Beklagar sorgen med din kollega 
.
1 gillning
Beklagar sorgen av kollegan 
Jag är också inne i en sämre period. Min mormor gick bort hastigt för 2 månader sen för en vecka sen så blev min katt dålig… gammal katt på 16 år men min första ”bebis”. Känner att allt detta har tagit på mina krafter och med det så känner jag mig också ännu mer ensam… (nästa det enda som har plingat i telefon är Klarna… 
)
Försöker också vara positiv och hoppas det vänder för oss snart!
Låtsas att jag skickar ett meddelande - Pling 
Ha en trevlig fredag!
3 gillningar
Klart bättre än Klarna! Tack! 
Detsamma till dig!
3 gillningar
Var på dejt igår i fin natur och härligt väder. Kändes rätt och var trevligt som tusan, problemet är att vi bor långt ifrån varandra.
Men jäklar vad jag mådde gott, vi får se hur det blir men jag växte enormt av att känna mig uppskattad😊
7 gillningar
Fint att höra att ni ger detta till varandra. 
Begravning idag av min kollega och vän samt att avståndet till helgens dejt gör att det inte blir fortsättning där… vissa dagar är sämre än andra.
Jaja det blir bättre snart.
7 gillningar
Usch, det är alltid otroligt jobbigt med begravning och tråkigt att det inte blev mer med dejten 
Men härifrån kan det ENDAST bli bättre!
Skickar lite pepp och hejarop till dig 
4 gillningar
Hur går det för er? Själv har jag haft en tuff barnfri vecka. Man jobbar ju, kommer hem, pysslar lite och hamnar i soffan. Hade inga planer förrän till helgen och var lite krasslig så träning var det inte tal om. Kände verkligen hur låg jag blev, nästan som när jag precis hade flyttat från exet. Trodde inte jag skulle få fler sådana dippar. Insåg ju efter några dagar att det var ensamhet. Lätt att tro en bara blir helt lycklig i tvåsamhet, men är det så fel? Är vi egentligen gjorda för ensamhet? Finns ju tom hälsorisker kopplat till det. Oj, vilket negativt inlägg det blev, men har varit så ledsen i veckan. Känns bättre idag ialla fall och snart kommer barnen. Kanske därför.
2 gillningar
Det går bättre och bättre. Hade enhetsdagar med kollegorna onsdag och torsdag, kul att se alla igen och umgås!
Var ute med hunden ett par timmar igår morse och sen fika i naturen med tonåringarna, så glad att de vill haka på😊
Lyssna på eller läs Depphjärnan, det är ohälsosamt med ensamhet om den inte är självvald.
Jag måste nån gång hitta en relation, känner att jag inte kan vara utan det. Jag avskyr ensamheten.
Men livet går åt rätt håll och jag sover rätt bra nu:pray:
4 gillningar
Känner så igen mig i detta men gör verkligen mitt bästa för att hantera ensamheten. Känslan är väldigt stark och kvävande när den tar över men jag försöker verkligen bli vän med känslan vilket inte är helt lätt.
2 gillningar
Även jag ger mig in i denna tråd. Helt ny här, då mitt 25-åriga förhållande ”avslutades” i förra veckan. Efter många år med bråk osv tog min man (eller x får jag väl säga nu 
) beslutet…
Det är totalt kaos och min hjärna är overload (även om jag inte är överraskad av beslutet)
Nåväl, jag måste rita om min egna karta. Börjar här och ta del av alla era upplevelser, så mycket igenkännande. Att hitta ”glädjen” efter en separation, att inse att nu är man inte ett par längre! Det gör ont!
Då jag är ny här fattar jag inte riktigt hur ”dialogen” är uppbyggd. Den verkar ju bli väldigt lång och jag har ingen aning om vems inlägg jag svarar på…. Det går bra det här 😵💫😵💫
2 gillningar
Välkommen hit! Här finner du omgivningen att älta och diskutera!
Efter 25 år är det en stor omställning, förvänta dig inte att det ska gå fort. Var snäll mot dig!
Det finns en svarspil precis under en kommentar, då blir ditt svar ett svar på den kommentaren.
Annars finns det en svarspil längre ner, då blir det mer som ett allmänt svar i tråden
1 gillning
Välkommen. Det kommer bli en tuff resa för dig men för många av oss har det verkligen hjälpt att få skriva av sig här. Skriv gärna din egen historia. Jag kollar tillbaka ibland på mina tidigare inlägg för att få förståelse att jag gör progress.
November månad är snart slut och det är en månad jag brukar ha svårt med sömn och livsglädje men denna månad har varit bra hittills. Mycket pga att man fått göra saker som man längtat efter pandemins härjningar.
2 gillningar
Tack för orden! Ja, det är en lång tid, typ halva mitt liv. Det är en stor sorg och just nu har jag svårt att se ngt ”ljus i tunneln”.
Men jag får skapa en ny karta/plattform och inte ha för bråttom.
Tack för den tekniska supporten!
1 gillning
Du är inte ensam - är en av dem efter 20 års förhållande o lämnad…
1 gillning
Tänker ta ledningen… 36 år och lämnad ( plus 2 års paus för 12 år sedan, lämnad då med …)
Välkommen hit ingen vill vara, men här finns vi alla, typ dygnet runt😝
Tufft är det. Oerhört . Härda ut, det blir bättre med tiden.
3 gillningar
Tack Gittan!
Känner även med dig, hur långt har du kommit i din process? Hoppas du ser något ljus….
/Emma
mamma_mu: Nej, detta är väl inget forum jag hade hoppats på att jag skulle söka upp, även om jag självklart är tacksam för att det finns 😵💫 Hade varit trevligare att söka på forum ”Hur ska jag överraska min man på vår 50 åriga bröllopsdag” 😵💫🥳
Men livet blir inte alltid som man tänkt sig och nu gäller det att försöka förhålla sig till det som är nu, tragiskt nog.
Hur gör ni alla när ångesten river, när man känner sorg i hela kroppen???
1 gillning
Gör en egen tråd till dig så är det lättare att svara utan att vi kapar någon annans.
Skriv fast unde ” min historia” Lätt för dig att sedan gå tillbaka och läsa…
1 gillning