Hur gammal är sonen? Pratar han med sin pappa?
Klokt! Jag tänkte jobbigt att dra ihop en skilsmässa om vi skulle hitta tillbaka. Men den andra varianten hade jag inte tänkt på !
1 gillning
Jag förstår skuldkänslorna! Varit där själv.
Men. Om någon har svikit barnen så är det väl din man som varit otrogen, oärlig och svikit er relation och det förtroende ni byggt upp?
3 gillningar
Visst är det hemskt! Skulle vilja titta in i mitt liv om 5 år. Hur klarade du det? Var din respektive också otrogen?
Ja, men det var ju inte du som lämnade barnen, utan det var ju han som gjort galet.
Jag blev lämnad så jag känner ingen svek från min sida, men jag får hantera och bearbeta så mycket “skit” och sorgarbete efter skilsmässan medan x får roa sig med den nya och fått egen lägenhet.
1 gillning
Min x sambo och pappan till mitt barn var otrogen mot mig med en kollega i över ett halvår och det kom även fram i efterhand att han ljugit om korta ragg på krogen med mera.
Min värld rämnade. Jag blev otrolig ledsen och knäckt över hans svek. Och otroheten i sig var inte det som tagit och tar längst tid att bearbeta utan lögnerna. Att han kunde ljuga så för mig. Låta mig gå där i god tro medan jag kände det som att klyftan mellan oss bara ökade och ökade. Vi satt på familjerådgivningen under hela tiden hans otrohet pågick och inte ett ljud om den stora elefant som jag i efterhand vet fanns i rummet, den andra kvinnan.
Med hjälp av samtalsstöd på familjerådgivning genom svenska kyrkan dit jag kunde få komma själv efter kraschen, vänner och familj, bearbetning i olika former har det och såklart tiden gett mig distans att se att det är rätt att vi lever isär. Att jag inte vill tillbaka. Att jag inte måste förlåta. Att jag kan komma vidare ändå. Att livet går vidare och att jag klarar det.
Jag tänker på din man/sambo, försök att inte ta på dig skuld för hans handlingar. Du kan ju endast ta ansvar för dina.
Otroheten var hans val inte ditt. Och som jag ser det, oavsett hur det varit i en relation, vad som hänt, vad som sagts, så ursäktar inte det lögner och svek. Det tar inte bort att man har ett ansvar för varandra.
Kram till dig och lita till dig själv och din styrka att klara det här. Ta den hjälp du kan få. Var ärlig mot dig själv och vårda dig själv genom det här så kommer du ut på ”andra sidan”!
2 gillningar
Var han otrogen med hans nya? Hur gammal är era / ert barn? Vad har du blivit hjälpt av?
Tack! Hur lång tid tog det från att du kom på dem tills separation? Hur länge sedan är det? Vet ett barn om vad som hänt?
1 gillning
En sak till jag tänkte på som var viktigt för mig var att jobba på att lyssna inåt och inte pusha mig själv att ha mer kontakt med mitt x efter uppbrottet än vad jag orkade. Tillslut landade jag i att det fick ta den tid det tar att hitta någon slags fungerande kommunikation. Dit skulle jag säga att jag nått efter 1,5 år. Även om det fortfarande är jobbigt att träffa honom är det inte lika jobbigt. Det blir lättare!
Vårt barn är så litet bara fyra år, så hon har ingen aning. Kommer säkert frågor när hon blir större, men det är nog ett tag dit.,
Jag kom aldrig på dem. Han blev så ångestfylld, vet inte om hans nya pushade på också, men tillslut så berättade han, när han kom hem en natt smådragen, troligtvis efter att fa träffat henne. Det ögonblicket kommer jag aldrig glömma. Jag kastade ut honom
med fötterna före.
Han är nu tillsammans med kvinnan han bedrog mig med. Vi har ännu inte träffats men hon och hennes dotter umgås med vår dotter.
Det är jobbigt fortfarande ibland att tänka på att han gick vidare så snabbt.
Men har också förstått att han räds att inte vara i en relation.
Jag för min del har en bit kvar innan jag kan tänka mig öppna upp mig för någon ny…
1 gillning
Men så fruktansvärt! Lider med dig. I mitt fall ville ha stanna. Jag ville inte göra nåt i ilska . Men han fick välja . Mig eller henne.
Så nu står jag där. Är egentligen lämnad. Sviken, bedragen. Men helt plötsligt ligger vår framtid i mina händer. Vad vill jag? Kan man leva med någon som gjort en så illa. Ett år har gått o jag gråter ff dagligen och det gnager hål i huvudet på mig. Ingen som blivit utsatt som vi, för otrohet kommer aldrig bedra någon annan. Så lyckosam den som vill dela livet med oss. Trognare kan de inte hitta.
Förstår att det kommer ta tid för dig. Har ni talat om era vänner o familj vad som hände?
Har ni någon tidsplan för hur länge han ska bo kvar? Tänker mest på att det inte drar ut på tiden och så ställer det till det för dig ekonomiskt. Och sen kanske att ni är tydliga med ekonomin. Vad är gemensamt och vad är ert eget? Tänker t ex på kostnaden när du köper nya möbler. Tyckte det som @pappa73 skriver är bra, att skriva ner en del på papper för att förbereda. Lätt att glömma också hur det var om det hunnit gå ett par år. Ni kan inte bodela men att ni äger 50% var av lägenheten fast ni inte är gifta? Det låter ju som att det är den som är anledningen att inte bodela/skilja er nu. Vet inte hur det funkar rent praktiskt/juridiskt då vi själva bodde i hyresrätt.
Annars tänker jag att det finns inga rätt eller fel. Visst är det bra att vara vaksam och att personer kan bete sig annorlunda efter en separation och att det kan hända saker, t ex att någon av er träffar en ny och så blir det plötsligt en annan balans. Men samtidigt om ni har en gemensam plan som ni bägge är nöjda med så varför inte.
Så är det tyvärr inte. Mitt X bedrog mig och är nog fortfarande ihop med den nya. Själv blev han lämnad på samma sätt fyra år innan han träffade mig. Han har låg förståelse för min sorg, troligen för att han själv inte kände samma sorg, eller tillät sig göra det.
2 gillningar
X förstår inte heller med sorgeprocessen och inte heller respekt på det som hänt efter flytten till mig o vårt barn. X är i bubblan o ser inte sånt just nu.