Hej på er,
Det har gått ett år och en månad nu sedan min sambo och pappan till min son lämnade mig och började ett liv med en ny. Jag har mått så fruktansvärt dåligt i långa perioder. I våras kände jag mig lite mer stabil för att nu åter rasa ner i den här SORGEN. Jag saknar honom fortfarande trots att han varit så hemsk mot mig. Jag saknar ju min bästa vän, livskamrat. Sörjer familjen jättemycket, ni vet, allt sånt.
Det känns rätt tröstlöst att känna så här ett år efter. Att träffa någon ny är överhuvudtaget inte aktuellt. Jag är för ledsen. Jag har haft starkare stunder men just nu undrar jag hur jag ska orka.
Hur var det för er efter ett år? Efter två, tre?
6 gillningar
Är i samma situation som dig o det har gått ett år sen x flyttade ut.
Det är fortfarande känsligt men mår ändå bättre, sakta men säkert.
Är inte där än att träffa nån ny. Känner detsamma, kommer jag att träffa en ny? Visst saknar man tvåsamhet ibland.
Fått lite mer dippar nu när semestern närmar sig. Det får ta sin tid o landa ordentligt.
Har du pratat med psykolog??
3 gillningar
Ja jag går till psykolog. Han är duktig men ibland känns det lite lönlöst för det går ju inte att ta bort smärtan och processen är ändå väldigt lång.
Jag tror också att sommaren har förvärrat mitt tillstånd. Det sammanföll också med att mitt x tog med sig vår son på en resa med sin nya veckan som gick. Jag tappade helt fotfästet under den veckan och alla framsteg jag gjort var som bortblåsta.
Det blir för mycket för mig. Vår son har varit mer med mig sedan separationen så redan att vara ifrån honom i över en vecka var svårt. Sen att han var där med dem. Verkligen omänskligt.
Det enda jag försöker göra nu är att hålla mig på benen så jag kan funka för min son. Men mitt liv… helt förstört. Jag har som sagt inte mått riktigt så här dåligt hela året men nu är det fanimej tufft.
Har ni barn? Går du till psykolog?
1 gillning