungerade och tog det lugnt ett tag. Men visst var jag väldigt irriterad på X som ville gå vidare direkt med snubben hon träffat när vi var gifta. Tyckte hon kunde visa mig lite respekt och vänta ut betänketiden och fokusera på barnen som revs upp från sin tillvaro.
Hmm… det har ju gått snart ett halvår och som jag förstår så fanns ingen utomstående inblandad i er separation. Mtp det så tycker jag du varit klok och empatisk som väntat med att börja dejta, hur länge är väl ingen som kan säga. Men du har givit honom en fair chans att landa i situationen och detsamma har du antagligen gjort med dig själv.
Så känner du dig redo för en ny relation om du skulle träffa någon framöver så tycker jag att du ska sluta att göra det sas “i smyg”. För varför ska du smyga med hur du lever ditt liv, säg som det är och då kanske han inser att det är över och nu händer det som han är rädd för (om det är rädd han är eller bara kontrollerande) och en sansad stabil vuxenperson inser ju att man inte kan diktera någon annans liv och tvinga dem att följa regler som man själv sätter upp.
Vad tror du händer om du bara är uppriktig med exet och säger att så här gör jag nu? När han vet och har hört det från dig så behöver han ju inte heller känna sig förd bakom ljuset tänker jag.
Därmed kanske du på något sätt kan bidra till att sätta punkt för hans överkontrollerande sida och få honom att inse att nu lever du ditt eget liv och han får ta ansvar för sitt, som du inte heller lägger dig i.
Syster.
Blocka ditt x.
Han har inte längre något med ditt privatliv att göra. Han ska inte lägga sig i vad du gör.
Du är en myndig person och har rätt att forma ditt liv som du vill.
Han måste inse och förstå att ni är över.
En normalt funtad person hade fattat att man inte kan styra en annan människa. Ledsen och sorgsen kan han ju få känna sig med all rätt, men inget du ska behöva ta emot i form av kommentarer och nedvärderande ord.
Jag är nog också inne på att du ska stå upp för dig själv här. Han bestämmer ju inte hur du ska känna dig. Alla bearbetar olika fort och om du vill ha närhet, sex, träffa någon, ja vad som helst så har du all rätt att göra det utan att riskera att bli behandlad illa av ditt ex.
Det enda jag kan tycka man ska vänta med är att dra in nya personer i barnens liv innan alla landat i det nya livet.
Ja, man kan be om vissa saker men inte diktera och bestämma över hur andra, myndiga människor ska agera.
Man kan inte ensidigt bestämna åt eller pressa någon annan till en överenskommelse som den inte är med på.
Man kan välja att fokusera på saker man själv kan påverka och bestämma över eller lägga fokus på saker man inte kan göra något åt.
Bättre att fokusera på och försöka påverka sin egen situation än att lägga krutet på att försöka styra och bestämma över andras val som man i a f inte kan påverka.
Det som inte är rimligt i detta – är att ditt ex (som det verkar) i tid och otid ”påminner” dig om att du inte skall träffa någon ny, inte ska ligga med någon annan, att om du gör det äventyrar du er ”vänskap”, förstör för barnen, och att du skall lova att inte göra det.
Det. Det är inte rimligt.
Det må vara förståeligt utifrån att ditt ex känner sorg, känner sig sviken, är ledsen (utifrån en skilsmässa, att ha blivit lämnad).
Men det är inte rimligt. Att han tror sig kunna ställa dessa ”krav” på dig.
Sen kan man absolut anstränga sig i att sköta saker snyggt. Jag har full förståelse för de personer som tvingas hantera ”en ny partner” i kulisserna, precis innan en skilsmässa, eller under en pågående skilsmässa/separation. Jag är glad att jag slapp genomleva det under min (förvisso, korta/snabba) skilsmässa. Precis som jag kan förstå att det kan vara tufft att höra, att få veta – den dagen ens ex har träffat någon ny…
Ja. Det är orimligt, men människor är det. Orimliga. Du får jobba på hur du ska förhålla dig till hans orimligheter. Gärna så respektfullt som det går utan att göra våld på dig själv.
Du gör inget fel och det finns ingen magisk tidsgräns
Jag tänker också i dom banorna att det ska få landa och allt, men om han får bestämma kan det nog ta hur lång tid som helst. Tråkigt med ditt ex, förstår att den inte var kul.
Hej! Tycker ju som du att jag har väntat. Känns verkligen fel att smyga men jag vet inte vad som händer om jag skulle säga som det är. Det är liksom nog så jobbigt nu. Känner mig feg men det han skriver har blivit rena trakasserier nu. Hoppas på att det ska lägga sig med tiden. Och skulle jag hitta någon seriös som jag vill ha i mitt och barnens liv så får jag ta det då.
Han har ju gått över en gräns, din gräns. Vet ju inte hur han reagerar men du behöver nog dra plåstret och klargöra att det är slut och att ni båda är fria att vara med vem ni vill. Tror att ju längre tiden går nu desto svårare och mer invecklat blir det. Du kommer snärja in dig i lögner och inte till slut lita på dina egna beslut, så sätt stopp för hans orimliga och barnsliga krav.
Önskar dig lycka till!
Vilken ynkedom till man, han äger väl inte dig?
Han skall vara tacksam för de åren ni har haft tillsammans och önska dig all välgång och att du träffar någon ny juste person, totalt respektlöst han har ingenting med dina val att göra ditt nya liv började för 5 månader sedan.
Manipulera och härska och mecka med andras känslor, ett lågvattensmärke.
Säg till honom att göra upp en egen karta för sitt nya liv utan dig, festen är slut och gästerna har gått hem.
Det finns fortfarande riktiga män som behandlar andra med respekt.
När du hittar en riktig man som du känner att det känns rätt med så kommer det att lösa sig med den gamla, han inser då att loppet är kört.
. Insåg att det inte fungerade och tog det lugnt ett tag. Men visst var jag väldigt irriterad på X som ville gå vidare direkt med snubben hon träffat när vi var gifta. Tyckte hon kunde visa mig lite respekt och vänta ut betänketiden och fokusera på barnen som revs upp från sin tillvaro.
