@krossad3barnsma Tack för dina råd. Känns på något sätt “bra” att man inte är ensam om att känna så här. Jag går ut och går rätt ofta nu. Tror precis som du säger att det är viktigt att undvika att sitta en hel kväll och inte göra något. Men visst är det omänskligt att vara ifrån sina barn när man i alla år har varit med dem varenda dag. Nu plötsligt missar man hälften av deras uppväxt. Förödande tanke. Jag gör allt vad jag kan för att försöka omvända mina tankar så att jag kan se något positivt i allt detta. T.ex. att bli en bättre pappa, utvecklas som människa osv. Men nej, det är verkligen inte lätt, men får fortsätta kämpa på.
3 gillningar
Ensamheten är värre höst o vinter. Jag har svårare att spontant göra något när det är kallt och kolsvart ute. Sitter jag i soffan blir det lätt att tankarna kantrar över till trista saker.
Funderar på om man ska försöka jobba på distans nån mörk höstvecka från Spanien om arbetsgivaren tillåter. Ja det är inte synd om mig, men ibland åker offerkoftan på.
Den vill jag snart kunna elda upp!
3 gillningar
Det där tror jag mycket på! Precis som en pt, idrottscoach eller mentor. Jag har letat runt på forum, lyssnat på poddar etc. och landar ofta i slutsatsen att problemet självdör så fort den där ensamheten bryts av någon som ser en, är positiv och bryr sig. Ljudet är ett surrogatsällskap, men jag vet ju att äkta vara; en fin livskamrat, är oersättlig. Medier blir ofta en välbehövlig tröst för stunden. En av mina utmaningar är att hitta flera positiva meningar, utöver att fostra mina barn. Mitt närmsta mål att hitta en fungerande strategi för att vara positiv och lyfta barnen när vi ses då jag trasslar in mig i separationsångest och ensamhet och det påverkar vår relation negativt. Jag är ju den som ska ge dem trygghet och pepp, inte tvärt om…
Även om det tar emot kan en tacksamhetsdagbok vara ett sätt att omprogrammera sig.
Här kommer också ett podd-tips på temat omprogrammering: Atomic Habits
https://open.spotify.com/episode/02onbaaBkR6ckkQQ9HppGC?si=LAUa7hD1Rpi7uqGLaBqesA
1 gillning
@Mando känner precis som du, känns som jag är ensammast i världen och det är en jobbig ångest och overklighetskänslor som ligger över en, hur länge ska man orka,
2 gillningar
Jag är en social varelse, mina försök att motarbeta ensamheten är att:
När jag går på gymmet, så går jag på återkommande pass samma dag och tid i veckan, då kan jag hålla kontakten med de jag lärt känna där.
När jag är på jobbet så försöker jag prata med några kollegor även om jag jobbar hemma.
Försöker småprata med kassörskorna där jag brukar handla.
Försöker träffa släkt å vänner när möjligheten finns.
Jag är dock inte skild ( utan pågående ) däremot har min ensamhet varit påtagligt hemsk under senare delen av vår relation…
3 gillningar
Jag förstår precis hur du menar , men som flera redan skrivit
Träna håll i gång med någn aktivitet som du tycker är kul
Lyssna på podden skilsmässopodden
Kanske finns det nån grupp för manlig vänskap
För kvinnor finns Gofrendly en appför kvinnlig vänskap, det varit min räddning har många nya vänner i genom appen
1 gillning
Tjena!
Jag är tyvärr på väg in i min ensamhet!
Min fru vill skiljas och jag söker bostad med ljus och lykta. Tyvärr drog jag på mig betalningsanmärkningar då vi hamnade som långtidssjuka och räddade henne från att hamna likadant.
Nu sitter man här med 0 kronor i buffert och ska börja om…med krossat hjärta.
Har ju jobb (målare) så lönen kommer in men just nu orkar jag inte ens gå till jobbet.
Livrädd att mista min stora kärlek och än mer rädd att hon ska glömma bort mig!
Hon vill bo själv då vi skadat varandra för mycket.
Har skrivit nyss om det i allmänna tråden.
Jag har några fåtal vänner kvar och ska flytta 6 mil dit jag bodde förut men då kommer jag ju längre bort från kvinnan jag vill vara nära.
Hur ska jag orka bo själv och sitta & titta på väggarna?
Jag kan ju inte ens se på tv för helt plötsligt dyker hennes favoritprogram upp eller nån skådis som hon tyckte var snygg eller nån artist som vi varit på konsert tillsammans.
Kan inte lyssna på radio när jag jobbar, då sjunger Molly Sande’n nån jävla låt om olycklig kärlek och i min spellista ligger “våra” låtar!
Hjääälp, hur fan ska jag orka?
Har 3 barn som bor hos sin mamma och dom kan jag bry mig om mer men hur ska jag kunna vara en bra pappa när jag inte orkar leva utan min stora kärlek?
Kram på er där ute, kram till er som orkar❤️
2 gillningar
Hurvgår det för dig? Man orkar mycket mer än man tror🙂