Jag har landat i skilsmässan och för redan en tid sedan slutat hoppas attt de kan vi bli vi igen. Skrev ett brev till henne (delade det även här) och då valde jag efter det att gå vidare och blicka framåt. Allt för att få till ett avslut. Den delen verkar gå riktigt bra för mig nu. Jag saknar inte henne dess mer och funderar ofta om jag ens vill ha henne tillbaka.
Saknar inte direkt henne, men jag saknar det vi hade, tryggheten, någon att tala med, helt enkelt någon som gjorde att saker flyttade plats i huset utan att jag gör det. Känner mig så otroligt ensam nu.
Hon vill hålla kontakt och skriver typ varje dag till mig praktiska saker och kring barnen, hon ville dessutom igår att jag sku komma in till henne och sitta brevid henne och gemensamt gå genom en praktisk sak på datorn när de gäller försäljning av hemmet osv. Detta när jag hade varit på gymnastik med ena barnet och körde hem henne igen. Det ville inte jag, men gick med på det motvilligt efter som hon prompt ville det och det absurda var att de kändes som man fick lite värme i den konstiga situationen och de var lite som förr. Samtidigt, så hade hon bra kunnat ta detta via epost och förstår ej varför jag måste komma in och sitta brevid henne.
Hon ringde mycket tidigare också, men här sade jag nyligen att jag vill endast ha kontakt textvägen nu i framtiden. Jag behöver utrymme för mig att gå vidare. Blir alltså både glad och ledsen varje gång hon tar kontakt.
Vänner umgås jag oftare med en förr, men känner mig ändå så grymt ensam.
Jobbar dessutom hemifrån i ett annat land så har bara kolleger över skärmen.
Kvällar och fritid försöker jag att ha aktiviter (gått mer i ännu mer saker), gå på gym osv, men jag saknar något mer. Går rentav i affärer och talar med säljare bara för att få lite social kontakt på dagen mm. Undviker datorn till allt utöver jobb. Avskyr rentav onlinekontakt. Hade bytt jobb, om jag inte haft så bra lön.
Veckoslut så har ofta vänner annat för sig och de bjuder inte med mig, så då har jag gått ensam på krog och lite försökt socialisera mig. Där välkomnas man av tjejer medan männen ser argt på en. Det är tufft, men vet ej vad mer jag kan göra när man inte heller vill sitta hemma. Dricker dock max 1-2 öl.
Jag har försökt hitta andra singelmän (även tjejer), som vill hänga ut och ha skoj. Dock otroligt svårt. Behöver fler vänner och mindre bekanta.
Denna ensamhet är otroligt tuff att hantera.
Det som jag dock märkt att socialisera och deltag i lite diskussioner på appen Jodel, så ger i alla fall lite utrymme för mitt sociala behov. Chattar även med någon tjej ibland.
Ja, jag har ett starkt socialt behov. Något jag ej får utlopp för nu.
Samtidigt har jag mer sociala kontakter nu än förr om jag inte då räknar med kontakten till barnen och min X-fru.
Förr kunde jag njuta av en liten godispåse och se en film på TV tillsamans med mitt X.
Det är dit jag vill igen. Okej, utan mitt X, men kunna njuta och inte känna att något saknas hela tiden.
Har ni några tips vad man bör göra?
