Det gemensamma beslut om skilsmässa som togs mellan oss för en vecka sedan, beslut om något som min man uppgav att han tänkt på under ett par år, det gemensamma beslutet som vi var så rörande överens om är kanske inte längre ett gemensamt beslut?
Tanken på skilsmässa har jag under några år haft med som en alternativ plan och jag har nog genomgått en rätt lång mental process kring detta omedvetet. Det svåraste och tuffaste är när man kommer till den punkten att man uttömt alla andra planer och denna reservplan som vaskat runt är den enda planen som är kvar. Tidpunkten och läget kom av sig själv när min man lyfte för typ 5:e gången att han hade funderat och att han inte kunde se något annat än skilsmässa som alternativ. Jag höll med honom och bägge uttryckte att vi hade provat allt men vi hittar inte rätt och når inte dit vi vill. Han pratade t o m rätt direkt om att leta en egen etta för att slippa må så dåligt längre och han kan inte leva i det (enl honom är det vår tonårsdotter som har ett ordentligt utmanade beteende som är orsaken till att han mår dåligt och tycker det är jobbigt).
I korta drag så ser han henne som orsaken till att vi haft det så tufft senaste 3 åren och enl mig är orsaken att vi inte tillsammans som föräldrar och vuxna hittat rätt för att kunna förhålla oss och hantera situationen på ett gemensamt plan.
Även om jag känner mig trygg och övertygad med beslutet om skilsmässa så är det fortfarande ett tufft och jättesvårt beslut att ta och det är totalkaos i hjärnan, svårt att sova, ingen aptit. Man går i ett vaccum och det blir ju en jöttekonstig och knepig situation att fortsätta med vardagen och sova i samma säng efter beslut att man ska skilja slg. Men någonstans har man hittat någon typ av lugn i att vi inte är osams och tycker illa om varandra som personer samt att vi tillsammans landat i beslutet.
Jag har sett att mln man mår jättedåligt denna vecka. Han sover dåligt, har svårt att äta, är mentalt utcheckad och tom. Jag ser att han har det jättekämpigt. Detta gör att jag just nu tar ansvar för mat, inhandling, planering för barnen (bägge barnen har NPF). Jag vet att han har ett lika stort ansvar men just nu fixar han inte det och det känns som att jag klarar av att hantera situationen just nu på ett annat sätt än honom så har valt att inte göra en sak av det. Skilsmässoansökan är inskickad och tid för rådgivningssamtal är bokat med jurist om någon vecka. Det gjorde vi tillsammans.
Ikväll stöllde han frågan till mig om vi verkligen har tagit rätt beslut? Denna fråga har tyngt honom hela veckan och han kan inte hitta sina argument för att motivera för sig själv att detta är rätt. Han tog upp att vi nästan aldrig bråkar och problemet är ju egentligen inte mellan oss som par, enl honom har vi ju det jättebra. Han tycker inte att vi som par fått möjligheten att investera i oss då situationen varit så tuff länge så det har fullkomligt dränerat oss på energi till att vara ett par. Han menade att det kanske finns mer vi kan prova och testa. Han ser inte vad som skulle förändras till det bättre av en skilsmässa utan han kommer ju må lika dåligt bara att vi bor på olika ställen. Han sa att han pratat med en kollega idag som ställt frågor om vår relation och vad som inte fungerade eftersom vi tagit beslut om att skilja oss och han kunde inte komma på några problem som egentligen handlade om oss som par.
Jag märkte att jag inte var beredd på denna twisten och att den skulle komma så snabbt. Att man kan börja tveka är väl rätt naturligt i en skilsmässoprocess tänker jag.
Jag svarade så gott jag kunde kring hur jag tänkte kring mitt beslut men mårkte snabbt att han tystnade och försvann. Det finns inget facit eller några garntier utan beslut fattar man uifrån det man vet nu och samtidigt med slutmålet att det ska bli bättre. Känns bara konstig vändning och att jag nu står ensam med beslutet som vi var helt överens om och han uttryckte i samband med beslutet att det var så skönt att vi var överens. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det här mer än att jag vet att just nu är jag inte rätt person för honom att söka tröst, stöd och råd av.
Tack för att ni tog er tid att läsa en lång text som jag i nuläget p g a allt kaos i huvudet inte klarar av att sammanfatta på ett bra sätt 
).
